Fondpengarna räddade Susanne

Susanne Landgren, 58, hamnade i en livssituation där hon som ensamstående trebarnsmamma fick svårt att få pengarna att räcka till. Då mindes hon rådet hon som ung fick från sin mormor:

– Hon sa “Har du inte pengar ska du söka hjälp från stiftelser” och det gjorde jag. Min första utbetalning var på 10 000 kronor. Det var mycket pengar på den tiden och det var en sådan lättnad när man har det ekonomiskt tufft, säger Susanne Landgren.

Hon bor i Bårslöv, strax utanför Helsingborg. De tre sönerna, 15-åriga barnbarnet Iza, Susannes pappa, bröder och syster bor alla i närheten. Det är stor tillgång när man som Susanne har svåra besvär av artros som gjort att hon tvingats byta knäled och steloperera sig. Sjukdomen hindrar henne från att arbeta som kokerska, och som förtidspensionär och frånskild trebarnsmamma har ekonomin stundtals varit knaper. Med hjälp av medel hon sökt från stiftelser och fonder har Susanne kunnat unna sig och barnen saker och upplevelser hon inte hade haft råd med annars. Senast sökte hon och fick medel till en tvättstapel som underlättar de vardagliga bestyren. I vår har hon sökt medel till en diskmaskin och allmän ekonomisk förstärkning från en rad stiftelser. Hon brukar söka mellan åtta och tio fonder varje år. Några söker hon varje år, medan andra är nya.

– Pengarna har gjort att jag kunnat köpa det lilla extra. Förra året fick jag pengar till en höj- och sänkbar säng som gör det lättare för mig som har artros att ta mig i och ur sängen.

Ekonomisk frihet
Susanne har drygt elvatusen kronor i pension varje månad, inklusive bostadstillägg. När hyra, el och bredband är betalda har hon lite över tvåtusen kronor att röra sig med. De ska räcka till mat, kläder, nöjen, tandvård, vård och oförutsedda händelser.

– Utan fondmedlen hade jag inte ens haft råd att köpa mig ett klädesplagg. När jag blev ensamstående med tre barn var jag ofta pank fjorton dagar före lön. De extra pengarna ger mig ekonomisk frihet och jag behöver inte vända på varenda krona. Bara känslan att ha råd att gå in i en affär och unna mig något känns bra, och jag kan hjälpa barn och barnbarn lite då och då.

Tack vare fondpengarna kunde Susanne häromåret resa till Kreta med barnbarnet Iza, bästa vännen och grannen Maria och hennes nioåriga dotter Elin.

– Vi hade en sådan mysig vecka tillsammans och mina leder mådde gott i värmen. I höst planerar vi att resa tillbaka till Grekland.

Susanne tycker också om att hjälpa andra. För att uppmuntra de som precis som hon har det tufft ekonomiskt startade hon Facebookgruppen “Vi som söker fonder och stiftelser”. Medlemmarna strömmade till och idag består gruppen av femtusen följare, unga som gamla.

– Jag trodde väl aldrig att jag skulle få ett sådant gensvar. Är folk så fattiga, tänkte jag. Ja, det är de faktiskt! Mestadels är det kvinnor med dålig pension, sjukpension, eller låg lön. Vissa har barn som är sjuka.

Hjälper andra
Sedan starten för fyra år sedan har Susanne fått många Facebookvänner, en del har hon daglig kontakt med. De förgyller hennes liv och gör det lättare att stå ut med den ständigt molande värken.

– Som sjukpensionär sitter jag mycket hemma vid min surfplatta. Det ger mig en extra kick att folk vill ha min hjälp och jag får så mycket glädje tillbaka. De skickar hjärtan och glada smajlisar och tackar mig för hjälpen.

Det är inte alltid så enkelt att hitta och söka alla fonder. En del saknar hemsida och i länsstyrelsens databas är kontaktuppgifterna inte alltid uppdaterade. Att söka fondmedel kräver en hel del pappersarbete.

– Många frågar mig om jag kan söka åt dem, men det skulle ta för mycket tid. Däremot vill jag gärna sprida information om att den här möjligheten finns för oss som inte tjänar så mycket. Pengarna är dessutom skattefria och betraktas som ren vinst. Jag blir så glad när fler behövande får ta del av fondmedlen och får stöd. Då hör de av sig och tackar av hela sitt hjärta.