• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Jag fick cancerbeskedet före bröllopet...

    Bröllopsinbjudningarna var utskickade sedan länge och Noomi Sundström njöt av att planera inför den stora dagen då hon och sambon Peder skulle stå inför prästen i den lilla fjällkyrkan i Västerbotten.  Då kom chockbeskedet från läkarna - hon hade drabbats av bröstcancer.

    Bild 1290963

    - Cancer drabbar inte bara den som är sjuk utan det är så många runt omkring som mår dåligt, säger Noomi. Här med maken Peder och barnen Gabriel och Ebba.

     

    Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen hos svenska kvinnor och den ökar. Men med effektiva behandlingsmetoder överlever de flesta idag.

     

    När Noomi Sundström drabbades var hon 36 år och mitt uppe i ett lyckligt liv med sambon Peder och deras lille son Gabriel. Hon beskriver det som om hon plötsligt hamnade i en kuslig mardröm.

    – Jag fick veta att jag hade bröstcancer. Det var en snabbväxande och aggressiv form. Allt ställdes på ända. Vi fick avlysa vårt planerade bröllop bröllop. Nu väntade istället cellgiftsbehandlingar, operation och strålning. Men jag var fast besluten att klara det, säger Noomi, som nu väntar på att få ett nytt bröst inopererat.

     

    Cirka 8000 svenska kvinnor får diagnosen bröstcancer varje år. Vi känner alla någon som drabbas. De flesta tillfrisknar, tack vare effektiva behandlingsmetoder. Det finns många olika varianter av sjukdomen – den Noomi drabbades av, HER2, är mycket allvarlig.

    – Man kan säga att det var Peder som räddade mitt liv. Det var han som först hittade knölen och det var han som tjatade på mig att gå på en ny undersökning en tid senare, fast jag först fått besked att det inte var något att oroa sig för…

     

    Familjen Sundström har numera utökats med lilla söta busfröet Ebba, tre år. Alldeles i närheten av hemmet, det charmiga radhuset i Sollentuna i norra Stockholm, ligger både Gabriels skola och Ebbas förskola. Noomi, 44, arbetar som webbTV-ansvarig på Handelsbanken, medan Peder, 46, är egen företagare.

    – Vi trivs så bra här och vi har ägnat mycket tid åt att renovera vårt hus som vi flyttade till för två år sedan, berättar Noomi, som gärna bjuder hem vänner på en spontanfika eller en trevlig middag.

     

    Storslaget bröllopBild 1290964

    Noomi och Peder träffades på Internet och blev ett par 2003. Sedan föddes Gabriel och när han var två år planerade paret för bröllop, ett storslaget med över hundra gäster. Men det blev ett bröllop med förhinder.

    – Vi skulle gifta oss i september 2006. Men i maj upptäckte vi att jag hade en knuta i vänster bröst. Jag tänkte att det kanske hade något att göra med att jag ammat Gabriel. Men jag gick i alla fall till en bröstmottagning, där man undersökte mig med mammografi och ultraljud. Och man tog ett vävnadsprov, en biopsi, från knölen, som var 2-3 cm stor.

    – Jag fick besked om att det förmodligen inte var något att oroa sig för. Jag var ju så ung.

     

    Två veckor senare fick Noomi hög feber i samband med en förkylning. Nu kände hon plötsligt en avlång, ömmande knöl i armhålan.

    – Jag tänkte att det nog var en lymfkörtel som svullnat i samband med infektionen.

    Efter någon vecka började Peder tjata på Noomi att hon skulle gå och kontrollera den.

    – Till saken hör att jag föddes utan öra på vänster sida och jag låg mycket på sjukhus när jag vara liten. Idag har jag ett protesöra och hör bara på höger öra. Men jag har alltid tänkt positivt när det gäller sjukvård, att allt fixar sig. Jag litade verkligen på läkarna.

     

    Noomi gick i alla fall vårdcentralen, vägg i vägg med bröstmottagningen, och fick en remiss till magnetröntgen. Hon undersöktes efter några veckor och fick så plötsligt ett samtal från bröstmottagningen.

    – Jag skulle komma redan dagen därpå. Jag tyckte att det var konstigt att det var så bråttom. Nu skulle jag ju ha semester, börja ett nytt jobb i augusti och gifta mig i september.

     

    Peder följde med till mottagningen. Sedan skulle paret ut och välja dekoration till bröllopstårtan.

    Nu togs nya biopsier på både knölen i bröstet och den i armhålan och i väntan på besked gick Noomi och Peder ut och valde dekorationen, ett fint litet par som skulle stå högst upp på bröllopstårtan.

    – När vi kom tillbaka till doktorn efter någon timme, berättade han att det tyvärr var bröstcancer, en aggressiv, icke-hormonell sort, med spridning till armhålan. Den måste börja behandlas omedelbart, men tumören var för stor för att operera bort genast. Så först skulle jag få cytostatika, cellgifter, fyra gånger i tre månader för att krympa den.

    – När vi gick tillbaka till bilen, med en hel hög broschyrer som vi fått av doktorn, kände jag mig helt kall. Vi var alldeles tysta och höll varandra i handen.

    – Jag funderade mest på att jag ju måste ta bröllopsfotot innan jag tappade håret…

     

    Stark gudstro

    Bröllopet ställdes in och behandlingarna började.

    – Jag väntade på att få besked om när allt skulle sätta igång. Jag visste ju att moderknölen växte snabbt. Vad är snabbt? Skulle jag dö i nästa vecka?

     

    Cytostatikabehandlingarna kunde leda till att Noomi inte längre skulle kunna få barn. Men det viktigaste var förstås att bli frisk. Att livet skulle fortsätta.

    – Cytostatikan gjorde att jag mådde illa, tappade håret, svullnade upp och fick blåsor i munnen. Men jag kämpade på, det var inte värre än jag tänkt mig. Redan efter den första behandlingen kände jag att tumören i armhålan blev mindre. Och jag fick en fin peruk, som min frisör fixade till.

     

    I oktober 2006 opereras Noomi. Läkarna tog bort hela bröstet och tumören i armhålan. Sedan följde en ny period med cytostatika under fyra månader och därefter strålning. Hon fick också läkemedlet Herceptin i dropp. Och en bröstprotes.

    Under strålbehandlingen började Noomi arbeta igen till 25 procent.

    -Men jag damp rakt in i väggen. Jag hade drabbats av en krisreaktion, posttraumatiskt stressyndrom. Jag var djupt deprimerad men fick hjälp av medicin och stödsamtal. Det tog ett halvår innan jag var ok igen, men jag är fortfarande lättstressad och ganska tankspridd.

     

    Precis innan Noomi började med alla de tuffa behandlingarna mot sin livshotande sjukdom hade hon köpt sin vackra brudklänning, hon skulle ju klara det hemska och jobbiga. Hon skulle bli frisk.

    Och i juli 2007 gifte sig Noomi och Peder i den lilla fjällkyrkan i Västerbotten. Tre år senare kom Gabriels efterlängtade lillasyster Ebba till världen.

    – Jag har en stark gudstro sedan jag var liten. Den har hjälpt mig. Idag har jag lärt mig att hantera livet på ett nytt sätt. Familjen är viktigast för mig.

    – Cancer drabbar inte bara den som är sjuk utan det är även många runt omkring som mår dåligt. Det är så mycket oro och känslor. Men jag har fått ett fantastiskt stöd från alla. Det bär mig.

     

    Bild 1290965

    Ebba, tre år, var väldigt efterlängtad när hon föddes efter mamma Noomis tuffa behandlingar.

     

    Överläkaren Kristina Åberg:
    De flesta överlever! 

     

    Bild 1290966

    Kristina Åhsberg är överläkare och medicine doktor vid Bröst- och Melanomteamet, Kirurgiska kliniken, Skånes Universitetssjukhus i Lund.

     

    Vad är bröstcancer?

    – De vanligaste typerna är duktal cancer (cirka 85 procent av all bröstcancer) som utgår från gångsystemet i bröstet och lobulär cancer (cirka 10-15 procent) som utgår från de mjölkproducerande körtlarna. Bröstcancertumörer behandlas utifrån aggressivitetsgrad, tillväxttakt och hormonkänslighet.

     

    Vilka drabbas?

    – I Sverige får cirka 8000 kvinnor och knappt 50 män bröstcancer varje år. Risken att insjukna är låg före 40 års ålder. Medianåldern är 64 år.

    – Insjuknandet har fördubblats sedan 1960. Ökningen kan bero på att kvinnor föder barn senare, ammar kortare tid, använder mer p-piller och fler hormonella preparat under klimakteriet. Fler små tumörer hittas också vid hälsokontroller.

    – Efter fem år lever cirka 90 procent av patienterna. 80 procent efter tio år. Numera hittar vi tumörerna tidigare med mammografi och det finns bra behandlingar.

     

    Vilka är riskfaktorerna?

    – De är främst: Låg ålder vid första mens, hög ålder vid klimakteriet, få eller inga barn, första barnet vid hög ålder, kort amningstid, P-piller, hormonbehandling i klimakteriet, ärftlighet, lång kroppslängd, kraftig viktökning och hög alkoholkonsumtion.

    – Risken att utveckla cancer är dubblerad om en kvinna har en nära släkting med sjukdomen, mor, syster eller barn. Fem till tio procent av alla bröstcancerfall orsakas dock av en medfödd mutation, en genetisk förändring, som kan ärvas genom generationer.

     

    Vilka är symptomen?

    – En knöl i bröstet, indragning i huden eller av bröstvårtan, blodig eller vattning sekretion från bröstvårtan, rodnad och inflammation i bröstet kan vara tecken på bröstcancer.

     

    Vilka behandlingar finns det?

    – Utöver kirurgi ges tilläggsbehandling med cytostatika, strålbehandling och antihormonell behandling, beroende på tumörens egenskaper. Hos 10-15 procent av patienterna ges även behandling med en målstyrd antikropp.

     

    När är det aktuellt med ett nytt bröst?

    – I de flesta fall får patienten behålla en del av bröstet efter operation. Men ibland behöver vi ta bort hela bröstet, mastektomi. Patienter som genomgår mastektomi bör erbjudas möjlighet till rekonstruktion, den sker oftast med en protes under bröstmuskeln. Om patienten strålbehandlats väntar man ofta 1-2 år efter avslutad behandling.

     

    Vad kan man göra själv?

    – Undersök brösten i duschen och liggande en gång i månaden. Fertila kvinnor bör göra detta en vecka efter mens. Gå på mammografi! Socialstyrelsen rekommenderar mammografi med 18 månaders intervall mellan 40-55 års ålder och 24 månaders intervall fram till 75 års ålder. 

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!