Vid sidan av Råda kyrka i Mölnlycke, en bit från Göteborg, finner man Barnens miljöark med djur och lekpark.
– Jag har alltid, ända sedan vi anlade miljöarken, önskat en hund att ha ihop med de andra djuren, säger Mollys matte Eva Widek som är förskollärare och driver Råda församlings barn- och familjeverksamhet.
Eva ler en aning när hon fortsätter:
– För två år sedan fick jag till slut okej. Först tänkte jag: “Jösses, hur ska detta gå?” Jag har aldrig haft hund tidigare. Men sedan kände jag bara: “Nu kör vi!”
Nu ligger Molly stilla i gräset framför kyrkan medan Eva berättar att den lilla vita hunden, som är knappt 2 år gammal, långsamt skolats in i rollen som församlingshund.
– Hon arbetar inte heltid än, det orkar hon inte. Hon kan ibland träffa uppåt 100 människor på en dag, det blir många dofter att ta in. Men att vara här och möta besökare har varit hennes vardag från första början.
Främst arbetar Molly med knattarna som kommer till öppna förskolan – samt med barnen och tonåringarna som deltar i kyrkans olika grupper. Men hon kan också vara ett stöd för äldre församlingsmedlemmar i efterlevandegrupperna.
Eva berättar att deltagarna oftast inte känner varandra sedan tidigare men eftersom Molly är där finns det alltid ett samtalsämne att börja med.
– Fast en dag sa en dam plötsligt: “Jag tycker inte om hundar.” Jag var beredd att hala in Molly direkt men så fortsatte damen: “Fast jag tycker om Molly!”
Djuren lugnar
Molly är en labradoodle – en korsning mellan labrador och pudel – och Eva berättar att fokus vid valet av hund låg på lynne och storlek. Det skulle inte vara en stor och skräckinjagande hund men heller inte en liten som skulle riskera att bli runtdragen av barnen.
När Molly hämtades från kenneln var hon 8 veckor gammal och det var förbestämt att hon skulle bo hemma hos Eva.
– De ringde en dag från kenneln och sa att de hade en kull valpar i den storlek vi ville ha. Vi fick då åka dit och välja en – och vi säger varje dag att vi råkade få den bästa hunden. När vi har möten lägger sig Molly och myser med oss och mina kollegor får alltid ett fint mottagande på morgonen.
Då och då kommer skolklasser till kyrkan och Eva berättar att pedagogerna brukar säga att det händer något med barnen när de träffar Molly och de andra djuren.
– Man kan vara ledsen, arg eller stökig men jämte en hund eller kanin så förändras något. Må bra-hormonerna får det att spritta i kroppen! Det är dessutom alltid någon i varje klass som inte riktigt hänger med, som inte orkar – av olika anledningar. Om det barnet då får sitta med Molly en stund händer något, det ger energi och glädje. Det är fantastiskt!
Eva minns ett speciellt tillfälle när en pojke, på besök från en skola, behövde en paus. Han fick då gå en runda tillsammans med sin assistent och Molly.
– De fick vara lite för sig själva och när de kom tillbaka sa pedagogen: “Det är första gången jag ser honom le.”
Går på utbildning
Just nu går Molly en utbildning för tjänstehundar, för att bland annat lära sig att larma om någon av kyrkans besökare skulle ramla ihop och behöva hjälp. Innan utbildningen tog sin början genomgick hon olika tester och undersökningar för att kontrollera den fysiska hälsan och psyket.
– Jag är oerhört tacksam över att vi satsade på Mollys utbildning. Det har hjälpt mig att förstå henne. Vi hade inte kommit dit vi är idag utan den experthjälpen. Det handlar mycket om att se till vad Molly har för förmågor och bygga på det.
En kort stund senare, när vi promenerat bort till Barnens miljöark, säger Eva:
– Molly ska kunna umgås med barnen och gå runt lugnt i den här miljön och det kan hon. Hon är bra på det sättet att hon inte behöver hälsa på alla. En hund som är lagom social orkar fler kontakter. Hon är trygg i att barn går en promenad med henne. Hon nackar inte hönorna och vill gärna vara vän med kaninerna.
Molly vrider på huvudet och viftar på svansen när hon upptäcker att en kompis är på väg mot henne, 11-åriga Alice tycker om att gå en promenad med Molly efter skoldagens slut.
– Det är verkligen en förmån att få ha Molly och alla de andra djuren här, säger Eva. Min vision var precis detta: en hund som alla har tillgång till. Jag rekommenderar fler församlingar att investera i en hund.
Hon poängterar dock att man inte får glömma att det är mycket jobb.
– Det gäller sju dagar i veckan och även efter arbetstid. Vi tränar mycket ute i skogen men det får jag ta på nöjeskontot. Jag önskar så att alla barn och vuxna får möjlighet till någon form av kontakt med djur. Hundar är fantastiska men alla kan inte ha hund hemma. Då har vi Molly här i stället. Hon är hela församlingens hund.
