Nu gräver de guld igen!

Anders Glenmark, Thomas Orup Eriksson och Niklas Strömstedt har bänkat sig i solen på den lilla innergården vid Sollidenscenen. I augusti ger artisterna i GES sommarens sista konsert på Skansen.

Under fotboll-VM 1994 blev låten När vi gräver guld i USA det årets stora hit. Turnén sommaren därpå var ett enda långt segertåg med låtar som En jävel på kärlek, Hon är min och Stanna världen en stund.

Sommarturnén 2018 var också en publiksuccé redan innan premiären. Men trion tar inte ut något i förskott.

– Vem vet, vi kanske inte säljer en enda biljett till. Det kan spöregna hela sommaren, någon kan bli sjuk eller säga något dumt i pressen, så alla lämnar tillbaka sina biljetter, säger Thomas Orup Eriksson.

– Som när Lennon sa att Beatles var större än Jesus. Då köpte folk skivor och brände på bål, säger Niklas Strömstedt.

– Jag skulle vilja vara mer som Jenny. Hon brukar säga: “Allt bra tar man ut i förskott. Skiten tar man när den kommer”, säger Niklas och citerar hustrun och programledaren Jenny Strömstedt.

Den 25 juli fyller Niklas 60. Hur han ska fira vet han inte. Att fylla jämnt känns overkligt, tycker han.

– Jag kommer ihåg när pappa var lika gammal. Han var ju jättegammal tyckte jag.

Niklas konstaterar att alternativet till att fylla år hade varit betydligt sämre.

– Jag kan fortfarande gå själv, stå på scen och spela. Det är ju fantastiskt. Jag har inget att klaga på. 60 är väl det nya 20?

Niklas ser lurig ut. Han pekar på Orup och påminner om att bandkollegan också blir 60 i november.
– Jag skulle hellre vara 30, måste jag erkänna. Då har man mer tid kvar att göra saker på, säger Orup.
Anders, som fyller 65, har inga som helst problem med att bli folkpensionär i november.

– Nej nej nej, man lever i den tid man befinner sig i livet. Det är i alla fall ingenting att göra något åt. Nu kommer alla förmånerna som pensionärsbiljett på gymmet. Jag har redan fått ett utskick från Ica, säger Anders på mjuk skånska.

Men för tillfället är det inte födelsedagarna trion har fokus på. Nu är det sommarturnén som gäller. Idén fick de efter spelningarna i Borgholm förra året.

– Att bara göra sex gig för 25 000 människor var extremt resursslöseri. Vi hade ju bara börjat lukta på den här föreställningen, säger Anders.

Ska ni spela låtarna som många av oss skriker till i bilen? 

– Du kommer få varenda skriklåt, säger Niklas.

– Sedan gör vi våra egna låtar också, fyller Orup i.

– … och det är också skriklåtar, fortsätter Anders. Det är underbart roligt när publiken sjunger med, gapar och är glad.

Följer familjerna med?
– Inte min. Det går inte, jag kan inte koncentrera mig, säger fembarnspappan Orup. Jag har småbarn och de kan inte haja varför pappa ska vara i fred två timmar för att ladda och sova mitt på dagen. Det blir bara jobbigt. Min fru hatar att bara hänga och plötsligt ska jag säga åt henne att nu ska jag vara själv, säger.

Anders är i ett helt annat läge i livet med vuxna barn.
– Min fru är ju ett socialt monster. Hon älskar alla. Helst skulle hon vilja följa med hela tiden men det får hon inte. Men hon lämnar mig i fred på rummet och frågar inte ens om vi ska äta lunch. Du kanske inte ska skriva socialt monster? Ändra det till ett socialt geni. Det finns alltid folk som skickar artiklar: “Din man säger att du är ett monster!”

Trion bryter ut i ett stort skratt.

Även om medlemmarna i GES inte umgås särskilt mycket utanför spelningarna, har de vuxit samman.
– Det betyder mycket att vi har hållit ihop så länge. När det gått ett tag och man träffar boysen är det verkligen kul, säger Anders.

Tillsammans har gått igenom olika perioder i livet.

– Vi har haft jävligt kul och jävligt jobbigt ibland, säger Orup. Man lär känna varandra på ett speciellt sätt när man jobbar och reser ihop. Vi ska inte sticka under stol med att turnén för 15 år sedan inte var världens största succé. Då blev det jobbigt, mer irritation. Jag blir ledsen, sur och arg när det går dåligt och glad när det går bra. Men det är inget jag går och grubblar på efteråt.

Att handskas med motgångar har fört dem närmare varandra, tycker han.

– Man lär inte bara känna den polerade sidan. Det är inte så många man gör det med. Även mina närmaste kompisar träffar jag bara när vi ska kolla på fotboll eller gå ut och dricka öl tillsammans. Det är helt konfliktlöst. Här kan man faktiskt komma i situationer när man måste jämka och bråka.

Men det finns också en genuin respekt och prestigelöshet mellan dem. Annars hade de inte kunnat jobba ihop, menar Niklas.

– Orup och jag höll på att skilja oss ungefär samtidigt. Om är man i en tajt jobbrelation är det naturligt att man märker av hur någon mår. Då är det nära till att prata. Sedan kan man ju alltid utnyttja det i låtskrivandet också. Kärlek! Fan vad bra!

Att det varit toppar och dalar i både kärlekslivet och musikkarriärerna på snart 40–50 år tar de med ro. Idag har de varit med så länge att de blivit heta igen.

– Då har man fastnat i hjärtat. När man väl kommit dit är det svårt att flytta på en, säger Orup.

En stor skillnad på GES 1994 och 2018 är att de är bättre live i dag. De har fått mer livserfarenhet, är mindre ängsliga och bryr sig inte lika mycket om vad andra tycker.

Samtidigt är de tacksamma för att publiken fortfarande vill höra dem.
– Vi är fortfarande ena jävlar på kärlek, om vi bara får vila lite också, säger Niklas.