Marcus Persson är läkare inom Psykiatri Skåne. Han undervisar på läkarutbildningen i Lund och ingår som representant i Svenska Psykiatriska Föreningens styrelse. I sitt arbete möter han ofta patienter med ångestsjukdomar av olika slag.
Vad menas med panikångest?
– En panikreaktion är kroppens naturliga sätt att skydda sig vid fara och det har följt med i våra gener sedan den tid när vi hotades av faror som t ex farliga djur. På bråkdelen av en sekund aktiveras det sympatiska nervsystemet som sätter igång kroppens alla krafter för att vi antingen ska kunna springa därifrån eller försvara oss.
– Idag finns det inte så många farliga djur att oroa sig för. Istället är det andra företeelser som kan trycka på larmknappen och starta en reaktion.
– Dagsformen, långvarig stress eller tidigare upplevelser kan utlösa en panikattack. Vissa har en ärftligt låg stresströskel som gör att man lättare känner ångest.
Hur vanligt är det?
– Ungefär tio procent av befolkningen har drabbats av någon enstaka panikattack, ofta i en pressad situation. Panikångest kan drabba vem som helst, när som helst och utan någon egentlig förvarning.
– Man räknar med att en procent av alla män och två procent av alla kvinnor lider av paniksyndrom, som innebär att man har upprepade panikattacker. Av rädsla att drabbas av nya attacker, försöker man undvika situationer som man tidigare fått ångest av. Vardagliga situationer som att åka buss, gå på banken eller stå i kö kan upplevas som nästintill omöjliga att klara av. Man drar sig undan ifrån livet. Motsatsen till ångest är faktiskt inte att känna lugn, utan att känna nyfikenhet och obekymrat utforska sina omgivningar.
Hur känns det att få en panikattack?
– Man får hjärtklappning, svårt att andas och börjar svettas och darra. Tankarna snurrar och många tror att de håller på att få en hjärtinfarkt eller att de ska dö. Det är en väldigt skrämmande upplevelse, men det är inget livshotande även om det känns så just då.
Vad är det som händer i kroppen?
– När det sympatiska nervsystemet aktiveras skickas massor av adrenalin ut i kroppen så att den ska få kraft att fly eller slåss. Blodet strömmar från hjärnan och tarmarna ut i de stora musklerna, musklerna spänns, man andas snabbare, blodtrycket stiger, matsmältningsprocessen bromsas upp och levern avsöndrar socker som ger kroppen mer energi.
– Det här pågår oftast i högst tio minuter, även om man själv tycker att attacken är oändligt lång. Efter ett tag skickar det parasympatiska nervsystemet ut bromsande ämnen som bryter ner adrenalinet och får kroppen att lugna ner sig.
Vart ska jag vända mig för att få hjälp?
– Om man får intensiv ångest kan man söka hjälp på en psykiatrisk akutmottagning, men många kommer också till medicinakuten eftersom de har fysiska symtom som andnöd och bröstsmärtor. Kroppen kan helt enkelt inte skilja på orsaken till adrenalinutsöndringen. Man märker bara att man mår väldigt dåligt.
– På vårdcentralen kan man idag behandla de vanligaste ångesttillstånden. Man kan också få remiss, eller själv söka direkt till öppenpsykiatrisk mottagning. Där finns det mer specialiserad vårdpersonal som kan ge effektiv behandling med terapi, läkemedel eller en kombination av de två.
– En terapimetod som visat sig ha snabb, bestående och bra effekt är kognitiv beteendeterapi (KBT) där patienten lär sig att förstå, uthärda och avvärja sin ångest. Socialstyrelsen föreslog nyligen att KBT ska bli förstahandsbehandling vid ångest.
Mediciner hjälper ungefär lika bra som KBT, men effekten avtar ofta när man slutar med dem. På sikt kommer nya läkemedel, nya terapiformer och psykokirurgiska ingrepp att ersätta dagens behandlingsformer.
