• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Jessica fick TBE av fästingbett: "Blir nog aldrig helt återställd"

    En vecka innan hon skulle vaccineras mot TBE blev Jessica Hägg biten av en fästing. Det höll på att kosta henne livet. Två år senare är hon fortfarande sjukskriven och kommer kanske aldrig att bli helt återställd.

    Jessica fick TBE av fästingbett: "Blir nog aldrig helt återställd"

    Jessica Hägg är tillbaka i sina älskade svampmarker i ett skogsområde mellan Fjälkinge och Kiaby i nordöstra Skåne.

    – Jag älskar skogen. Den ger mig kraft och energi och svamp har jag alltid plockat, berättar hon.

    Det var just här som hon för två år sedan blev biten av en fästing som smittade henne med den fruktade hjärninflammationen TBE. Hon är fortfarande inte helt återställd och kommer troligen aldrig att bli det.

    – Det allra värsta är hjärntröttheten. Allting tar längre tid och från att ha varit kvicktänkt känner jag mig numera trög.

    Hon är sjukskriven för tillfället, men kommer troligen att få permanent sjukersättning senare i år – det som förr kallades sjukpension.

    – Det känns bittert, men jag har inte någon arbetsförmåga längre.

    Den kraft hon har kvar använder hon till att uppmana andra att vaccinera sig mot TBE, bland annat är hon med i Hjärnskadeförbundet Hjärnkrafts vaccinationskampanj.

    – Jag gillar egentligen inte att höras och synas men kan jag med min berättelse få en enda människa att vaccinera sig och slippa TBE så är det värt det. Man kan tycka att kostnaden på 450 kronor per vaccinationsspruta är hög, men priset för att inte vaccinera sig kan bli så mycket högre, säger Jessica.

    Jessica står vid diskbänken och rullar köttbullar.

    När Jessica ska laga mat måste hon numera dela upp arbetet i etapper. Hon får rulla köttbullarna först, ta en paus och sedan steka.

    Bokat vaccination

    Det bittert ironiska för Jessica är att hon hade bestämt sig för att vaccinera sig strax innan hon blev sjuk.

    I hela sitt liv har hon vistats mycket i skog och mark men aldrig brytt sig om att vaccinera sig. Som många andra trodde hon att den fästingburna sjukdomen TBE bara förekom i Mälardalsområdet och längs östkusten och inte i Skåne.

    – Jag har väl fått 4–5 fästingar men jag har bara ryckt bort dem. Men sommaren 2019 hade jag läst att TBE ökade och jag bestämde mig för att vaccinera mig.

    Jessica bokade en tid men en vecka innan det var dags för första sprutan var Jessica ledig från jobbet. Hon bestämde sig för att ta en svamprunda.

    – Jag har alltid varit försiktig så jag hade på mig långbyxor och en långärmad kofta.

    Plötsligt kände hon att det var något som kliade långt upp på höger arm. Hon kavlade upp koftan och såg att en stor fästing bitit sig fast.

    – Jag reagerade på att den var ovanligt stor. Jag ryckte bort den och sedan tänkte jag bara hålla koll så att det inte blev någon rodnad runt bettet, vilket kunde tyda på att jag smittats med borrelia.

    Men inget hände och Jessica tog sin första spruta mot TBE.

    – Efter ytterligare en vecka kände jag mig hängig och hade influensaliknande symtom. Men jag satte det i samband med vaccinationen och symtomen försvann efter ett par dagar.

    Slog till med full kraft

    Tio dagar senare slog sjukdomen till med full kraft. Jessica fick intensiv huvudvärk och var tvungen att gå hem från jobbet.

    – Jag låg hemma i tre dagar och försökte dämpa huvudvärken med vanliga värktabletter.

    Men det blev bara värre.

    – När jag vaknade på morgonen några dagar senare hade jag fruktansvärt ont i huvudet och började kräkas okontrollerat.

    Hon vacklade ut på toaletten men när hon satte på kranen för att dricka höll ljudet av rinnande vatten på att få henne att svimma.

    – Jag klarade inte av det ljudet. Det kändes som en hårdrockskonsert i huvudet. Jag var också extremt ljuskänslig.

    Jessica klarade inte ens av att prata i telefon men lyckades sms:a sin mamma som snabbt körde från Kristianstad till Fjälkinge för att hjälpa henne.

    – Hon parkerade precis utanför och på något sätt lyckades jag ta mig ut till hennes bil.

    Jessica sitter i en gul skinnsoffa och virkar.

    Jessica Häggs liv föränd-rades helt efter att hon drabbats av TBE. Att virka klarar hon fortfarande när hon vill koppla av.

    Obeskrivlig smärta

    Vad som sedan hände har Jessica bara suddiga minnesbilder av. Hon vet att hon kördes till akutmottagningen på Centralsjukhuset Kristianstad och att hon sedan fördes till infektionskliniken.

    – Där fick jag ligga i ett mörkt rum. Personalen hade satt upp lappar om att alla samtal på mitt rum skulle
    föras viskande.

    Jessica hade inte särskilt hög feber men smärtan i huvudet var obeskrivlig. Hon kräktes upp allt hon åt och drack och hon fick dropp för att inte torka ut.

    – Jag fick både vanliga värktabletter och morfin men inget hjälpte.

    Det var i det läget Jessica var övertygad om att hon var på väg att dö.

    – Jag har aldrig varit så rädd i mitt liv. Jag trodde inte att man kunde ha så ont som jag hade och överleva.

    Först trodde läkarna att hon drabbats av herpes meningit, men ett ryggmärgsprov visade inga tecken på det. Hon hade lyckats berätta att hon blivit fästingbiten några veckor tidigare och läkarna kunde konstatera att den smittat henne med den obotliga hjärninflammationen TBE.

    – De första dagarna på sjukhuset har jag nästan inga minnen av. Det jag vet är det som mamma
    berättat för mig.

    Klarar inte läsa böcker

    Efter åtta dygns sjukhusvård kunde hon äntligen åka hem.

    – Men jag var trött och yr. Tidigare kunde jag lätt gå en mil om dagen. Nu var jag glad om jag kunde gå de 300 meterna till affären.

    De första fem veckorna var Jessica sjukskriven på heltid. Hon började sedan arbeta på halvtid men kände att hon inte klarade av det.

    – Jag tog kontakt med infektionskliniken igen. I september förra året kom jag med i en rehabiliteringsgrupp vid neuropsykologin i Hässleholm. Det har varit jättebra.

    I gruppen har Jessica fått lära sig hur hon ska klara vardagen genom att planera in regelbunden vila och schemalägga aktiviteter.

    – Tidigare kunde jag till exempel laga all mat på en gång men nu måste jag dela upp det i etapper. Men det kanske viktigaste med gruppen var att jag fick träffa andra som drabbats av hjärntrötthet.

    Före det ödesdigra fästingbettet beskriver Jessica sig som en bokmal, men nu klarar hon inte att läsa böcker längre. Hon glömmer vad hon läst och har svårt med koncentrationen.

    – Det jag fortfarande kan är att virka och gå mina skogspromenader. Det släpper jag inte. Om jag skulle sluta gå i skogen har de små kräken vunnit över mig.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!