De var strax över fyrtio år gamla och hade båda varsitt äktenskap bakom sig när de träffades. De var vänner länge först, men när de slutligen blev ihop insåg de att de trots sina olikheter passade fantastiskt bra ihop. Lena var en fri själ som hade bott i Indien och varit helt uppslukad av det andliga och en alternativ livsstil. Tony var rörmokaren som körde motorcykel och hade ring i örat.
– Jag kände Tony sedan tidigare. Han bodde på gården bredvid mig med sin dåvarande fru. Men jag var inte alls intresserad av honom som partner, vi var så olika. Men när vi båda blev singlar började vi prata och vi insåg att vi hade mycket gemensamt, berättar Lena.
Eftersom Lena är samtalsterapeut så uppmuntrade hon det öppna samtalet direkt i deras relation. Hon sa till Tony att “nu får vi säga vad vi vill till varandra” och därmed hade de lagt ribban. Fanns det ett problem skulle det ut på bordet.
– Vi var inte så unga längre och vi hade lärt känna oss själva och vad som var viktigt för var och en och då var vi tydliga med det, säger Lena.
Inte så dramatiskt
Kanske var det det som gjorde att ändringen från gemensamt sovrum till varsitt inte blev så dramatisk som man kunnat tro. De började med att sova bredvid varandra men ganska snabbt insåg Lena att det inte skulle funka att sova i samma rum. När Tony somnat drog hans snark-ningar
genom rummet som det värsta av åskoväder. Dessutom lider han av andningsuppehåll, inga farliga, men tillräckligt många och långa för att Lena skulle störas i sin sömn. Hon fick ingen nattro.
– Han snarkade som en vulkan! Man kanske kan stå ut om någon låter litegrann, men det här var helt outhärdligt och det gick inte att värja sig. Jag fick ingen sömn och blev trött. Tony märkte inget och sov som en stock, men jag klarade inte av det, säger Lena.
Att säga till sin partner att man inte kan sova med hen i samma sovrum kan vara nog så känsligt, men för Lena fanns det ingen annan utväg om de skulle ha en fungerande relation och hon ett fungerande liv. De bodde i en trea så utrymmet fanns – de skulle bara komma överens om arrange-manget.
– Tony hade aldrig varit med om något sådant förut så det är klart att han tyckte att det var konstigt och lite svårt i början. Men ganska snabbt så insåg vi att det hade fler fördelar än att jag bara slapp snarkningarna, berättar Lena.
Olika dygnsrytm
Om man träffar någon som har precis samma dygnsrytm som man själv och samma sovrutiner så har man kanske inte de här problemen. Men ganska ofta är det tvärtom, att man är olika också i de sammanhangen. Den ena gillar att titta på film på kvällarna medan den andra vill upp i ottan och börja dagen. Att få ihop de här två egenskaperna kan vara svårt, men att ha skilda sovrum kan göra det lättare. För Lena och Tony är det precis så. Tony vill sitta uppe sent och titta på film och Lena vill äta frukost i sängen och börja jobba direkt på morgonen. Nu kan de göra det utan att störa varandra.
– När vi flyttade till en tvåa fick vi lite problem, för vem skulle sova var då? Men vi hade en stor klädkammare som vi byggde om till sovrum. Vi målade väggarna vita, ställde in en säng och hängde upp en teve och där sover Tony. Vi har döpt rummet till “Snarkis” och det fungerar jättebra. Han tycker det är tryggt och skönt att sova där, som i en koja. Och jag hör inget av snarkningarna, säger Lena.
Där kan Tony få vara den kvällsmänniska han är och njuta av de filmer och tv-serier han vill titta på för att varva ner efter en lång dag. I sovrummet sover Lena och hon kan gå upp på morgonen, sitta i sängen och jobba och få sina lugna morgnar utan att bli störd av Tonys snoozande innan han rusar iväg till jobbet.
– Jag känner att jag bejakar min kreativitet på ett annat sätt nu. Jag är som mest kreativ på morgnarna och då stör inte jag Tony som vill sova lite längre på helgerna. Jag har också ett stort behov av att vara själv med mina egna tankar och det får jag nu, säger hon.
Omtalade i Thailand
De har ett hus i Thailand och även där har de skilda sovrum men det är lite svårare eftersom inte väggar och dörrar är lika tjocka som hemma. Lena får ha sovrummet mot vattnet så att vågorna överröstar Tonys snarkningar, då funkar det. Och i den lilla thailändska byn är de omtalade just för att de inte sover ihop.
– Thailändarna tycker det är jättekonstigt, för så gör man inte där. De bor ofta trångt och alla ihop, så jag förstår att de tycker det är märkligt. Det är en kulturell fråga, säger hon.
Hemma är det många som reagerar om ämnet kommer upp. Tony och Lena har bestämt sig för att inte hymla med sitt sovarrangemang och det ger upphov både till frågor, förvåning och fnitter.
– Vissa tycker det verkar jättekonstigt men när vi förklarar så är det ingen stor grej. Om du har träffat någon som har precis samma dygnsrytm, att man somnar på liknande sätt och ingen snarkar så är det bara att gratulera. Så är det inte för oss och då har vi Snarkis och det funkar jättebra, säger Lena.
Hon tror att anledningen till att människor reagerar är för att de inte själva vet vad de ska tycka om konceptet och att om man bestämmer sig för att ha skilda sovrum så är det slutet för förhållandet. Men Lena och Tony ser det som att deras behov är så olika nu och kanske att de förändras med åren, det vet de inte nu.
– Jag behöver mer tid för mig själv nu än förr. Tony behöver varva ner med sina filmer som inte jag vill se. Det är nog bra att göra en liten inventering av relationen ibland och kanske ändra något om det behövs, säger Lena.
När Lena hälsar på i Snarkis tittar de på film ihop som de båda vill se eller bara har det mysigt ihop. Att förhållandet skulle lida av att de inte sover i samma rum, håller de inte med om.
– Jag tror det är bra att man får längta lite och det är lite spännande att smyga över till Snarkis. Lite som när man var tonåring. Attraktionen förvinner inte, utan vi håller den vid liv när vi får längta, även om den andra bara är i det andra rummet, skrattar Lena.
