Undangömt inne i en av Gamla Stans allra mörkaste och trångaste gränder i Stockholm ligger Hotell Sven Vintappare. Det sägenomspunna lilla hotellet som öppnade 2004 är inhyst i ett hus från 1600-talet. Interiören är från 1700-talet, källaren är dock många århundraden äldre. Men det märkligaste är att själva byggnaden lutar och nästan buktar ut över torget intill. En plats där en ohygglig historia en gång utspelade sig.
– Om det förflutnas vrede, hat och onda handlingar på något sätt kan ge avtryck i nutiden skulle det kanske kunna vara förklaringen till vissa underligheter som har inträffat här i huset, säger John Bartholdsson, som tog över Sven Vintappares hotell efter sin far för tre år sedan.
Byggnaden från 1607 har numera sju hotellrum och en trivsam, lite Bellmaninspirerad inredning som vilar i ett milt gyllengult ljus. Huset har en brokig historia även i modernare tid. På 1930-talet fanns här en ökänd svartklubb, senare en bokhandel och därefter höll ett omtalat konstnärskollektiv till här i många år.
– På 1700-talet skedde det ett mord i rum nr 2 på andra våningen. Det lär ha varit ett gift par som bodde där och man vet inte exakt vad som hände. Antagligen var det ett gräl som spårade ur. Det hela slutade med att kvinnan högg ihjäl mannen med en kniv, berättar John.
– Även under svartklubbstiden ska en person ha bragts om livet i just rum nr 2. Man kan ju undra varför två vitt skilda mord inträffar i ett och samma rum.
Några som arbetar på hotellet har upplevt att det ålderdomliga huset bär på skrämmande ekon från det förflutna. De har då och då hört de olycksbådande stegen i den smala spiraltrappan mellan våningarna.
– Vissa undviker att stanna kvar ensamma under sena kvällar. Själv har jag inte hört eller sett något, men det har inträffat en obehaglig händelse som verkar underligare ju mer man tänker på den, säger John.
Intill den omtalade trappan ligger Johns kontor. När han en morgon öppnade dörren till rummet kände han hur nackhåren reste sig.
– Jag skulle gå igenom räkenskaperna som vanligt, men när jag låste upp den här morgonen fick jag en verklig chock! Rummet var i totalt kaos, allt låg utspritt på golvet och några av möblerna var omkullvälta.
Ändå visste jag att jag hade lämnat kontoret i ordning kvällen innan.
– Att det kunde röra sig om ett inbrott var uteslutet. Varken dörr eller fönster var uppbrutna och det visade sig att inget av värde saknades. Dessutom var det kusligaste att flera föremål låg på onaturliga ställen, en del saker och papper från skrivbordet befann sig nu högt uppe vid taket. Det hela verkade fullkomligt vansinnigt och förryckt.
Vad som orsakat den skrämmande förödelsen är ännu ett mysterium. Men flera hotellgäster har upplevt den vålnad som vissa nätter tycks ha det flerhundraåriga huset i sitt våld.
– Tre bankanställda kvinnor besökte hotellet för några år sedan, berättar John Bartholdsson. Två av dem bodde i rum nr 2 och den tredje i ett enkelrum på våningen under. Men på morgonen upptäckte vi till vår förvåning att alla tre trängt ihop sig i det lilla enkelrummet.
– De verkade alldeles skärrade dagen efter och berättade att de som övernattat i Rum nr 2 hade vaknat mitt i natten av att dova, tunga steg hördes alldeles utanför deras dörr. Det lät som om en man vandrade oavbrutet upp och ner för trappan, de fick intrycket av en storväxt, kraftig karl. De hörde också ett kusligt rasslande som av väldiga kedjor eller som om mannen höll i en stor nyckelknippa.
– När de till slut vågade titta ut i trappan var där helt tomt, men så fort de stängde dörren började stegen på nytt, nu allt mer ekande och hotfulla. Till slut var de så uppskrämda att de inte vågade bo kvar där. De sov hellre på golvet hopträngda i kollegans rum!
Vi följer nu John uppför den smala vindlande trappan till rum nr 2, ett litet ålderdomligt hotellrum med grå 1700-talsmöbler, försänkt i ett honungslent dunkel. Atmosfären är inte direkt spöklik, men alla rummets vinklar verkar på något sätt felaktiga. Likt Lustiga Huset på Gröna Lund lutar golv och väggar en aning och framkallar en sorts märklig yrsel. Inga dörrar går att stänga. Drar man igen dem glider de genast upp.
Fenomenet kan förstås förklaras med att golvet och hela den höga, smala byggnaden lutar och nästan buktar ut över torget, likt många av husen i Gamla stan. Hela Stadsholmen, som är Stockholms historiska centrum, lär vila på sjunkande sopor ända sedan staden grundades här på 1200-talet.
Men kan väggarnas skevhet ha en annan mer mystisk förklaring? Något som har med husets mörka historia att göra, där vissa händelser kanske påverkar nuet och förvrider tid och rum?
Alldeles bakom hotellet ligger Vera Siöcronas Torg som fått sitt namn efter den kända Stockholmsprofilen, journalisten och författaren Vera Siöcrona. Detta nu så idylliska kullerstensbelagda lilla torg var en gång platsen för ett blodigt dåd och en gruvlig hämnd, när folket tog lagen i egna händer.
Det var en djupt hatad man som slutligen mötte sitt öde och straffades för sitt maktmissbruk i kungens tjänst. Mannen var den beryktade och fruktade Jöran Persson Tegel, kung Erik XlV:s främste rådgivare och sekreterare, som spred avsky och skräck i hela landet i mitten på 1500-talet.
– Likt en allsmäktig domare och bödel lät han straffa, tortera och avrätta personer, skyldiga som oskyldiga, som han ansåg hota rikets säkerhet. Ofta handlade det om personliga fiender som han gjorde sig av med genom att döma dem till döden för påstådda komplotter mot kungen, berättar John.
Men Jöran Persson skulle så småningom själv gå ett blodigt öde till mötes när hans illgärningar efter hand avslöjade. och han ställdes till svars för åtskilliga mord, stölder, mutor och våldtäkter.
– Här på torget straffades Jöran Persson Tegel på ett fasansfullt sätt för sina många brott. Han lär ha utsatts för den mest ohyggliga tortyr av en rasande folkhop. Hans öron höggs av och ben och armar krossades innan han till slut halshöggs i den närliggande Helveetii Gränd år 1568, säger John.
Den mörka skrämmande Helvetesgränden var bödelns hemvist och sedan medeltiden stadens fruktade avrättningsplats. Den ansågs också vara samlingsplatsen för alla sorters onda andar och demoniska väsen.
Om en av dessa möjligen är den kusliga vålnad som vandrar i spiraltrappan kan man förstås bara spekulera över. Är det den olycksalige Jöran Persson Tegel som hemsöker hotellet efter 500 år för att hämnas sin våldsamma död? Eller är den osynlige mannen Sven Vintappare själv? Ingen vet…
