Richard Tunér: Det är så härligt att få se Sverige
Flickornas favorit i Antikrundan är utan tvekan den skönlockige experten på speglar och 1700-talsmöbler – 40-årige Rickard Thunér från Vadstena.
– Jo, jag vet att SVT gjort en grej av det, men det är inget jag märkt så mycket av själv, säger han lätt generad när Hemmets Journal träffar honom inför årets säsong.
Även om han tillhör de yngsta i Antikrundans expertgäng är Rickard Thunér verkligen ingen duvunge längre. Han har varit med sedan 2007 och när vi intervjuar honom inför inspelningen i Söderköping i slutet av augusti förra året är det på sätt och vis ett jubileum.
– Det var här i Söderköping jag var med som expert första gången, berättar han.
Vem har inte lärt sig av Rickard att en spegel ska ha delat glas om den ska vara riktigt gammal? Det är något han har präntat in i såväl besökare som tv-tittare i program efter program under de år han har varit med.
Hans popularitet som expert i Antikrundan bidrog också till att han fick ta över programledarskapet för “Det sitter i väggarna” när Christopher O´Regan hoppade av.
På frågan vilket program som är roligast att göra har han svårt att välja det ena före det andra.
Vad är roligast med Antikrundan?
– Att man får åka runt i landet och träffa människor. Det är en härlig tid nu under sensommaren att vara ute på vägarna och se Sverige.
Magnus Bexhed: Jag är yngst men väldigt erfaren
Yngst i gänget av experter i Antikrundan är Magnus Bexhed, 33 år. För sjätte året i rad är han med och värderar konst och andra antikviteter.
– Det började med att jag var väldigt intresserad av äldre byggnader när jag var yngre. Det ledde till att jag intresserade mig mer för vad som fanns i dem, berättar han.
Efter befälsutbildningen i lumpen, där han muckade som värnpliktig fänrik, var det meningen att Magnus skulle plugga juridik.
Istället var det antikviteter som upptog all hans tid och numera är han kollega med en annan gammal avhoppad juridikstudent på Uppsala Auktionskammare – nämligen Knut Knutson.
– Jag är yngst av experterna, men jag saknar inte erfarenhet. Jag var inte mer än 25 år när jag blev verkställande direktör för Uppsala Auktionskammare.
Vilken är den roligaste värderingen du har gjort?
– En skulptur i form av ett guldägg av konstnären Lucio Fontana i Uppsala 2015. Jag värderade det till en halv miljon kronor och det visade sig sedan att det var värt ytterligare 100 000 kronor.
Knut Knutson: Jag hoppade av juridikstudierna!
Sedan starten för snart 31 år sedan har Knut Knutson varit en av de mest tongivande experterna i Antikrundan. Men egentligen var det en slump att han inte istället blev advokat i Växjö. Allt berodde på ett val av gata i Lund.
– Jag tog en annan väg till Juridicum en morgon och det har jag aldrig ångrat. Det gjorde att jag gick förbi Kulturen i Lund som sökte guider, berättar han.
Knut Knutson, 68, är en av de fem ursprungliga experterna som fortfarande är kvar i Antikrundan sedan starten i augusti 1989. De fyra andra är Bo Knutsson, Anette Granlund, Björn Gremner och Max Sjöberg.
Under åren med Antikrundan har Knut framför allt blivit känd för sina inlevelsefulla värderingar
av möbler.
– Folk förknippar mig med skåp, men jag värderar även en del glas och porslin. Men det som jag är mest intresserad av är modern design.
Vad minns du speciellt från dina 31 säsonger med Antikrundan?
– Det var ett par tennljusstakar som stod i ”skräphörnan” i en gammal klockstapel i Ljusdal. Det visade sig att de var från 1600-talet och jag värderade dem till 250 000 kronor.
Eva Seeman: Stolarna var värda en förmögenhet
Eva Seeman, 60 år, skulle bli socionom men under studieåren i Stockholm kom hon i kontakt med antikbranschen. Det förändrade hennes liv.
– Det var som en uppenbarelse. Det var en kul miljö och trevliga engagerade människor. Jag kände mig hemma där, berättar hon.
Efter socialhögskolan blev det konststudier, jobb på Bukowskis och sedan 1998 är hon Antikrundans expert på konsthantverk, modernt silver, glas och keramik.
Vad är ditt roligaste minne under åren med Antikrundan?
– Det var en äldre man från Eslöv som kom med ett par caféstolar av Carl Bergsten. Det visade sig att han hade ytterligare sex stolar hemma. Jag värderade dem till 50 000 kronor styck. Idag skulle de vara värda 200 000 kronor styck.
– När vi spelade in i Bosjökloster vid Höör kom en besökare med ytterligare två stolar av Carl Bergsten. Det är inte ofta man ser dem och det är lika roligt varje gång.
Claes Moser: Matissetavlan var värd 25 miljoner
Claes Moser, 71 år, experten på måleri och annan konst, glömmer aldrig Antikrundans besök i Sundsvall för sex år sedan.
– Det var en målning av Matisse som då var det hittills högst värderade föremålet i programmets historia, berättar han.
Målningen ingick i en donation som två syskon gjort till Härnösands kommun på 1960-talet. Det visade sig att den var värd 20–25 miljoner kronor.
– Att den dök upp vid inspelningen av programmet var något som överraskade oss alla, säger han.
Annars är det inte mycket som kan få konstälskaren att haja till. Som gallerist i Stockholm och som expert i Antik-rundan sedan 1996 har han sett det mesta.
– Jag fortsätter gärna med Antik-rundan så länge jag kan. Det är ett vänligt sinnat program. Vi som gör det har kul tillsammans och det är trevligt att träffa alla människor som kommer med sina saker för att få dem värderade.
Är det någon annan värdering som du minns speciellt?
– Det var en kvinna som kom med en tolv meter lång tavla som var ihoprullad som en rullgardin. Det hände under mitt första eller andra år i Antikrundan.
Erik Ingare: Star Wars-figurer kan bli värdefulla
Erik Ingare, 48 år, är också en av “färskingarna” i Antikrundan. Han har bara varit med i åtta år och det är leksaker som är hans expertområde.
– Här i Antikrundan är det så, men egentligen är jag generalist. Jag kan lite om allt och till vardags arbetar jag med att värdera hela hem, berättar han.
Erik tog över som expert på leksaker 2011 efter att Peter Pluntky slutat. Att han en gång i tiden skaffade sig specialkunskaper om leksaker var egentligen inget frivillig val.
– Som yngst på firman fick jag ta det som ingen annan ville ha, men ju mer jag lärde mig desto roligare tyckte jag det var.
Är det någon speciell värdering du har gjort som du minns?
– Jag har gjort en del höga värderingar av gamla leksaker. Det är inte ovanligt att en tysk plåtbil från tidigt 1900-tal kan värderas till 50 000–60 000 kronor. Många tror att Märklintåg är värdefulla, men där har faktiskt priserna sjunkit de senaste åren.
Erik Ingare tror att tidiga Star Wars-figurer kan bli riktiga guldklimpar i Antikrundan i framtiden.
– Internationellt sett är det en mångmiljonindustri, men i Antikrundan har vi inte sett det än. En enda figur av tidig utgåva kan vara värd enormt mycket pengar.
Torgny Schunnesson: Den gamla atlasen var en dyrgrip
Den som kommer med autografer från kändisar till Antikrundan får träffa Torgny Schunnesson, 71 år. Sedan 2005 har han varit med som expert på böcker, autografer och dokument.
– Det bästa jag varit med om under de här åren är en gammal atlas som jag värderade till en halv miljon kronor.
Det skedde i Simrishamn för ett par år sedan och det som förvånade Torgny var att atlasen var i så bra skick.
Torgny är dokumentärfilmaren som blev antikvarie i Malmö och därefter expert i Antikrundan. Han trivs med både programmet och sina kollegor.
– Det är ett bra gäng och vi har roligt tillsammans när vi träffas. Vi umgås bara under ett par veckor varje år, men inför inspelningsstarten i augusti varje år känns det som inför en återträff med gamla vänner.
Under sina år med Antikrundan har han sett många värdefulla böcker och intressanta autografer från kända personer.
Vad uppskattar du själv mest?
– Mötet med spännande människor. Det är många rörande historier man får höra.
Anette Granlund: Mattan i soporna var värd 50 000!
Anette Granlund, 66 år, är en av de ursprungliga medlemmarna och alla år har hon varit Antikrundans expert på mattor och textilier.
– Det har varit 31 år av kärlek och glädje, säger hon utan tvekan.
Att hon skulle arbeta på ett eller annat sätt med konst var kanske inte så konstigt. Hennes far samlade på konst och hennes mor var ansvarig för alla kungliga textilier på slottet, men att just mattor blev hennes specialintresse var inte lika självklart.
– Som sist anställd på auktionsfirman hade jag att välja mellan mattor, vapen och ikoner som mitt område. Då valde jag självklart mattor och det har jag aldrig ångrat.
Det har blivit en del roliga värderingar genom åren.
– Jag kommer speciellt ihåg en man som hade med sig en matta från Anatolien. Han blev så himla glad när han fick reda på värdet att det var en riktig fullträff.
Är det någon annan speciell värdering du minns?
– Det var en ung tjej som kom med en matta som en av textilkonstnären Märta Måås-Fjetterströms elever designat. Den hade hon hittat i en sopcontainer. Jag värderade den till 50 000 kronor.
Bo Knutson: Jag har nog sett och hört det mesta
Tv-tittarna kan tacka Bo Knutsson, 75 år, för att Antik-rundan finns. Det var nämligen han som efter att ha sett Engelska Antikrundan föreslog för Sveriges Television att göra något liknande.
– De första två programmen gjorde vi i samarbete med engelska BBC. Det första spelades in i Helsingör och det andra i Malmö, berättar han.
Bo Knutssons specialom-råden är måleri och skulptur, men även glaskonst och konsthantverk. Under sina 31 år som expert har han sett och hört det mesta.
– Jag har räknat ut att vi har besökt 170 unika orter i Sverige och spelat in ett par hundra program, säger han och fortsätter.
– Jag tycker fortfarande att det är lika spännande. Vi vet inte inför inspelningarna vad som väntar oss. Det kan dyka upp precis vad som helst.
Är det något speciellt föremål som du särskilt kommer ihåg?
– När vi var i Mariefred 2006 kom det ett astronomiskt instrument som kunde vara från Tycho Brahes tid som jag värderade till fem miljoner kronor. Det var då den högsta värderingen någonsin i programmets historia.
– Ett annat kul minne är killen i Karlskrona som kom med en vas han fått av sin mormor som han trodde kunde vara värd ett par tusen kronor. Han blev rätt tagen när han fick veta att den var värd 300 000 kronor.
