Inget går upp mot att skutta ur sängen tidiga morgnar före soluppgången för att få uppleva hur naturen vaknar. Sånt hör man ibland från en del hurtbullar. Och jo, det är lätt att säga om man är morgonpigg. Men för oss som är födda trötta och gärna stänger av väckarklockan, drar upp täcket över huvudet och somnar om måste det betraktas som en enastående bragd att komma upp före solen.
En vår för ganska många år sedan jobbade jag som fågelobservatör på Ottenby fågelstation vid Ölands södra udde, precis vid fyren Långe Jan. En liten stol och ett litet bord och där satt jag varje dag under tre veckor, från soluppgång till två på eftermiddagen.
Detta var i månadsskiftet april/maj. Som jag frös. Fingrarna var helt stela när jag skulle anteckna min lilla bok de fåglar jag såg i. Tårna frös nästan till is och kylan kröp in under jackan.
Som tur var brukade jag ta med mig en termos med varmt kaffe och en liten ostsmörgås, ibland också en liten kaka. Det värmde åtminstone själen.
Men jag ångrade mig aldrig. När jag satt där på den lilla stolen och kikade ut över havet var jag beredd att hålla med hurtbullarna, inget går upp mot tidiga mornar!
Fågelsträcken om våren gör en glad, fåglarna kommer tillbaka. På hösten finns alltid ett litet vemod: Hej då fåglar, vi ses till nästa år! Den där våren vid Ottenby njöt jag av flockar av bofinkar, starar, ängspiplärkor, sävsparvar, årets första svalor och många fler. Luften var full av fåglar och jag kände igen flyktlätena och kunde berätta för lite mer ovana fågelskådare vilka fåglarna var.
Hela förmiddagen hade jag sällskap. Ottenby är ju en av de mest populära platserna i landet för fågelskådare. Inte förrän framåt lunch började folk droppa av. Att studera fåglar innebär ofta att man träffar massor med likasinnade.
Utom på Revsudden. Där sitter man ensam. Udden sticker ut i Kalmarsund en dryg mil norr om Kalmar, där sundet är som smalast. Längst ute på udden fanns ett litet skjul med en tubkikare av modell väldigt stor och säkert mycket gammal, förmodligen med ursprung i det militära. Men wow, så fint man såg i den!
Ejdersträcken som drog mot norr var magnifika. Man kunde lätt känna igen doppingar, lommar och olika arter av simänder. Flockar av tärnor och vadarfåglar passerade också, liksom en och annan alka. Det var en mycket spännande plats men det är länge sedan jag var där. Väldigt länge sedan. Jag hade åkt moped från Malmö. Jag var nog 16 eller 17 år.
Om skjulet och tubkikaren finns kvar vet jag inte. Förmodligen inte. På den tiden fanns även ett litet familjeägt hotell med restaurang i en större villa i byn. Där bodde jag, i ett litet hus i trädgården. Jag minns också att det fanns en dotter i huset.
En del minnen från ungdomen vill aldrig blekna. För några år sedan, när jag var på väg norrut från Kalmar, åkte jag in till byn. Själva udden brydde jag mig inte om den här gången, jag ville se om hotellet fanns kvar. Det gjorde det inte, det hade slagit igen för ganska många år sedan. Men det finns kvar i mitt minne!
Men för att återgå till fågelsträcket på våren. Sverige har en lång kust och vill man uppleva flyttfåglarna ska man söka sig så långt ut i kustbandet som man kan komma. Uddar är bra och har man möjlighet att ta sig ut till öar ska man ta chansen.
Vissa platser är berömda och besöks av många fågelskådare. Förutom Ottenby och Falsterbo kan man besöka, för att nämna några: Hönö, Nidingen, Getterön, Kullaberg, Kåseberga, Torhamns udde, Häradsskär, Landsort, Prästgrundet, Holmögadd och Haparanda Sandskär.
Fast allra roligast är kanske att hitta sig en egen plats där man upplever alla flyttfåglarna som sina egna. Man kan göra upp en lista över vilka fågelarter man sett och glädja sig varje gång man ser en ny art. Och man kan kanske bygga ett litet vindskydd och ta ut en stol för att göra det bekvämt. Det är ett bra tips! Ut och njut av vårsträcket!
