Pär Johansson startade Glada Hudik-teatern!

Han är en gryta som bubblar av ord, idéer och tankar. Han kommer att tänka på den ena och det andra. Kastar upp en idé i luften, som på vägen ner kanske har blivit något annat. Funderar, associerar, spekulerar. Det är roligt och går fort när Pär Johansson pratar.

– Vi borde avskaffa orden Pensionär och Julen, säger han direkt när vi ses, helt apropå. Pensionär, det tar ju livet av folk att bli det. Jag tror att alla människor har ett behov av en identitet och något att prata om i sociala sammanhang. De ensamma blir ännu ensammare. Människor tappar sina sammanhang. Och julen, alla köper massor som går på rea dagen efter. Hur kan vi gå på sånt?

Pär är den ytterst envise man som en dag bestämde sig för att starta en teatergrupp med väldigt annorlunda skådespelare. Människor som han arbetade med på kommunens dagverksamhet, de som inte räknades och inte fick några jobb. Många höjde på ögonbrynen men inget kunde stoppa Pärs planer.

– Jag har absolut en diagnos, adhd kanske, säger han och låter nöjd. Jag får saker att hända men har inte alltid konsekvensanalysen. Jag tror att alla människor har någon typ av diagnos, alla har inte blivit diagnostiserade bara.

Och tur är det, för med affärsmässig analys hade Glada Hudik aldrig blivit till. Vem skulle ha trott på den idén? En halvgalen kille som vill starta en teatergrupp med människor som inte kan få något jobb. Som har downs syndrom eller andra funktionsvariationer. Utvecklingsstörda, som Pär fortfarande säger. Och nog är det bättre att säga “utvecklingsstörd” med kärlek, än “funktionsvarierad” utan. Sig själv benämner han som normalstörd, för att visa att vi alla hör ihop.

Hyllar olikheter

– Vi är del av samma mänsklighet. Jag hyllar olikheter, och har själv svårt att hålla mig till regler och ramar. Jag slåss för mångfald och integration.

Hur blir en människa sådan? Vad har format Pär till kärlek och öppenhet, istället för misstänksamhet och rädsla? Han har inga enkla svar. En vanlig trygg familj, men inget extraordinärt. Det han minns är ändå en tidig känsla för rättvisa.

– Var det någon som var dum mot en kompis gick jag hem och tog en sked honung.
Precis som idolen Bamse, världens starkaste björn. Han som alltid står på de svagas sida.

Det ville Pär också göra. “Vi föds olika, vissa har nog lättare med förståelse och medkänsla”, tror han. Liksom det är med drivet att skapa, att vilja åstadkomma något.

– Redan som liten körde jag runt, runt i byn på min lilla traktor med släp och samlade in skräp. Mamma stönade, men jag sålde en del och hade kul med resten, skapade grejer.

Drömmen var från början att bli brandman eller fotbollsproffs. Men Pär kunde inte sitta still i skolan och hade svårt med vanliga jobb.

Övade på att knyta skorna

– Det kändes tröstlöst. Till slut fick jag ett sorts stödjobb, en ALU-tjänst, från arbetsförmedlingen. Så där stod jag plötsligt med en grupp från kommunens dagverksamhet. Ett otroligt gäng charmiga och starka individer, som inte heller passade in. Och vad fick de göra på sitt dagcenter? Öva på att knyta skorna, år efter år!

Att knyta skor kan vara oöverstigligt, trots att man kan bli en underbar Elvis på scen. Så Pär fixade skor med kardborrband och började istället spela teater med gänget.

– Jag är bra på att dra igång saker och hade själv alltid drömt om sång och teater, så det vara bara att köra på. Jag har en stark magkänsla, det gäller att haka på när det känns rätt.

Och det gjorde det nu. Trots att många var skeptiska. Inte minst deltagarnas föräldrar. Åratal av fördomar och skam sitter djupt i människor. De hade ofta fått råd att lämna bort sina barn, de obildbara som till och med kallades monster. Många var rädda för att teatergruppen skulle bli utskrattad. Inte kan “såna” stå på scen? Men det kunde de. 

Efter fyra års envetet arbete var Glada Hudikteatern i gång. Ingen ville se deras första föreställningar, biljetterna fick skänkas bort. Nu är teatern ett begrepp, världen har slagits med häpnad. Bara här hemma har flera hundratusen sett musikföreställningen Elvis. De har spelat i New York, gjort långfilm, tv-serie, Pär har fått priser, skrivit böcker, han håller ofta föredrag.

Måste skapa coola jobb

– Vi är mot så mycket i det här landet. Men man måste vara för också. Alla människor kommer aldrig att bli likadana, som tur är. De som inte kan sitta still i skolan måste få göra något annat. Vi måste göra skitjobb till coola jobb så att alla kan få något att arbeta med.

Pär och Glada Hudik är också orsaken till Icas uppmärksammade reklamfilmer med Jerry som har downs syndrom. Icakoncernen har nu anställt 1 450 utvecklingsstörda som har tillhört de marginaliserade i samhället – men som till exempel är superbra på att plocka upp burkar i butikshyllor. Pärs arbete har gjort enorm skillnad för väldigt många människor, och öppnat ögonen på oss alla. Men vad spelar framgång för roll om livet rasar? Två gånger har han fallit ner i det svarta hålet, en gång så djupt att han “stirrade rakt ner i helvetet”.

– I en familj är det så lätt att tro att alla varje dag ska vakna upp och må bra. Och en dag är det inte så. Min son Hannes var 6 år när han fick leukemi. Det var fruktansvärt. En sådan händelse lär en att allt inte är självklart. Jag kände mig helt tom, apatisk. Men Hannes tog det på barns sätt och fortsatte leva i stunden. Grät när han hade ont. Skrattade när något var roligt. För antingen lever man här och nu. Eller så dör man.

Blev svårt sjuk

En läkares ord fick hela Pärs verklighet att svaja. Han hade plötsligt ingen nytta av allt han lärt sig själv och andra. Han hade haft fel. Allt är faktiskt inte möjligt. Det var en hemsk och tuff tid när ingen visste hur det skulle sluta. Idag är Hannes 18 år, men minnet av det som hände bleknar aldrig.

En annan livskris var när tv:s Uppdrag granskning gjorde ett program om Pär och Glada Hudikteatern.

– De påstod att jag utnyttjade utvecklingsstörda människor för egen vinning. Jag blev uthängd som en bedragare för hela svenska folket. Det kommer aldrig att läka inom mig.

Tv-programmet kom i en tid när Pär funderade på att göra något annat. Men istället för att ge upp blev han sporrad att fortsätta, fick ny energi. Ville överleva.

– Jag brinner för det jag gör och tittar på mig själv i spegeln utan dåligt samvete.

Och på den vägen är det. Nästa år kommer en ny föreställning, på en nyrenoverad teater. Ni som följer med på Hemmets Journals båtkryssning kommer att få höra hela den fantastiska historien om Glada Hudik och mannen som flyttade berg. Det som Pär enkelt sammanfattar:

– Man ska göra det man är bra på. Inte ha färdiga sanningar och aldrig underskatta människor.
Så lätt kan det vara. Att göra succé, och att återupprätta människovärde.

Vill du träffa Pär och höra hans inspirerande föreläsning? Följ med Hemmets Journal på en härlig försommarkryssning där Pär är en av flera gäster på båten. Läs mer och boka din biljett här!