• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Jag lever som de flesta andra – fast med lite fler prylar

    För Hanna Danmo innebär vardagen en ständig kamp mot tvångstankarna. När hon var yngre var det renlighetsmanin som var värst, numera är det samlartvånget. Men tillsammans med maken Martin har hon hittat sätt att hantera det dagliga livet.

    Jag lever som  de flesta andra – fast med lite fler prylar

    Det hänger en kattdräkt på en dörr i hallen, en cykel står framför garderoben, köket är överbelamrat av olika högar med papper, böcker, tidningar …

    Hanna Danmo har förutom diagnosen Aspergers syndrom även tvångssyndrom och är en så kallad "samlare". Hon lyfter upp en av sina två katter och presenterar dem för mig medan vi hittar en väg fram bland alla prylar fram till hennes och maken Martins soffa där vi slår oss ner.

    – Mitt tvångssyndrom började egentligen med ett överdrivet tvättande och duschande. Jag utvecklade en renlighetsmani och kände att jag hela tiden var tvungen att tvätta mig. Jag var paniskt rädd för att smitta andra. Den där oron kan jag fortfarande känna men nu handlar mitt tvång mer om detaljkontroll och en oförmåga att slänga saker, säger Hanna.

    Hanna började med KBT-terapi för att komma till rätta med sitt renlighetstvång.

    – Terapeuten visade och lärde mig hur mycket som är "lagom" att tvätta sig och jag tycker att jag blev nästan fri från mitt tvättvång.

    Högarna växte

    Renlighetstvånget hade utvecklats som en följd av att Hanna bytte skola i mitten av högstadiet och hade det väldigt stressigt att hänga med i skolarbetet.

    – Jag hade svårt att välja ut vad som var viktigast när lärarna undervisade och skrev i princip ner varje litet ord de sa och hann inte renskriva allt. Det blev liggande i högar som växte. Jag vet egentligen inte om det var på grund av mitt tvång eller min asperger som jag kände att jag behövde samla på mig all
    information som bara gick, men samlandet ledde till att jag blev utbränd eller överstressad.

    Stress i samband med olika kriser i livet är ofta en utlösande faktor för tvångssyndrom. I stället för att tvätta sig överdrivet började Hanna samla på allt, speciellt gratistidningar och böcker som hon staplade i högar. När hon var i övre tonårsåldern var hennes mamma mycket bekymrad över flickrummet.

    – Man kunde knappt komma in och mamma blev frustrerad och klarade inte att vistas i rummet för att det
    blev så dammigt med alla tidningar. Ja, då var det nog på gränsen till hoarding, säger Hanna.

    Hon har nu levt med sitt samlarvång i över 20 år och tagit medicin mot det under hela sitt vuxna liv. Hon har testat KBT igen men fri har hon aldrig känt sig under alla dessa år. KBT funkar bättre för renlighetstvång än för samlartvång, menar Hanna.

    – Jag trodde inte att mina mediciner hjälpte så bra som de faktiskt gör. Detta fick jag uppleva för ett par år sedan när jag, utan att ha pratat med min läkare, plötsligt sltade ta medicinen. Det skulle jag inte gjort. Mitt kontrolltvång blev mycket, mycket värre.

    – Jag samlar fortfarande på tidningar och böcker men även på allt som jag tycker är fint, som olika prydnadssaker, eller sådant jag tycker mig behöva. Jag har väldigt svårt att sortera eller göra mig av med saker. Jag kan inte heller slänga post eller mejl på datorn, min inbox är ständigt full, vilket beror på mitt informationstvång.

    Blev par efter 15 år

    Hanna vill inte kalla sig för köpmissbrukare, däremot erkänner hon att hon gärna "hittar behov" när hon är ute och handlar, köper varor med nedsatt pris och nappar gärna på erbjudanden om att ta tre och betala för två.

    Därför är hennes man Martin den som i första hand får stå för matinköpen.

    Det har drygt gått fem år sedan Martin och Hanna blev ett par. De hade gått i samma gymnasieklass och visst fanns det en romans redan då men på den tiden hade Hanna pojkvän.

    Sedan gick det 15 år och visst hände det att de tänkte på varandra emellanåt. Så korsades deras vägar på nytt på en aspergerträff. De började prata gamla minnen och när Martin bjöd hem Hanna för att titta på filmer från gymnasietiden var hon inte sen att tacka ja. Den gamla romansen blommade upp på nytt.

    – Jag hade aldrig bjudit hem en tjej tidigare och aldrig varit tillsammans med någon så jag var jättenrevös. För att imponera på henne gjorde jag hemmagjord ravioli.

    – Hm, den var lite kall, men jättegod säger Hanna som fastnade för Martins charm. Han är en rolig, snäll och söt kille som inte är rädd för att prova på nya saker.

    Martin å andra sidan fastnade för Hannas lekfullhet.

    – Hon är också jättesöt och påhittig. Vi skrattar väldigt mycket tillsammans och har flera gemensamma intressen, som båtar, dans och att klä ut sig.

    Viktigt att prata

    Visst är det en fördel att båda lever med en funktionsnedsättning men att det inte är ett måste. Hanna förklarar att hon tidigare haft pojkvänner som är "normalstörda" men att hon och Martin har en större försåelse för varandras beteende.

    – Vi måste alltid ta till extra tid om vi ska någonstans eftersom Hanna ofta är väldigt kontrollerande, inte minst när vi ska lämna en buss, ett hotell eller en restaurang till exempel.

    – Ja, jag måste kolla att jag verkligen inte glömt eller tappat något. Och kan gå tillbaka flera gånger för att vara fullt säker på att jag har med mig allt. Om det tar fem minuter att gå från tunnelbanan för andra, kunde det när det var som värst ta en timme för mig. Jag vänder mig om gång på gång.

    Martin, hur orkar du vara så tålmodig?

    – Det hjälper inte att stressa och skrika åt Hanna att skynda sig, det gör saken bara ännu värre. Även jag har lärt mig att planera allt i tid nu om vi ska någonstans. Visst har jag känt frustration och undrat varför hon inte bara kan slänga en gratistidning efter att vi läst den men jag måste gå varligt fram. Vi måste prata om varför vi ska slänga något och låta det ta tid. Nu när vi delar lägenhet och månadsavgifter önskar jag gärna mer plats för mina saker men det måste ske i Hannas takt.

    Vad händer med dig Hanna om Martin råkar slänga något?

    – Då skriker och bråkar jag med honom. En gång råkade han slänga ett par ljusstakar och då försökte jag tvinga iväg honom till sophämtningen. Det ledde till ilska och ångest. Jag skrek och bankade men efter detta tillfälle är Martin mer försiktig. Två dagar i veckan får jag boendestöd. Då kommer det hit en kvinna som hjälper mig att rensa och försöka slänga papper och prylar den ena dagen. Den andra dagen hjälper hon mig att städa.

    Du är också ståupp-komiker, hjälper det att driva om sina egna diagnoser?

    – Ja, precis som skrivande kan vara terapi för många så har det varit en stor hjälp för mig att stå på scen och offentligt skämta om mina svårigheter. Det handlar om att vända det tunga till något positivt.

    Vad drömmer ni om?

    – Vi drömmer om ett roligt liv tillsammans. Kanske bosätter vi oss på en husbåt om några år men det blir ju inte så lätt eftersom dessa ofta är små och då blir vi tvugna att göra oss av med en massa saker… 

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!