En landsfader med två familjer

Sveriges statsminister under 14 år, Per Albin Hansson, var inte bara landsfader under en orostid – han blev också pappa till fyra barn med två olika kvinnor. Som han levde ihop med samtidigt.

Prästen spände ögonen i den gänglige arbetarpojken och utbrast:
– Vafalls, heter ni också Per Hansson?! Det går inte an att ha två elever med samma namn i konfirmationsgruppen. Har ni möjligen något annat dopnamn?

– Albin.

– Bra, då är ni från och med nu Per Albin Hansson!

Så skapas ett varumärke, tydligen.

För när fattigdomens, arbetslöshetens och krigets spöken drog i armkrok över Europa, fanns det en trygg och sävlig skånsk stämma som spred lugn och ro i ett hotat folkhem.

Just det där sistnämnda ordet var ju delvis Per Albins egen skapelse. Uttrycket hade visserligen kläckts av den konservative politikern Rudolf Kjellén men det var pågen med det ovanliga dubbelnamnet som blev dess symbol av kött och blod.

Inte illa för en av fyra söner till en murare och en piga, uppvuxen i två små rum och som från tolvårsåldern tvingats tjäna sitt eget uppehälle som springsjas och bodbiträde. Bakåt i släkten fanns mest torpare, arbetare, en hovslagare och ett par smeder.

 

En landsfader med två familjer
En ung Per Albin med sin ungdomskärlek Sigrid. Under många år levde de tillsammans utan att vara gifta, något väldigt radikalt för sin tid. Så småningom blev hon hans andra hustru.

Prästens beslut förebådade också – helt omedvetet – en annan sorts dubbelhet som kom att prägla hela hans personlighet. Minister Per & Mr Albin, ungefär. Två herrar som ibland var varandras motsatser, inte minst när det kom till alkohol- och sexualmoral.

Som ung hade Per Albin varit en närmast fanatisk nykterhetskämpe. Stick i stäv mot sin egen partiledare, den kraftfulle Hjalmar Branting, förespråkade han att det skulle skrivas in ett krav på totalt alkoholförbud i partiprogrammet. Den fajten förlorade dock Per Albin. Varefter han själv inte var sämre karl och realpolitiker än att han kunde ta sig ett glas i glada vänner sällskap. Och ett till. Och ett till.

Att säga att Per Albin dog av spritmissbruk, knappt 61 år gammal, är säkert överdrivet. Men den hjärtinfarkt som ändade hans liv på en spårvagnsperrong i Ålsten, Bromma, strax efter midnatt den 6 oktober 1946, hade säkert sin grogrund i ett tappert krökande, parat med feta cigarrer och idogt nattsuddande.

Som ung grabb hemma i Malmö hade Per Albin förälskat sig i den ett år yngre Sigrid Vestdahl. Hon var både vacker och klipsk. Medan Per Albin arbetade i en kooperativ affär, satt hon hemma och sydde damhattar. Hon skulle så småningom utbilda sig till handarbetslärarinna men också, som 44-åring, till journalist.

1908, när Per Albin var 23 år, föddes dottern Anna Lisa utan att Per Albin och Sigrid gift sig. Att pappa älskade sin tös, var det ingen tvekan om. Som godnattsaga brukade han läsa om Kajsa Rulta, som bland annat innehöll följande profetiska rader:

Ack, Kisse, vad du än kan ha för brister
Bestämt så är du född till statsminister

Men 1914, just när sonen Per Gunnar var född, hade Per Albin träffat en ny kvinna. Hon hette Elisabeth Fryckberg och var själv skild. Tre år senare gifte de sig och fick omsider två döttrar.

När Per Albin var 41 år och i full färd med att ta kommando över det socialdemokratiska partiet, sprack även detta förhållande. Varvid Per Albin återvände till Sigrids famn – samtidigt som han fortsatte att ha en relation med Elisabeth.

En landsfader med två familjer
Elisabeth Fryckberg var den andra kvinnan i Per Albins liv. Här med deras första barn, Elsa Brita, år 1919.

En partiledare som skilde sig gick möjligen an. Men knappast en som levde med två familjer. Vilket dock var fallet med Per Albin. Trots att han uppenbarligen varken kunde leva med Sigrid eller Elisabeth, kunde han inte heller leva utan dem. Lösningen blev en okonventionellt ménage à trois som samtliga parter med tiden kom att acceptera, kanske till och med gilla.

Mång partimotståndare försökte förgäves göra pressen uppmärksam på Per Albins udda privatliv.
– De skyller mig för att vara mormon, sa han själv med en snett leende bakom cigarren, väl medveten om att ingen journalist dock skulle rota i byken.

Detta var nämligen en tid när gentlemens agreement rådde inom media. Visst gick det rykten om Gustav V:s homosexualitet, eller att Prins Bertil hade en relation med en skild brittiska, men det ansågs inte höra hemma i tidningsspalterna. Per Albin kunde lugnt pendla mellan sina båda familjer.

1926 gifte sig Per Albin ändå med sin ungdomskärlek Sigrid. Sju år senare slog sig familjen Hansson ner i Brommaförorten Ålsten, där Per Albin – nu statsminister – blev ett affischnamn för de arkitektritade vita radhus som lätt föraktfullt kallats “statarlängorna”.

För nu var Per Albin på god väg att bli ett varumärke av rang. 1935 fyllde han 50 år och tog till pressens förvåning emot barbent på trappan, endast iförd en morgonrock. Alla som uppvaktade fick kaffe som statsministerparet själv serverade. Något tjänstefolk hade aldrig anställts i det hanssonska hemmet, påpekade de inte utan stolthet.

Just detta, att alltid framstå om folklig, utan manér eller poser, var förmodligen en stor del av hemligheten bakom Per Albins popularitet. Hans nöjen var enkla – lite bowling, lite kortspel, lite trav.

Hans klädstil var proper, utan att vara prålig. Hans språk låg på den vanlige mannens nivå och han drog sig inte för att svära.

När sossarna gick till val samma år var det typiskt att partinamnet inte prydde affischerna, utan bara Per Albins ansikte. Det räckte gott.

En landsfader med två familjer
Per Albin Hansson , 1885-1946 , politiker och partiledare för socialdemokraterna. Statsminister mellan åren 1932-1936 och 1936-1946. Här på sitt ämbetsrum vid skrivbordet i det nya kanslihuset.

Valet 1940 blev för övrigt hans största triumf. När rösterna räknats fann man att över hälften, 53,8 procent, hamnat hos socialdemokraterna. Den braksegern har aldrig senare överträffats.

Men hade populariteten varit lika stor om svenska folket känt till sin landsfaders promiskuösa leverne? Om detta träter dagens historiker, speciellt sedan det uppdagats att han gick till sängs med fler än sina barns mödrar.

Om man granskar Per Albins dagböcker från krigsåren finner man att det ofta står något i stil med: “Middag med M” eller “Möte med M”.

Den mystiska “M” var i själva verket hans 25 år yngre sekreterare Margareta Sjöberg. Hon var dotter till en hästgardist från Malmö som flyttat till Stockholm för att bli chef på ett vårdhem vid Hornstull. 1933 hade hon lånats ut till partistyrelsen från sitt jobb som kontorist på bokförlaget Tiden.

På äldre dar beskrev Margareta Sjöberg sig själv som “en blandning av personlig vän, sekreterare och allmän hjälpreda”, men den innersta kretsen betraktade henne som statsministerns hemliga älskarinna. 

 

I Svenska Öden & Äventyr nr 7, som finns i butik nu, kan du läsa en längre version av denna artikel.

Scroll to Top