Dialekten har inte alltid varit ett naturligt inslag i Susanne Anderssons vardag. På Pitholmsskolan talade man inte särskilt mycket dialekt, utan det var först när hon började arbeta på ett äldreboende som hon började prata pitebondska.
– Det föll sig naturligt att ta till dialekten för att lättare kommunicera med seniorerna och därför utvecklade jag en bredare dialekt än mina systrar, säger hon.
Nu översätter Susanne Bibelns berättelser till pitemål. En av dem är Ruts bok, i gamla testamentet som handlar om vänskap, kärlek och handlingskraft.
– Berättelserna är viktiga än idag. Det handlar om starka, uppfinningsrika kvinnor som kunde klara sig även om männen dog, säger Susanne.
Hon bor numera i Köping men brinner fortfarande för bygden och kommer hem till Piteå och sommarstugan under semesterperioden.
– Pitemålet är speciellt och viktigt att bevara. Det knyter ihop rötterna, det här blir som en kulturgärning.
