Skådespelerskan Britt Ekland är kanske mest känd för rollen som bondbruden Mary Goodnight i Mannen med den gyllene pistolen. Under 1960-talet var hon också gift med Peter Sellers. Men efter ett par år lämnade hon honom då hon var trött på att “tassa på tå” för honom.
Britt lever idag sitt liv i Los Angeles, men i våras var hon på plats i Sverige för att söka lyckan på dansgolvet i Let’s dance. Britt Ekland är den äldsta som någonsin deltagit i programmet och hon ville visa svenska folket att man inte behöver ha tråkigt bara för att man råkar bli äldre. Och att vinna är inte allt – det gäller att våga!
– Glöm siffran som är din åldern. Vi har inget val, att åldras är den väg vi alla måste gå. Jag försöker ständigt hålla hjärnan öppen och säga ja till nya saker!
Britt har tränat varje dag hela sitt liv.
– Jag gör plankan fyra minuter varje dag och har tränat pilates så länge jag kan minnas. Jag har otroligt stark core och mycket fysisk styrka, säger Britt och förklarar att hon också är genetiskt välbyggd vilket är en bra förutsättning för att ge sig utmaningar som filminspeliningar och program som Let´s Dance.
Hur kommer det sig att du sa ja till att dansa i tv?
– Jag har blivit tillfrågad flera gånger men det har inte passat förrän i år. Jag har aldrig dansat i hela mitt liv och det är kul att lära sig något nytt när man kommer upp i åldern. Men jag hade lika gärna kunnat försöka lära mig ryska – det här med att lära sig nya danser var nämligen skitsvårt. Det är det hårdaste jobbet jag gjort, efter en dags träning var man helt slut, både mentalt och fysisk. Men jag intog också dansgolvet för att jag är en underhållare! Visst hoppas jag kunna vara en förebild, men det var inte viktigast. Jag ville främst att folk ska ha kul!
Hur klarade du av de långa dagarna med all träning?
– Jag skulle aldrig acceptera något jag inte har en chans att klara av och i mina ögon är jag ett fysiskt under – jag kan powerwalka både fram- och baklänges. Men om jag är graciös, det är mer tveksamt.
Vad var din största utmaning?
– Att få mina fötter att se vackra ut. Jag är nämligen plattfotad och har inte den där vackra böjningen. Att peka med fötterna är därför svårt …
Hur ser ditt liv ut för övrigt?
– Jag bor i en våning och har min vardag i Los Angeles. Jag är en tacksam farmor, träffar vänner och är ute och partajar. Under Lets´ dance var det full fokus på jobbet och bara att äta och sova på fritiden.
Vad ger dig livsglädje?
– Att jag mår fysiskt bra. Och att jag haft det liv jag haft. Tänk att jag är en Bondbrud, än idag är ju det en stor grej. Det känns som att jag har levt fem liv som många andra levt ett. Ibland måste jag googla mig själv för att komma ihåg allt jag gjort. Det är ju fantastiskt att kunna uppleva på nytt genom att se tillbaka på alla gamla bilder på internet. Då tänker jag ofta: “Wow, vilket liv jag levt!”
Hur har du varit som mamma till dina tre barn?
– De verkar nöjda. Det var inte så längesedan som en av mina söner bjöd ut mig på middag och sa: “Mamma, du har varit en underbar mor. Jag älskar dig. Du ska aldrig känna dig skyldig som mamma.” Men jag känner mig alltid skyldig för att jag inte varit där tillräckligt för mina barn. Jag har aldrig tyckt att jag räckt till.
Hur är er relation idag?
– Jag har bra relation med alla tre och eftersom de alla bor i Los Angeles så träffar jag dem regelbundet. Men att få ihop det så att alla kan ses samtidigt, det är svårt. Jag är hos min son Nicholai varje söndag. Det är också han som är far till mina två barnbarn. De är så fina och jag försöker hjälpa till att passa dem.
När du ser tillbaka på ditt liv, vad är du mest stolt över?
– Jag är mest stolt över att jag överlevt. 1970-talet var inte lätt om man säger så, det var väldigt odisciplinerat och jag gjorde en massa saker jag inte skulle ha gjort.
Finns det något du ångrar?
– Det finns det säkert, men om man tänker så blir man bara ful och bitter. Det är bara att svälja och gå vidare.
Tror du på Gud?
– Jag tror inte på religion, men alla måste ha något att tro. Jag tror på något som snarare är en kraft inom mig som är större än mig själv.
Vad har du för framtidsdrömmar?
– Måste jag ha det? Jag är bara tacksam för varje dag jag lever. Drömmar är lite löjligt att prata om i den här åldern. Jag tar inget för givet, säger Britt.
