Det är ett mirakel att jag kan röra mig efter stroken!

Tack vare en ny metod klarade sig Johanna Persson mirakulöst igenom stroken som gjorde henne vänstersidigt förlamad. Hon var vaken hela tiden och kände direkt när proppen togs bort. – Det blev varmt i huvudet och jag märkte att jag kunde börja röra mina förlamade fingrar!

Det pågår en febril verksamhet hemma hos Johanna Persson i Kalmar. Kartonger står staplade längs väggarna och snart bär det av till Gotland och pojkvännen Michael Olsson. Johannas föräldrar Kristina och Leif hjälper till med flytten och tömmer köksskåpen medan Michael släpar flyttlasset nerför trapporna till den väntande släpvagnen ute på gården.

Johanna drar handen genom det kortklippta håret och slår sig ner på en buktande kartong.

– Det är helt otroligt allt som hänt, säger hon och tittar ut över de tomma rummen.

– Bara det att jag är frisk och kan röra mig är ett riktigt mirakel. I mars förra året drabbades jag av stroke och blev förlamad. En stor blodpropp fastnade inne i min vänstra hjärnhalva och det tog lång tid innan jag kom till rätt sjukhus. Hade jag inte behandlats där med en ny metod, hade jag förmodligen fortfarande haft stora problem. Om jag ens överlevt!

Hon ler med stoltheten lysande över ansiktet.

– Men månaden efter jag blev sjuk deltog jag i Vårruset!

Unga drabbas sällan
Att en så ung person som Johanna, då just fyllda 28 år, får hjärninfarkt är mycket ovanligt. De flesta som insjuknar är över 75 år även om sjukdomen tenderar att öka i något lägre åldrar. Orsaken kan vara en olycklig kombination av att hon har en ärftlig störning i blodet som gör att det lättare levrar sig och att hon åt p-piller. Att p-piller i sig också kan bidra till blodproppar är ju känt sedan länge.

Men hennes ungdom och en bra kondition plus att hon inte röker, kan ha bidragit till att utgången blev så lyckad. För det hängde verkligen på håret den där morgonen 28 mars 2008.

– Jag arbetade på fängelset i Kristianstad och skulle iväg till jobbet, berättar hon.

– Men på morgonen kände jag mig konstig och orkeslös, så jag ringde och sjukskrev mig och fortsatte sedan sova.

– Men när jag vaknade efter ett par, tre timmar kunde jag inte röra mig! Hela vänstra sidan var känslolös och borta! Jag försökte ta tag i vänstra armen, men den kändes inte!

Med den högra, fungerade handen lyckades Johanna lyfta mobilen, som låg på pallen bredvid sängen, och slå numret till pappa Leif. Just den dagen var Johannas föräldrar lediga och hade kört till Kalmar några mil hemifrån för att handla. Leif väntade i bilen medan Christina var inne i en butik och när hon kom ut fick hon en hemsk chock. Leif satt i bilen helt skärrad och kunde bara säga att Johanna var väldigt dålig och förlamad. Christina ringde genast 112 och det tog inte lång tid innan ambulansen kom.

Johanna vet inte själv hur, men på något sätt lyckades hon ta sig till dörren för att låsa upp.

Timmarna rann undan
När det handlar om stroke är det alltid bråttom, men ett par dyrbara timmar rann undan eftersom röntgenbilderna, som togs på lasarettet var svåra att tolka och måste göras om. Men när läkarna såg proppen i hennes hjärna skickades hon omedelbart vidare till Universitetssjukhuset i Lund.

– När jag kom dit hade det gått för lång tid för att de skulle kunna ge mig proppupplösande behandling. Istället beslöts att man skulle använda sig av en ny metod och ta bort proppen med en liten apparat som liknar en korkskruv. – Problemet var bara att den ena av de båda läkarna, som kunde metoden, var upptagen i en annan stor operation. Och andre hade just gått hem, för han skulle åka med familjen till Österrike samma dag.

Johannas föräldrar hjälper henne packa flyttlådor inför flytten till pojkvännen Michael på Gotland.

Den ledige läkaren snabbinkallades och med minsta möjliga tidsmarginal kunde ingreppet påbörjas. En kateter förde “korkskruven” via pulsådern i Johannas ljumske hela vägen upp till hjärnan och blodkärlet där proppen kilat sig fast.

Kände proppen försvinna
– Jag var vaken under hela proceduren men förlamad. Jag hade ingen känsel i vänstra sidan av kroppen. Men jag kände direkt när proppen togs bort, för det blev varmt i huvudet och jag märkte att jag kunde börja röra mina förlamade fingrar! Det var en fantastisk upplevelse! När jag rullades ut från operationsrummet vinkade jag till personalen. Med vänstra handen!

Sedan gick allt fort. Johanna tränade upp styrka och kondition, först på rehabliteringen och sedan på egen hand och blev så återställd att hon kunde delta i ett motionslopp bara en månad efter insjuknandet…

– Och i år har jag cyklat hela Vättern runt i Tjej-Vättern!

Mitt i alltihop fann hon kärleken. Och det på dagen ett år efter stroken, 28 mars i år.

– Jag ville göra något annat än att arbeta på fängelset och hittade ett jobb som så kallad medlevare på Hasselakollektivet på Gotland. När jag var där på anställningsintervju och fikade i köket kom Micke in för att ta en kopp kaffe.

– Sedan den dagen har vi varit ett par. Vi bor och jobbar tillsammans och ska vi någon gång gifta oss, så finns det bara ett datum att göra det på. Den 28 mars.

Och det kanske redan nästa år…

Den 28 mars är ett betydelsefullt datum för Johanna. 2008 drabbades hon av en stroke. 2009 hittade hon kärleken, Michael Olsson.

Doktorn: Metoden ger en dramatisk effekt för strokepatienten