Mattias Flink, född 1970, fick tidigt ett intresse för vapen eftersom både hans far och farfar var vapentekniker. Det föll sig naturligt att han sökte sig till armén och blev fänrik vid Dalaregementet I13 i Falun med uppgift att bland annat utbilda värnpliktiga på det tyngsta handeldvapnet, AK5.
Det är våren 1994 som omgivningen märker en förändring hos Flink. Han blir aggressiv och hamnar ofta i bråk. Under våren inleder han också en relation med Susanne som han träffat genom gemensamma vänner. Hon studerar till sjuksköterska och hon bor tillsammans med Flink under en kortare tid. Men förhållandet rinner ut i sanden, bland annat på grund av Flinks maniska svartsjuka. Flink har svårt att acceptera att han blir avvisad. Vid ett tillfälle tar han struptag på flickvännen i hennes lägenhet, en av hans kamrater går emellan.
En kort tid efteråt ger han sig helt utan anledning på två av sina bästa vänner och säger att han ska döda dem. Dagen efter minns han inget på grund av att han druckit sprit och det är uppenbart att Flink har svårt att kontrollera sitt humör när han dricker alkohol.
Han söker psykologhjälp och har ett samtal med en psykolog bara fem dagar innan den fruktansvärda skjutningen.
Fredagen den 10 juni tar före detta flickvännen sin sjuksköterskeexamen och Flink gratulerar med blommor i kyrkan efteråt, klädd i sin militäruniform. Men han stannar inte på den efterföljande festen.
Istället kommer en kompis hem till honom och Flink häller i sig två rejäla gingroggar innan han och kompisen ger sig ut på stan, närmare bestämt till restaurang Garbo. Där fortsätter Flink dricka och blir rejält berusad. Dit kommer även Susanne som är ute och firar sin examen tillsammans med bland annat Flinks och hennes gemensamma bekanta. Flink söker kontakt med henne, men blir avvisad. Det blir bråk och Flink blir utkastad från restaurangen.
Flertal skjutna
När Susanne och hennes sällskap lämnar restaurangen är Flink utanför och ställer sig i vägen för henne. Susanne hämtar en officer inne på Garbo som tar hand om Flink så att hon och hennes sällskap kan komma vidare. Nästa anhalt blir restaurang Bakfickan för sällskapet och till deras fasa dyker Flink upp även där. Helt oprovocerat ger han sig på en kille som råkar befinna sig i närheten av Susanne.
Återigen blir han avvisad av vakterna.
Nu har Susanne och hennes sällskap fått nog och bestämmer sig för att polisanmäla Flink för ofredande. De går till polisstationen och klockan är omkring 02.30 på lördagsmorgonen den 11 juni när poliserna Olavi Blomfjord och Berndt Bergström ska ta upp sällskapets polisanmälan. Mitt under anmälan får de ett larm från kasernvakten på I13 om skottlossning utanför regementet och ett flertal skjutna personer …
Efter den blöta och misslyckade kvällen har Mattias Flink begett sig hemåt i den ljumma sommarnatten. Han är bitter över det som hänt och känner att han måste få ut sin ilska. Han klär på sig sin militäruniform och lyckas osedd ta sig in på regementet där han hämtar sin automatkarbin och pistol. Samtidigt plockar han på sig en ansenlig mängd ammunition.
Just den här natten hålls en fest på regementet och två officerare som deltar i festligheterna ser Flink och frågar varför han bär uniform mitt i natten. Flink svarar inte utan går vidare och lyckas obemärkt ta sig ut från regementet med sina vapen.
Dör på plats
Samma kväll har ett gäng lottor och deras kursledare haft avslutningsfest efter en veckas kurs. Efter avslutningsmiddag på regementet har de besökt restaurangerna Banken och Garbo. Nu är sällskapet på väg tillbaka till regementet. De stojar glatt och har sporadiskt delat upp sig i två grupper där ett par av deltagarna går en bit före en grupp med sex lottor.
Sextetten hinner aldrig se ondskan som gömmer sig inne i stadsparken. Paret som gått först hör 15-20 skottsalvor och ser sina kamrater falla omkull och bli liggande på stigen, samtidigt som de ser skuggan av en person springa från platsen.
Det är så overkligt att paret längst fram tror att det handlar om en övning eller att flickorna skojar. Men när de ser blodet och sårskadorna förstår de att det är på allvar och springer till kasernvakten för att larma ambulans. Några officerare från festen på regementet rusar ut för att ge första hjälpen. Fyra av de skottskadade lottorna dör på platsen, en femte dör på sjukhuset medan en av dem, Marika Olsson, överlever.
När larmet kommer till polisstationen får Olavi Blomfjord direkt känslan av att personen i anmälan är densamme som mördat en massa människor utanför regementet. Han hämtar ut en k-pist som förstärkningsvapen och tillsammans med kollegan Bergström åker de iväg i en civil polisbil för att ta fast den livsfarlige gärningsmannen.
Under tiden har Flink vandrat vidare och i korsningen Vasagatan-Parkgatan möter han en cyklist och en väktare som kommer körande i sin bil. Flink öppnar eld och båda dör.
Flink fortsätter och kommer till en byggarbetsplats där han klättrar upp i en byggkran. Han väntar på att poliserna ska komma och att han ska bli skjuten av dem. Men ingen kommer och han klättrar ned och börjar vandra in mot stan igen, fortfarande beväpnad till tänderna.
Bad till gud
När han nått halvvägs över järnvägsviadukten som går över Konsnäsvägen ser han en Volvokombi på långt håll och reagerar över att bildörren är öppen.
Det är poliserna Blomfjord och Bergström som letat upp en strategisk plats med god sikt. De ser mannen i militäruniform som är på väg mot dem och de vet vem det är. Olavi Blomfjord har öppnat dörren på förarsidan och tar sikte på Flink när han är 100 meter ifrån dem. Nu är det nödvärnslagen som gäller för poliserna, alltså att skjuta för att döda.
Blomfjord, som har en stark religiös tro, hade bett till Gud tre gånger innan de åkte ut och har tidigare berättat för Hemmets Journal att han kände sig lugn när Flink dök upp.
– Jag hade en plan, när han var cirka 50 meter ifrån oss skulle jag skrika: ‘Stanna, polis’. Om han då skulle vända sig om och springa eller rikta vapnet mot oss då skulle jag skjuta, har Blomfjord berättat för tidningen.
Han var väl medveten om att hans k-pist var klart underlägsen Flinks vapen och missade han målet kunde det innebära döden, för såväl Blomfjord själv som Bergström.
När Blomfjord skriker svarar Flink med att höja sitt vapen och skjuter mot poliserna. Blomfjord skjuter två skott innan han tar betäckning – en av Flinks kulor visslar förbi 50 centimeter från huvudet.
Då Blomfjord reser sig för att besvara elden på nytt ser han att Flink ligger ned på marken och hans vapen en bit ifrån honom. Ett av Blomfjords skott har träffat Flink i höften och fällt honom till marken.
Han grips klockan 03.25 och får aldrig möjlighet att använda de 109 patroner han bär på sig. Poliserna Blomfjord och Bergström har satt stopp för något som kunde ha blivit en ännu värre massaker.
Exemplarisk fånge
Huvudförhandlingarna mot Mattias Flink hölls i en säkerhetssal i Stockholms tingsrätt. Han dömdes till 14 års fängelse för mord och mordförsök. Försvaret yrkade på rättspsykiatrisk vård medan åklagaren yrkade på livstids fängelse. Båda sidor överklagade till hovrätten, som gick på åklagarens linje och dömde Flink till livstids fängelse. Försvaret begärde och fick prövning i Högsta domstolen, där hovrättens dom fastställdes.
Efter att ha suttit av 15 år ville Flink har straffet tidsbestämt och efter några juridiska turer fastställde Högsta domstolen tiden till 30 år, bland annat efter ett utlåtande från Rättsmedicinalverket som ansåg att återfallsrisken var låg. Flink hade dessutom skött sig exemplariskt under fängelsetiden.
I en intervju med TV4 2009 berättade Mattias Flink att det första han tänkte på när han vaknade på morgonen var morden han begått och samma sak på kvällen när han skulle somna. Han betonade samtidigt att han hade blivit en helt annan människa och den problematik han hade när morden begicks fanns inte längre.
På en direkt fråga om risk för återfall svarade han att den var obefintlig.
Enligt gällande rättspraxis blev han villkorligt frigiven efter två tredjedelar av strafftiden. På 20-årsdagen av massmorden, den 11 juni 2014, var Mattias Flink åter en fri man. Hos några av mordoffrens anhöriga väckte det bestörtning att frigivningen skedde på årsdagen av morden.
Mattias Flink lever idag under ny identitet. Enligt uppgifter i media 2015 var Mattias Flink bosatt på en ort långt från hemstaden Falun och han jobbade med trädfällning. Hans pappa berättade att han hade regelbunden kontakt med sonen, som inte var intresserad av att prata med media.
Källor: Nordisk Kriminalkrönika 1995 med flera.
