Peters släktforskning löste dubbelmordet

Fem veckors intensivt sökande i kyrkböcker och kartläggning av närapå 700 människor från 1700-talet och framåt – sedan hade dna-släktforskaren Peter Sjölund löst det 16 år gamla dubbelmordet i Linköping. Äntligen kunde de anhöriga till offren få svar.

Han hade jobbat tolvtimmarspass flera dagar i sträck och kände att han var nära lösningen. Otaliga namn på människor och byar hade flimrat förbi.

Peter Sjölund

Ålder: 54 år.
Familj: Fru och två barn.
Bor: I Härnösand.
Gör: Dna-släktforskare, författare, föreläsare.

Så plötsligt en kväll i juni i år dök byn Älgbosäter upp, igen – och i nästa stund satt dna-släktforskaren Peter
Sjölund där med namnen på två män, varav den ene med största sannolikhet var den mördare polisen i Linköping letat efter i 16 år.

– Det kändes väldigt speciellt när allt föll på plats, säger Peter med ett leende. Att se namnen på de här männen, ett par bröder … det kändes overkligt. Jag visste att den skyldige måste vara en av dessa två, men vem av dem kunde jag inte veta. Jag började också fundera: Vilka är ni, varför hände det här? Det var en märklig känsla.

Lite över ett år tidigare hade Peter läst att polisen i Linköping skulle få möjlighet att på prov använda sig av kommersiella släktforskardatabaser i jakten på den person som hösten 2004 knivmördade 8-årige Mohammad Ammouri och 56-åriga Anna-Lena Svenson.

Peter, som släktforskat sedan gymnasieåldern och är Sveriges främsta expert på just dna-släktforskning, ringde då upp chefsutredare Jan Staaf och frågade om polisen behövde hjälp.

– Jag fick åka till Linköping och träffa alla som jobbat med fallet. Otroligt många var inblandade – Rättsmedicinalverket, Nationellt forensiskt centrum … Jag berättade om vilka möjligheter som finns – helt nytt för dem – och de sa: “Okej, vi vill gärna att du hjälper oss.” Polisen har arbetat med dna länge, men dna-släktforskning är en helt annan värld.

Mycket dna krävs

Peter förklarar att polisen, när de testar dna och söker i sitt register, tittar på 15 markörer i dna:t medan dna-släktforskare använder sig av 750 000. Polisen kan med andra ord jämföra dna i de fall då det finns en misstänkt att ta dna från. Peter, däremot, behöver ingen gärningsmannakandidat. Det som krävs är många dna-spår av god kvalitet, vilket till en början blev ett problem i Linköping.

– Rättsmedicinalverket plockade ut dna som laddades upp i samma släktforskardatabas som användes när man 2018 fick fast The Golden State Killer i USA, berättar Peter. Det var i och med det fallet som genombrottet för den här tekniken kom.

I nästa andetag beskriver Peter hur han, när resultatet skulle hämtas in, satt i polishuset i Linköping med en massa människor bakom sig. Men han förstod direkt att det han såg på datorskärmen skulle bli svårt att arbeta med.

– Vi hade bara fått några avlägsna träffar. Luften gick ur mig.

Peter konstaterade att han behövde bättre dna att jobba med. Kvaliteten på det dna han fått var tillräckligt bra för polisens tester, men för en släktforskare räckte det inte.

– De gick då tillbaka till bevisförrådet och hittade bland annat löv med blod på – som tyvärr var offrens blod. Men de jobbade på, körde hårstrån igen och även nytt blod. De byggde ett pussel, kan man säga, på Rättsmedicinalverket.

I maj i år kunde polisen återigen ladda upp dna till ett antal släktforskardatabaser, däribland Family Tree DNA som är populär bland svenskar som söker sina rötter. I polishusets konferensrum rådde spänd förväntan då Peter loggade in för att ta reda på hur det gått denna gång.

– När en lista med 890 personer rullade upp såg jag direkt att jag fått ordentliga matchningar. Det fanns inte några nära släktingar, men i sammanhanget var det helt okej.

Peters släktforskning löste dubbelmordet
Dubbelmordet på Åsögatan i Linköping år 2004 fick stor uppmärksamhet. Många kom till platsen och tände ljus för offren.
Foto: TT

Arbetade sig bakåt

Metoden Peter därefter använde sig av är densamma som när han letar okända fäder. Pedagogiskt förklarar han att om man har en liten bit dna gemensamt, då är man släkt.

– Jag hittade 25–30 personer i nutid där dna visade att de var släkt med gärningsmannen – men inte hur de var släkt. Var går det ihop, var kommer det gemensamma dna:t ifrån? Om man vill veta det får man släktforska bakåt i tiden.

För att denna metod ska fungera krävs dock – utöver bra dna – att gärningsmannen kommer från ett område där det går att släktforska. I många delar av världen skulle det inte vara möjligt, men i Sverige finns goda förutsättningar.

– Vi är världsmästare på folkbokföring, säger Peter. Här finns kyrkböcker från 1600-talet – och kyrkböcker är stommen i det hela. Det som skulle kunna bli ett problem är om den man söker har en annan pappa än man trott.

I jakten på mördaren i Linköping byggde Peter ett nät av släkter bestående av över 20 släktträd, med målet att hitta kopplingar mellan träden för att komma fram till varifrån gärningsmannen härstammade.

– Den första kopplingen hittade jag i slutet av 1700-talet. 1848 hittade jag en till koppling och det är ju inte så långt bak, bara fem generationer. Nästa steg var att vända på allt och släktforska framåt. Då visste jag att gärningsmannen fanns någonstans bland barnbarnsbarnbarnsbarnen – det gällde bara att hitta alla dessa.

Peter beskriver hur han lusläst kyrkböcker, handskrifter som är flera hundra år gamla, och letat fram och tillbaka mellan århundraden – ett enormt svårt arbete.

– Men jag hittade åtta–nio män som var födda i rätt tid, berättar han vidare. Då fick jag vända på allt igen och till slut fanns bara en familj kvar som passade in.

Låste in bevisen

Det var en sen fredagskväll när allt, efter fem veckors arbete, föll på plats. Peter skrattar lite när han förklarar att han både dubbelkollade och trippelkollade innan han slog numret till chefsutredare Jan Staaf.

– Jag var lite nojig. Men det fanns ingen annan möjlighet – såvida de två bröderna jag funnit inte hade en bortadopterad bror. Till slut sa frugan: “Ring nu!”

Det kändes stort, minns Peter, när kriminalkommissarien, som under så lång tid arbetat med dubbelmordet, svarade och han kunde säga: “Jag ber om ursäkt att jag ringer så sent, men jag har hittat honom.”

Först blev Jan Staaf alldeles tyst – han var på en studentmottagning – sedan sa han: “Vad sa du? Redan?!”

Två dagar senare körde Peter, som under arbetets gång pendlat mellan hemmet i Härnösand och polisstationen i Linköping, mot Östergötland.

– Innan jag åkte printade jag ut lösningen, bevisen så att säga, och låste in allt i frugans vapenskåp. Utifall något skulle hända … Ibland är det bra att ha en älgjägare i familjen.

Peter ler återigen en aning. Sedan berättar han om en nervös väntan efter att han på måndagen sammanställt sin rapport till åklagaren.

– Under kvällen tänkte jag: Antingen blir det jättebra eller så får jag åka hem och krypa in under en sten i tio år. När jag vaknade visste jag: Nu går insatsstyrkan in.

De två bröderna skulle då hämtas för topsning för att samla in deras dna. Därefter tog det bara ett par timmar innan en matchning på 100 procent med den ene brodern bekräftades. Det var väldigt skönt att få svart på vitt att jag hittat rätt i jagandet mellan århundraden.

Efter en kort paus lägger Peter till:

– Men jag tror nästan att det känns ännu större nu … när jag har kunnat ta in allt och insett hur mycket det betytt för de anhöriga att få svar. Jag läste ett uttalande från Anna-Lenas make där han sa att han för första gången på 16 år sovit en hel natt – det kändes fantastiskt.

Peters släktforskning löste dubbelmordet
Peter och spaningsledaren Jan Staaf (till vänster) till-bringade många timmar tillsammans under tiden som Peter arbetade med dna:t.
Foto: TT

Vassa släktforskare

När vi träffas har Peter precis satt ihop ett team av släktforskare – de sex vassaste i Sverige, enligt Peter – och förhoppningen är att framöver kunna hjälpa polisen att lösa fler brott.

– Är vi fler hinner vi mer och vi kan arbeta två och två. Det var lite ensamt när jag jobbade med dubbelmordet i Linköping. Jag var den ende i polishuset som förstod vad jag gjorde. Allt var så hemligt och jag kunde inte bolla med någon. Det är inte heller bra, ur säkerhetssynpunkt, om det framstår som att jag är den ende som kan göra det här.

Peter lutar sig fram och konstaterar därefter entusiastiskt att dna-metoden är en revolution större än fingeravtrycket.

– Man kan använda den även i aktuella fall, där det finns dna. Jag bodde i Umeå när Hagamannen i många år härjade. Hade det varit nu så hade vi hittat honom på tre veckor.

Se dokumentären!
TV4 sänder dokumentären DNA-detektiven: Dubbelmordet i Linköping i två delar, om ­Peter Sjölund, med start 10 december. Båda delarna finns på TV4 Play från samma dag.

 

Dubbelmordet i Linköping

  • Morden inträffade strax före klockan åtta på morgonen den 19 oktober 2004 på Åsögatan i Linköping. Offren var 8-årige Mohammad Ammouri, som var på väg till skolan, och 56-åriga läraren Anna-Lena Svenson, som troligen skyndade fram för att hjälpa pojken.
  • Eftersom offren inte kände varandra utgick polisen tidigt från teorin att morden utförts av en psykiskt störd person.
  • Såväl mordvapnet, en kniv, som gärningsmannens mössa återfanns på platsen och därigenom kunde även dna säkras. Detta gav dock inga träffar i polisens register.
  • Först tidigare i år kunde gärningsmannen, 37-årige Daniel Nyqvist, gripas för mordet tack vare Peter Sjölunds dna-släktforskning. Nyqvists dna visade sig vara identiskt med dna säkrat på brottsplatsen.
  • Rättegången visade att Nyqvist led av en allvarlig psykisk störning vid tiden för mordet och han dömdes därför till sluten psykiatrisk vård.
  • Utredningen av dubbelmordet är den näst största i svensk kriminalhistoria, efter Palmeutredningen.
Scroll to Top