• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Jag kunde knappt lyfta ett mjölkpaket!

    Jan-Åke känner det som om han fått tillbaka makten över sin kropp. Han har inte ont längre, musklerna har fått tillbaka sin kraft. Nu kan han både ta långpromenader och resa. Och han tackar sin lyckliga stjärna att han fick rätt medicin i tid…

    Bild 1289911

    Jan-Åke och Alina Olsson bor vackert nere vid Öresund. Här tar de långpromenader som tränar upp Jan-Åkes muskler efter sjukdomen.

     

    I 33 år har Alina och Jan-Åke Olsson i Malmö varit gifta. Och lika länge har de varje semester med samma nyfikenhet satt sig i bilen och kört många mil söderut, till Tyskland, Polen, Italien och Spanien.

     

    – Vi älskar att resa och träffa människor från olika kulturer. Men så tog allt slut när jag blev sjuk, berättar Jan-Åke, som för åtta år sedan drabbades av muskelreumatism.

     

    – Det är en lurig sjukdom och det tog en väldig tid innan jag fick rätt diagnos och mediciner som hjälpte.

     

    Idag mår han bra. Men vägen till hälsa har varit lång och påfrestande, inte bara för Jan-Åke utan också för Alina.

     

    Båda är pensionärer och bor i en härlig lägenhet med en stor och ofta utnyttjad balkong precis nere vid Öresund. Härifrån kan de följa havets skiftningar och det rika fågellivet i parken på andra sidan gatan. De tar också gärna långpromenader utmed havet tillsammans.  Promenader som var en omöjlighet för bara ett par år sedan.

     

    Vägrade lyda

    – Tänk så här, säger Jan-Åke och böjer sig ner. Nu kan han göra det, men annat var det när musklerna i benen vägrade lyda.

     

    – Du är ute och promenerar när du plötsligt får syn på en tusenlapp på marken framför dig. Men när du böjer dig ner för att plocka upp den blir det tvärstopp… Du kan inte nå den där sedeln hur gärna du än vill och hur mycket du än försöker.

     

    – Det var så det kändes när jag blev sjuk. Det var hemskt.

     

    Muskelreumatism, PolyMyalgia Reumatica, är en inflammatorisk sjukdom i musklerna i axlar, höfter och lår. I Jan-Åkes fall var det låren som drabbades mest.

     

    – Jag minns när jag märkte av sjukdomen första gången. Jag satt i bilen på väg till Stockholm när jag kände att jag var alldeles stel i båda benen. Jag trodde att jag suttit stilla för länge och försökte röra mig för att stelheten skulle försvinna.

     

    Men den satt envist kvar. Jan-Åke är inte den som går till doktorn i onödan så han gick med sin sjukdom ett bra tag innan han sökte hjälp. Han fortsatte sitt arbete på en bilfirma i Ystad. Ibland kändes det litet bättre men stelheten kom alltid tillbaka.

     

    – Jag började också bli stel i axlarna och tappade kraften i armarna. Och jag hade mycket smärta i de angripna områdena och fick svårt att sitta. Jag ville helst stå upp hela tiden. Dessutom började jag rasa i vikt. Så jag bokade tid hos en läkare ordinerade akupunktur och streching, Jag testade också sjukgymnastik.

     

    Ingen kraft

    Men problemen försvann inte och fler läkare kopplades in utan resultat. Proverna såg bra ut men nu började Jan-Åke tappa tålamodet och ville ha besked om vilken mystisk åkomma han drabbats av.

     

    Alina fick hjälpa sin man med det mesta under den värsta tiden.

     

    – Jag fick ta på honom strumporna och skorna för han kunde ju inte bocka benen och han hade ingen kraft kvar i armarna. Jag pratade med min väninna som lider av reumatism och kan mycket om sin sjukdom och jag började misstänka att det var något reumatiskt, berättar Alina.

     

    Vändpunkten kom en solig och ledig dag när Alina och Jan-Åke planerat att, trots allt, ge sig ut på en liten utflykt.

     

    – Alina stod i köket och diskade på morgonen och jag satt vid köksbordet och drack kaffe, berättar Jan-Åke och nästan ryser vid minnet av vad som hände sedan.

     

    – Plötsligt blev jag alldeles kallsvettig. Det kändes som om hela ryggraden låste sig i kramp och jag tuppade av.

     

    Efter en stund piggnade han till men Alina krävde bestämt att de skulle ta en taxi till akuten.

     

    Skrev remiss

    – Det är musklerna, jag har så ont och kraften i lårmusklerna är borta, sade jag till doktorn som undersökte mig. Han menade att man inte hittat något konstigt i blodproverna. Men jag lades ändå in på sjukhuset under ett par dagar.

     

    – Till slut visade jag läkaren att jag inte längre kunde lyfta mina armar och då skrev han en remiss till en reumatolog.

     

    Det tog två månader innan Jan-Åke fick träffa reumatologen. Under tiden hade han tappat allt mer kraft i armarna och kände ibland av krampen i ryggraden. Ett annat symtom dök också upp.

     

    – Jag fick ont i tinningarna. Det räckte med att jag rörde vid håret för att det skulle ömma. Jag började också se dubbelt när jag tittade på TV. Nu efteråt vet jag att det här med inflammation i tinningarna kan följa med vid muskelreumatism.

     

    – Hade jag inte fått hjälp i tid kunde jag förlorat synen!

     

    En vecka efter undersökningen hos reumatologen och provtagning kom så beskedet att det rörde sig om inflammatorisk muskelreumatism, PolyMyalgia Reumatica.

     

    Otrolig lättnad

    – Det var en otrolig lättnad att äntligen få en diagnos. Läkaren berättade att det var en sjukdom som gick att behandla med kortison. Men hon sade också att det kunde ta flera år innan jag blev bra.

     

    Jan-Åke ordinerades stora doser kortison i tablettform och redan efter en vecka började han märka effekten.

     

    – Det var helt fantastiskt! Stelheten och smärtan släppte allt mer i låren och det blev mycket lättare att gå och stå. Jag fick också gå till en sjukgymnast och på styrketräning för att bygga upp musklerna igen. När jag var som värst däran hade jag inte ens orkat lyfta två liter mjölk när Alina och jag var ute och handlade.

     

    Nu har Jan-Åke fått tillbaka sin gamla muskelstyrka och han långpromenerar utan problem 2–3 gånger i veckan. På köpet har han fått två nya vänner som följer honom i vått och torrt!

     

    – Det är mina gåstavar. De avlastar och har gjort mycket för att bygga upp kraften i armmusklerna. Jag tränar också på gym två till tre gånger i veckan. Det är bättre än att bara sitta och hänga hemma i soffan eller framför datorn.

     

    Kortisonbehandlingen varade i över två år men idag tar Jan-Åke inga mediciner.

     

    – Jag är så lycklig över att ha fått tillbaka makten över min kropp. Nu planerar Alina och jag för framtiden. Nu ska vi ut och resa igen!

     

    Bild 1289912

    Att böja sig var en omöjlighet för Jan-Åke under den långa sjukdomstiden. Men nu går det utmärkt!

     

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!