Nu är det jul igen och det är nu jag försöker sätta in den stora stöten för att sprida mitt naturintresse. Eftersom jag tycker att naturen är så viktig och en källa till så mycket glädje vill jag ju gärna dela med mig av detta intresse till mina närmsta, det vill säga till mina barn och barnbarn. Nu är rätt tid för detta. Det gäller att ge dem lämpliga julklappar!
Så gjorde jag med mina barn när de var små. Eftersom de är vuxna nu kan jag lätt se hur mina ansträngningar lyckats. Det har väl gått så där.
Äldsta flickan fick en flora kan jag minnas och jag tyckte länge att hon visade ett stort intresse för de vilda blommorna. En kort period jobbade hon på Gotland och när jag besökte henne där gjorde vi flera trevliga utflykter i naturen för att titta på blommor. Gotland är ju fantastiskt och vi letade bland annat upp en massa olika arter av orkidéer. Hon kunde namnet på dem alla. Och hennes pappa var väldigt nöjd.
Sen har väl kanske hennes intresse svalnat något men jag kan varmt rekommendera en flora som julklapp.
Delade framgångar
Nästa dotter minns jag inte längre vad hon fick för naturjulklapp. Men jag minns tydligt att hon under sin skoltid var stolt över att hennes far var botanist. Jag fick ordna en blomstertävling när klassen hade naturutflykt. Den skulle vara lättsam och trevlig men tyvärr blev den lite för svår. Den som vann hade 1,5 rätt av, tror jag, 10 möjliga. Vi pratar aldrig om det längre.
Min son vet jag precis vad han fick i julklapp, en kikare! Redan när han var ganska liten tog jag med honom på fågelutflykter. Vi spanade efter rovfåglar och det såg lovande ut när han satte kikaren för ögonen och följde flygande fåglar över himlen. Här kände jag att succén var på gång.
Ett par år senare gav jag honom en bok om Sveriges humlor för att han skulle bredda sitt naturintresse. Jag tänkte mig gemensamma humleutflykter men det har inte riktigt blivit så. Humleboken står prydligt uppställd i hans bokhylla, det har jag sett. Kikaren däremot har hamnat hemma hos mig och han tycker den ligger bra här.
Det här kan ju låta som ett mindre misslyckande men så känner jag det inte alls. Ett naturintresse behöver ju inte betyda att lära sig en massa arter av alla möjliga slag. Det kan istället handla om en allmän känsla för naturen och att njuta av helheten. Egentligen är det ju det viktigaste. Då förstår man naturens värde och att vi måste vara rädda om den. Det här känner jag att mina barn har tagit till sig, så jag tycker nog att mina julklappar haft önskad effekt, även om det inte riktigt blev som jag tänkt mig.
Och nu är jag på gång igen. Nu gäller det barnbarnen!
Jag har tre barnbarn och jag har funderat ut precis vad de ska få i julklapp. Faktiskt att de redan, alla tre, visat ett stort intresse för att följa med morfar på små exkursioner i närområdet där de bor. Så här tror jag på framgång.
Årets julklappar
Den äldsta ska få en kikare! Ja, en kikare är en jättebra julklapp men inte för tidigt. Jag tror 10-årsåldern är en lämplig gräns.
Nästa barnbarn ska få en fjärilshåv. Där kan man nog också säga att gränsen är 10 år men åt andra hållet.
Mindre barn älskar att springa runt med en håv. Jag har redan lånat ut mina och sett hur populärt det varit.
Risken är bara att små barn slår för våldsamt med dem. En av mina håvar bröts itu när barnbarnet skulle fånga en fjäril som satt sig på marken. Man bör alltså köpa en ganska kraftig håv. Viktigt om den ska fånga fjärilar är att nätet är ganska långt. Små fiskehåvar duger inte, en fångad fjäril flyger ut innan man hinner kika på den.
Då återstår minsta barnbarnet och här har jag tänkt mig ett förstoringsglas. Jag kan se för mig hur mitt barnbarn ligger i gräset och försiktigt kikar på blommor och kanske en nyckelpiga genom förstoringsglaset. De minsta barnen är ofta de mest nyfikna!
Ja, det var mina bästa tips för naturjulklappar till barn och barnbarn. Nu önskar jag lycka till och God Jul!
