Sedan Louise Petrelius började springa har migränanfallen blivit både färre och mildare.
Det är svårt att tro att Louise Petrelius, 39, under långa perioder av sitt liv styrts av sin migrän och tvingats ligga nerbäddad i mörker i väntan på att smärtan ska släppa taget. När vi träffas för lunch på ett café i Gamla Stan i Stockholm riktigt strålar hon. Hennes liv idag är fjärran från den tid då migränen styrde hennes vardag.
– Nu klarar jag mig med vanliga huvudvärkstabletter då och då. Jag kan planera mitt liv och behöver inte vänta in i det sista för att se om jag kan gå på den där middagen eller om jag kan unna mig ett glas vin till maten, berättar Louise, som jobbar som jurist på Regeringskansliet i Stockholm.
Tillsammans med sin man bor hon och de två barnen, Leo som är 6 år och Celeste som är 2 år, i Nacka strax utanför Stockholm. Sitt första migränanfall fick Louise för tretton år sedan. Då var hon 26 år, nyutbildad jurist och arbetade på en advokatbyrå i Bryssel, ett krävande arbete som tog mycket av hennes energi.
– Det blev en katalysator för mig, vilket är en klassiker. Man går runt med spänningshuvudvärk under en lång period och så eskalerar den och utvecklas till migrän vid en jobbig tid i livet, säger hon.
Louise förstod i ett tidigt stadie att det var migrän hon drabbats av, eftersom även hennes mamma är drabbad.
– Min mamma fick sin första migränattack i samband med att min bror blev allvarligt sjuk. Hon kunde bli sängliggande i flera dagar när hon fick sina anfall, hängandes över en hink, eftersom hon även hade kräkningar. Det var hemskt att se henne så dålig, berättar Louise.
Till en början utlöstes Louises migrän ofta av en så kallad trigger, som stress, för lite mat, vätskebrist eller ett glas vin när hon inte var riktigt i balans. Migränen var också hormonrelaterad vilket innebar att hon lättare fick anfall under den period då hon hade menstruation.
– Det är nästan som en kemisk förändring, kroppen reagerar direkt med en migränkänning. Sedan kunde det sitta i fem-sex dygn, berättar hon.
Men från att ha varit situationsbetingad kom Louises migrän med åren allt oftare och anfallen varade längre.
Att hon under båda sina graviditeter fick allvarlig havandeskapsförgiftning och födde sina barn mycket för tidigt, tror hon själv är en stor del av orsaken.
– Oron tar hårt på en och kroppen reagerar, konstaterar hon.
Knivskarp smärta
Sommaren 2011 fick Louise en slags posttraumatisk stressreaktion. Det var när dottern, som föddes redan i vecka 25 och endast vägde 500 gram, efter en lång sjukhusvistelse var utom risk för komplikationer. Louise drabbades av hemska migränattacker som kunde komma när som helst, utan specifik anledning. Hon hade även perioder av kronisk huvudvärk då hon fick släppa allt hon hade för händerna.
– Det var en vidrig, knivskarp, dunkande smärta som kom nerifrån nacken och gick upp över ena sidan av ansiktet. Då var det bara mörker som gällde. Man tror inte att man kan ha sådan smärta, det kändes som ett straff. Medicinen kunde i vissa fall mildra värken, men fungerade inte alltid, berättar Louise, som under den här perioden knappt kunde räkna de migränfria dagarna och var uppe i ett tablettintag på 25 migräntabletter per månad.
Under den här perioden fick Louise av en händelse höra talas om yoga för migräniker. Hon provade och märkte att hon fick färre attacker när hon gjorde yoga regelbundet. Som en följd av att hon mådde bättre bad Louise att få följa med en kollega som brukade springa på lunchen. Hon följde med och “powerwalkade”.
– Att springa var så långt ifrån mig så det fanns inte, men att promenera i raskt tempo tänkte jag skulle göra mig gott, berättar Louise.
– Men efter några gånger började jag ändå lufsa fram lite fortare, och så småningom sprang jag de knappt sju kilometrarna runt Riddarfjärden med mina kollegor, fortsätter hon.
Louise kände direkt att hon mådde bra av träningen, även om det kunde vara lite motigt i början. Hon fick känningar av migränen och under den första månaden kunde löpningen utlösa migränattacker. Men snart märkte hon att anfallen blev färre.
– Plötsligt insåg jag att jag bara hade tagit tre tabletter under en hel månad och förstod att det här är ju receptet, skrattar hon.
Till en början sprang Louise två till tre gånger i veckan och höll sig strikt till det.
– Det kändes så skönt att veta att jag kunde ha kontroll över min migrän, att jag inte längre var beroende av mediciner, utan att det jag själv gjorde påverkade min sjukdom, säger hon.
Louise är noga med att poängtera att hon inte springer på tid, även om hon kan se att hon har gjort klara framsteg sedan hon började springa för ett och ett halvt år sedan.
– Som migräniker ska man inte ta i för hårt, visst kan man utmana sig själv, men samtidigt ska man vara försiktig med att få upp pulsen alltför högt, eftersom det kan trigga igång ett migränanfall.
Besviken på sjukvården
Louise är besviken på sjukvården och säger sig inte ha träffat en enda neurolog som inte enbart varit inriktad på medicinering, vilket hon tycker är märkligt eftersom migränmedicinerna ger så mycket biverkningar.
– I mitt fall ger migränmedicinerna yrsel och dimmighet och jag blir dessutom väldigt värmekänslig. De långsiktiga biverkningarna vet jag ju inte ännu, säger hon.
Oavsett om man tror sig vara en träningstyp eller inte så tror Louise att de allra flesta migräniker mår bra av att träna.
– Jag har tidigare alltid haft inställningen att löpning inte är min grej, men när man väl kommer igång så är det omöjligt att låta bli och jag tycker att de flesta säger samma sak. Jag känner så starkt att löpningen får mig i balans, även mentalt. Jag sover sämre och känner mig mer orolig när jag inte tränar, säger hon.
Nu när Louise mår så mycket bättre springer hon en till två dagar i veckan och gör även migränyoga regelbundet.
– Det har blivit den perfekta kombinationen för mig.
Det kan till och med gå veckor när Louise glömmer bort migränen.
– Jag kan inte säga att jag är symtomfri, men jag är så mycket bättre. Jag tror alla migräniker som klarar sig med bara några tabletter i månaden tycker att de har ett bra liv. Jag har lika mycket livsglädje som vem som helst som inte har migrän. Och framför allt, det är jag själv som har kontrollen.
Träning är lika effektivt som medicin
Emma Varkey är leg. sjukgymnast, medicine doktor och en av forskarna bakom en studie vid Sahlgrenska Akademin som visar att träning har lika god förebyggande effekt på migrän som mediciner.
Varför är träning så bra mot migrän?
– Exakt vilka mekanismer som ligger bakom vet vi inte. Det kan ha med flera olika faktorer att göra, som ökad endorfinproduktion, höjda serotoninnivåer, förbättrad förmåga att hantera stress, förbättrad sömn och ökat välmående. Fysisk träning påverkar många av de vanligaste triggerfaktorerna för migrän positivt.
Hur såg studien ut?
– 90 personer deltog och lottades till tre olika grupper. En grupp utförde fysisk träning tre gånger per vecka, en annan grupp gjorde avslappningsövningar enligt ett program, dagligen med cd-skiva, och den tredje gruppen fick den förebyggande medicinen Topimax varje dag. Behandlingen pågick i 12 veckor.
Vad visade resultatet?
– Alla grupper förbättrades och vi såg ingen skillnad mellan grupperna under sista behandlingsmånaden, förutom att de som tränade även påverkade sin syreupptagningsförmåga positivt. De fick bättre kondition vilket är en stor vinst.
Går det bra med alla typer av träning?
– Troligtvis alla typer av konditionsträning. Vi valde cykling då det var lättast att genomföra i grupp även om deltagarna låg på olika nivåer fysiskt.
Hur ofta bör man träna?
– För att påverka sin syreupptagningsförmåga, vilket vi tror är viktigt, bör man träna minst två och gärna tre gånger i veckan och på en nivå som känns “ansträngande”.
Hur många svenskar är drabbade av migrän?
– 13 procent av Sveriges befolkning, vilket innebär ca en miljon människor. Hårdast drabbade är unga kvinnor.
Går det att bota sjukdomen helt?
– Tyvärr inte, vad vi känner till idag. Man behöver hitta strategier för att leva med sjukdomen. Det finns dock mycket man kan göra för att få färre och lindrigare anfall.
Vilka biverkningar kan man få av migränmedicin?
– Det är svårt att svara på eftersom biverkningsprofilen är olika för olika typer av migränmediciner. Men när det gäller ickemedicinsk behandling såsom träning och avslappning är biverkningarna ibland inga alls. Det finns också en önskan hos många med migrän att slippa ta förebyggande mediciner. Därför är fysisk träning och avslappning bra alternativ. Även akupunktur kan ha god effekt, detta har vi dock inte tittat på i mina studier.
