Läkaren: Risken är större ju längre man rökt
En halv miljon svenskar lever med lungsjukdomen KOL, många av dem helt utan symtom. Det är viktigt att sjukdomen, som oftast drabbar rökare, behandlas så tidigt som möjligt. Behandlingen består främst i att patienten slutar röka.
Lennart Hansson är överläkare vid sektionen för lung- och allergisjukdomar på hjärt- och lungdivisionen vid Universitetssjukhuset i Lund. Här svarar han på våra frågor om KOL.
Vad är KOL?
– KOL står för kroniskt obstruktiv lungsjukdom och innebär en ständigt nedsatt lungfunktion. Man återfår alltså aldrig normal lungfunktion även om sjukdomen behandlas. Detta skiljer KOL från astma.
– Vid astma har man normal lungfunktion och får episoder med akuta andningsbesvär med andnöd och trånghetskänsla. Efter behandling försvinner symtomen och lungfunktionen blir normal. Vid astma kan dessa anfall utlösas av allergiska ämnen, till exempel björkpollen, gräs och pälsdjur, men även av till exempel kyla, fukt, ansträngning och starka dofter.
– Vid KOL är luftvägarna alltid förträngda till följd av en kronisk inflammation i små luftvägar och i kombination med emfysem. Emfysem innebär att de normala lungblåsorna (alveolerna) förstörs och i stället för små, fina blåsor uppkommer ineffektiva, stora lungblåsor, där luften stannar kvar och inte syresätts.
– Det tar 20–40 år att utveckla en KOL och det sker långsamt, vilket medför att patienterna sällan märker försämringen förrän lungfunktionen är mycket nedsatt. Lungfunktionen är vanligen mindre än 50 procent av förväntat då man ställer diagnosen KOL. Den kan bara delvis förbättras efter behandling, men aldrig bli normal igen.
– Tobaksrökning är den helt dominerande orsaken och beräknas ligga bakom 90–95 procent av all KOL. Risken är större ju mer man har rökt. Man beräknar att cirka hälften av alla rökare utvecklar KOL. Det viktigaste man kan göra för att slippa drabbas är att sluta röka eller helst aldrig börja. Luftföroreningar och ärftlighet påverkar också.
Hur många och vilka drabbas av KOL?
– Det är svårt att ange hur många som insjuknar varje år, eftersom de flesta inte märker av sina till en början lindriga symtom. Mellan 400 000 och 500 000 svenskar uppfyller kriterierna för KOL, men många av dem har inga symtom. Ca 100 000 av dessa har medelsvår och svår KOL (se nedan). 10 000–20 000 personer är hårt drabbade och är de som ofta behöver söka akut och ofta blir inlagda på sjukhus.
– I Sverige dör 2 500 personer per år av KOL. Tidigare har KOL varit vanligast bland män. År 2006 var det första året då fler kvinnor än män dog i KOL. Det är oklart varför kvinnor drabbas mer än män, Man har föreslagit att det kan finnas en ökad känslighet för tobaksrök hos kvinnor, men det kan också ha samband med att kvinnor har mindre lungor än män.
Vilka är symtomen?
– Det klassiska och dominerande symtomet är andfåddhet vid ansträngning. Man har ofta även hosta och slem, men alla KOL-patienter har inte slemproblem. Det är ganska vanligt att man inte tål rök, dis, dimma, fukt eller starka dofter, på samma sätt som vid astma. Det finns dock ingen allergi vid KOL.
– Ju sjukare man blir, desto fler symtom får man. Vid svår KOL drabbas patienterna ofta av matleda, viktnedgång, trötthet, depression, ångest och tilltagande benskörhet. Vid mycket allvarlig KOL får man syrebrist och kronisk andningssvikt.
Hur ställs diagnosen KOL?
– För att ställa diagnosen KOL måste man genomföra en lungfunktionsundersökning, vanligen en så kallad spirometri. Man mäter de volymer luft patienten andas ut och in. Ju lägre värde man har, desto mer trång i luftvägarna är man och desto sjukare. Om man är äldre accepteras även lägre värden på grund av att lungorna även i normala fall långsamt försämras över tid.
– KOL delas in i olika svårighetsgrader, baserat på lungfunktionsnedsättningen. Lindrig KOL är 50–79 procent av förväntad lungkapacitet, medelsvår KOL 30–49 procent och svår KOL mindre än 30 procent.
Hur påverkas livskvaliteten och vad kan man göra själv?
– Till en början och vid lindrig KOL har man sällan några symtom. Efterhand som sjukdomen utvecklas får man mer symtom och vid svår KOL har man ofta försämrad livskvalitet. Man kan inte göra de saker man varit van vid, som att promenera, gå på bio och teater eller träffa vänner. Men det är viktigt att försöka hålla igång så mycket som möjligt. Det är också viktigt med social kontakt och att man försöker hålla sin vikt. Man behöver inte bekymra sig för att banta!
Hur behandlas KOL?
– Den främsta behandlingen är rökstopp! Det är den enda behandlingen som i ett tidigt skede kan normalisera lungfunktionen. Dock är det aldrig för sent att sluta röka.
– Har man symtom som trånghet vid andning kan man pröva samma luftvägsvidgare som vid astma, till exempel Ventoline, Bricanyl, Airomir, Oxis eller Serevent. Vid medelsvår och svår KOL finns luftvägsvidgare som Atrovent och Spiriva och kortison i inandningsform. Vid mycket svår KOL kan man behöva kortisontabletter. Sedan är det viktigt att röra på sig och träna, även om det tar emot när man blir andfådd.
Vad finns det för intressant forskning?
– Det finns forskning på nya läkemedel och det finns data som tyder på att tidig behandling med vissa läkemedel kan påverka prognosen. Det finns förhoppningar om att kunna återskapa lungvävnad och det sker forskning inom transplantationsområdet, även om det berör relativt få patienter.
– Motion är min medicin, säger Ann-Christin Alm, 58 år, som har förlorat mycket av sin lungfunktion sedan hon insjuknade i KOL.
Nyårsafton 1992 fattar Ann-Christin ett av sitt livs viktigaste beslut. Hon slutar röka.
Tolv år senare får hon ett chockbesked av läkarna. Hon har drabbats av den obotliga lungsjukdomen KOL, som främst drabbar rökare!
– Jag hade haft lite misstankar om att allt inte stod rätt till, men jag förträngde in i det längsta att det kunde röra sig om KOL, berättar Ann-Christin, som idag har förlorat 60 procent av sin lungkapacitet.
Det känns lite omtumlande att möta denna pigga, fräscha och glada 58-åring som, utan några yttre tecken, lever med en svår sjukdom. Men Ann-Christin Alm gör allt hon kan för att bromsa förloppet och behålla de lungresurser hon har kvar.
– Jag gillar att röra på mig. Jag promenerar mycket och går på gym. Motion är min bästa medicin, även om personalen på lungkliniken är orolig för att jag överanstränger mig.
Ann-Christin bor i Arlöv strax norr om Malmö tillsammans med maken Manje. De har en lägenhet högst upp i ett nybyggt sexvåningshus hus nära havet och kan njuta av en härlig utsikt över strandängarna med betande kor och ett för dagen grått Öresund.
– Vi har till och med namn på kossorna, skrattar Ann-Christin och visar det inglasade uterummet där makarna Alm tillbringar mycket tid, både sommar och vinter.
Ibland hälsar någon av de två sönerna på och extra kul blir det om något av Ann-Christins fem barnbarn är med.
– Så värst mycket bus med de minsta orkar jag inte med längre. Fast det är härligt att bara träffa dem! Men jag vet att jag är mer sårbar än tidigare.
Ann-Christin arbetar 75 procent och stortrivs med sitt jobb som assistent på en av kommunens stadsdelsförvaltningar. Förutom träningen på fritiden hinner hon med ett annat stort intresse, matlagning. Drömmen är också att köpa en fin ny kamera och gå en fotokurs.
Började vid 16
Ann-Christin växte upp i en familj där både mamman och pappan rökte. Och när hon var 16 år började hon själv.
– Jag ville verka vuxen och damig, minns hon. På den tiden pratade man inte alls om hur farligt det var att använda tobak. Jag hade dåliga luftrör redan som barn och det blev ju inte bättre av att jag började röka. Snart var jag uppe i mer än ett paket om dagen och hade en förfärlig rökhosta.
Visst försökte Ann-Christin sluta. Hon träffade Manje och han rökte inte. När barnen sedan kom visste hon så väl att det fanns alla skäl i världen att inte låta dem växa upp på samma sätt som hon gjort.
– Nu efteråt ångrar jag verkligen att jag rökte hemma och utsatte mina barn. Tack och lov blev ingen av dem rökare. En gång höll jag upp i sex år och började istället missbruka kola och saltlaktrits, berättar Ann-Christin, som efter de sex åren tog en cigarett på en fest. Hon var fast igen och började smygröka när hon var ute med hunden.
Hostan blev allt värre och när sonen lånade mammas jacka och hittade cigaretter i fickan kände Ann-Christin att det fick vara nog.
– På nyårsafton för 16 år sedan rökte jag min sista cigarett och det var märkligt nog inte alls svårt att sluta den gången. Familjen var överlycklig!
Nu började Ann-Christin må bättre, fast hostan och hesheten gav inte med sig. Hon tränade hårt som hon alltid gjort, men något var fel. Hon gick in på nätet och läste om KOL och insåg att symtomen stämde.
– Andfåddheten, upphostningarna, pipet i luftrören… Jag blev väldigt rädd och orolig, för jag vet vilken hemsk sjukdom det är. Men jag förträngde det i det längsta.
Så en dag för fyra år sedan kom domen.
– Jag hade varit på ett spinningpass. När jag kom hem till radhuset vi bodde i då var jag så andfådd att jag inte kunde ta mig upp för trappan på andra våningen. Nästa dag ringde jag till vårdcentralen och fick komma dit direkt.
Läkaren misstänkte att det rörde sig om KOL och gjorde ett andningstest. Diagnosen bekräftades sedan på lungkliniken på Universitetssjukhuset i Lund.
– Jag minns hur orättvist jag tyckte det var. Jag som slutat röka för så många år sedan. Jag som var så vältränad. Men jag är en envis människa och bestämde mig för att vända motgångarna till något positivt. Idag accepterar jag min sjukdom, säger Ann-Christin.
Aktivt liv
Hon har lärt sig att andas på ett nytt sätt och medicinskåpet är proppfullt med olika mediciner. Kommer en förkylning kan den snabbt utvecklas till något farligt. Som när Ann-Christin drabbades av en lunginflammation för några år sedan och fick gå sjukskriven i ett halvår.
– Det är mycket jag inte klarar längre. Jag kan inte bära tungt för då snörper det i bröstet, jag blir lätt trött och stressar upp mig och då får kroppen inte syre. Det är toppar och dalar hela tiden.
Ann-Christin vill leva ett så aktivt liv som möjligt och resor i Sverige är hennes nya passion. Långresor med flyg klarar inte hennes lungor längre.
– Nu är det vår nyinköpta husbil som gäller. Jag vill så mycket, så det är nog tur att Manje bromsar mig ibland!
Ann-Christin har tvingats till många förändringar i sitt liv sedan hon blev sjuk. Men maken Manje är ett stort stöd.
