Eva Wigforss är fil doktor, leg logoped och universitetslektor i logopedi på Institutionen för klinisk vetenskap vid Lunds universitet. Hon är också svensk projektledare för ett blivande EU-projekt som går ut på att utveckla en europeisk standard för utredning och behandling av vuxna med dyslexi.
Vad är dyslexi?
– Funktionella svårigheter med det skrivna språket, såväl vid läsning som vid skrivning av text.
Hur yttrar det sig?
– Hos barn ser man framför allt att de lär sig sent att läsa och skriva. Språket kan också vara försenat. Språkförmåga och läs- och skrivförmåga hänger ihop. När barnet sedan börjar skolan har det svårt att läsa och ta till sig ord. Det är under de första skolåren man lär sig använda och förstå skrivspråket, i de högre klasserna läser och skriver man för att lära sig mer om sin omvärld. Men om barnets handikapp inte uppmärksammas tillräckligt i skolan hämmas ordförrådsutvecklingen.
– Hos vuxna, efter skolåren, är symtombilden mer komplex eftersom många haft en lång tid på sig med att försöka handskas med sitt handikapp. Det har ofta lett till bristande självförtroende och självtillit, speciellt i relation till skrivet språk. Det gör att man undviker nya situationer där det ställs krav på läs- och skrivförmåga.
Är dyslexi alltid medfött eller kan man få dyslexi också i vuxen ålder?
– Ja, dyslexi är medfött och ett livslångt funktionshinder. Men man kan som vuxen också få så kallad förvärvad dyslexi efter stroke eller andra hjärnskador och inte alls kunna hantera skrivet språk längre.
Är det ärftligt?
– Ja, med stor sannolikhet. Det finns ofta någon vuxen i släkten som också har läs- och skrivsvårigheter, till exempel mamman. Så det handlar till stor del om genetik. I bland annat Finland forskas kring vilken eller vilka gener som ligger bakom dyslexi.
Om jag själv har problem med att läsa och skriva, hur kan jag då hjälpa mitt barn som börjar visa samma symtom?
– Ha många barnböcker hemma och försök att läsa så mycket som möjligt för barnet även om du själv inte gärna läser vuxenböcker. Ge mycket språklig stimulans. Be på den obligatoriska 4-årskollen, där barnet kontrolleras av logopeder, att de fokuserar på ordförrådsutvecklingen. Nöj dig inte med att barnet förmodligen “bara” är sent i utvecklingen. Tidig diagnos och tidiga insatser är mycket viktigt för den fortsatta utvecklingen.
Finns det någon könsskillnad?
– Nej, det finns inga studier som visar på att dyslexi skulle vara vanligare bland pojkar än bland flickor.
Är dyslexi lika vanligt över hela världen?
– Ny forskning visar på att det är färre som har dyslexi i länder med språk där uttalet av ord ligger nära sättet man skriver på. I engelsktalande länder är till exempel förekomsten av dyslexi större än i spansktalande.
Har dyslexi ökat under senare år?
– Runt 5-6 procent av befolkningen har konstaterad dyslexi och siffrorna är rätt stabila. Men det skrivs idag mycket mer om handikappet och det är väldigt positivt. Det kan betyda att läs- och skrivsvårigheter upptäcks på ett tidigt stadium och att man kan sätta in åtgärder tidigare för att underlätta för barn med konstaterad dyslexi. Dessutom ställs högre krav på samhället att ge hjälp och stöd åt alla vuxna som haft problem under skolåren på grund av sitt handikapp.
– Eftersom dyslexi är en funktionsnedsättning av det skrivna språket, blir handikappet förmodligen allt mer vanligt i världen genom internet, som ju kräver skrivspråk. Om det skrivna språket inte fanns, skulle det inte heller finnas någon dyslexi.
Kan dyslexi “botas”?
– Nej, det har man med sig hela livet igenom. Däremot kan dyslexi alltid kompenseras med rätt hjälpmedel både i skolan och i förvärvslivet. I skolan behövs bättre insatser. Barnet ska ha kompensation så tidigt som möjligt, men inte befrias från andra ämnen. Det skapar bara kunskapsluckor och utanförskap. Enbart speciallärare är inte heller tillräckligt, kunskapen om dyslexi ska finnas hos alla lärare.
– Dyslexi tar sig olika former under olika perioder i personens liv och jag har mött människor i alla åldrar som har dyslexi. Problemen uppstår framför allt i nya situationer från det att det lilla barnet börjar förskolan tills man kommer med i en pensionärsförening där många fortfarande har kvar den förlegade och helt felaktiga uppfattningen att den som har dyslexi är dum i huvudet.
– En person med dyslexi är också ofta diskriminerad på arbetsmarknaden. Bara det att söka jobb innebär att man måste fylla i en massa blanketter, något som ofta kan vara väldigt svårt för den som har svårt med ordförståelsen eller att skriva. Där krävs också bättre förståelse och insatser från arbetsgivare och samhälle.
– Och så tycker jag inte att man ska använda ordet “dyslektiker” eftersom man då reducerar personen med dyslexi till handikappet!
