När 23-åriga studenten Shannon Schieber hittades våldtagen och mördad i sin lägenhet i Philadelphia den 7 maj 1998 hade gärningsmannen lämnat blodspår efter sig som polisen kunde dna-säkra. Men det var också den enda ledtråd de fick fram och efter åtta månader lades utredningen på is.
En medborgare som hade läst om dådet tog kontakt med lokaltidningen, Philadelphia Inquirer. Personen i fråga var kritisk till att polisen inte hade sett sammanhanget i att det begåtts ytterligare två nästan identiska fall av våldtäkt i samma område tidigare. Offren var unga kvinnor som bodde ensamma och förövaren hade via balkonger klättrat upp och tagit sig in fönstervägen.
För polisen i Philadelphia var det pinsamt när tidningen skrev om kopplingarna mellan de olika fallen och att det troligen gick en serievåldtäktsman och mördare lös.
Det fanns dessutom ytterligare två fall med samma våldtäktsmönster och ett av offren hade lämnat signalement: en lång och smal man, runt 20 år gammal. Våldtäkterna hade börjat i juni 1997.
Polisen tillsatte en grupp som med hjälp från FBI tog fram en gärningsmannaprofil på “Center City rapist”, som de kallade honom. Det hindrade dock inte gärningsmannen från att 15 månader efter mordet på Shannon Schieber begå en ny våldtäkt.

Hundratals mil bort
Poliserna Chuck Boyle och Jeffrey Piree, som ledde utredningen, tog nu ett nytt grepp. Boyle hade sett ett tv-program där man lyckats ringa in en våldtäktsman med hjälp av geografisk profilering. Gärningsmännen bor ofta i området där de begår brotten. Brottsplatserna lades in i ett datorprogram och ut kom ett orangefärgat område. Tillsammans med fakta om offren, när brotten begicks och så vidare hoppades polisen komma vidare. Men uppgifterna de fått fram var otillräckliga – i alla fall för tillfället.
I Fort Collins, Colorado, 273 mil bort, hade en nästan identisk våldtäktsvåg tagit sin början och fem kvinnor hade blivit attackerade. Vid den femte attacken hade gärningsmannen gjort misstaget att lämna fingeravtryck på balkongräcket när han tog sig in till offret. Polisen i Colorado skickade ut en nationell efterlysning baserad på fingeravtrycken de säkrat.
Detta uppmärksammades av polisen i Philadelphia, som direkt såg att mönstret var
detsamma som hos deras våldtäktsman.
Nu började polisen i Philadelphia och Fort Collins att arbeta tillsammans eftersom de med största sannolikhet jagade samma person.
Kände sig ensam
De började med att kartlägga vilka män som bott i Phila-delphia när våldtäkterna begicks och som sedan flyttat till Colorado. Efter att ha kört informationen i 30 000 databaser fick man till slut fram 883 tänkbara gärningsmän. Under tiden hann den de letade efter begå en ny våldtäkt i Fort Collins.
Strax efter fick polisen ett anonymt brev där det klart framgick att det var gärningsmannen som kommunicerade med dem. Han skrev bland annat att han ville att de skulle gripa honom eftersom han inte ville göra det han gjorde, att han undvek människor och kände sig ensam. Men han skrev också att han inte tänkte låta sig gripas ännu på ett tag. Han lämnade uppgifter om brotten som bara han och polisen kände till.
Förövaren hade dock något i sin historik som han förmodligen inte räknat med…

Atletiskt byggd
En kvinna ringde polisen och berättade att hon sett fantombilden av serievåldtäktsmannen de jagade. Bilden stämde med utseendet på en man hon en gång dejtat. Hans namn var Troy Graves.
Det visade sig att han fanns bland misstänkta som polisen tidigare fått fram via sina gärningsmannaprofiler. Vid tiden för våldtäkterna i Philadelphia hade han arbetat på en bank inte så långt ifrån offrens bostäder. Efter den sista attacken där hade han sökt anställning inom flygvapnet med stationering på Fort Warren och hade bott i närheten av Fort Collins, bara några kilometer från där våldtäkterna begåtts.
Kvinnan som dejtat honom berättade att han haft problem med sömnen och tagit långa nattliga promenader. Polisen fick också uppgifter om att han stått och tittat in genom fönstret till en kvinnas bostad på flygbasen. Eftersom han var atletiskt byggd var det fullt möjligt för honom att klättra in genom ett lägenhetsfönster på andra våningen.
Så den 23 april 2002 – åtta månader efter den senaste våldtäkten – kallades Troy Graves in på förhör och tillfrågades om han ville genomgå ett lögndetektortest för att uteslutas som misstänkt.
– Inte just nu, svarade Graves.
Bindande bevis
Förhörsledaren Neal Hisam bad honom då att lämna fingeravtryck, vilket Graves tyckte lät underligt. Men Hisam stod på sig och sa att det var ett måste. När fingeravtrycken jämfördes med de man hittat på balkongräcket efter femte attacken i Fort Collins så matchade de perfekt. Graves fick också lämna ett blodprov och det matchade blodstänken som man hittat i Shannons lägenhet.
Inför denna övertygande bevisning erkände Troy Graves att han var serievåldtäktsmannen de letade efter och även den som mördat Shannon Schieber.
I den efterföljande rättegången dömdes Troy Graves till livstids fängelse.