• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Jag har tvingats dra ner på tempot – annars reagerar magen direkt!

    – Är du sjuk, du som ser så frisk ut! har Jenny fått höra många gånger. Det syns inte på utsidan att du lider av IBS, och sjukdomen är inte farlig. Men den påverkar i högsta grad hela vardagen.

    Ont i magen. Det har de flesta av oss ibland. Men för en del, ungefär en tiondel av befolkningen, påverkar det magonda livet dagligen.

    Det kallas för IBS eller irritabel kolon (tjocktarm). Och fastän så många är drabbade pratar man helst inte högt om problemen.

    – Nej, det är lite tabu att prata om toalettbesök och magknip, säger 26-åriga Jenny Boström.

    Just nu är Jenny mammaledig med sin lilla solstråle Alvin, som ofta skrattar högt när vi hälsar på hemma hos familjen Boström.

    Som nybliven mamma och husägare är livet minst sagt hektiskt för Jenny. Men för att sjukdomen inte ska blossa upp har hon tvingats lära sig att dra ner på takten.

    – Oj, vad svårt det är! Vi har bott i vårt hus i bara fyra veckor och har redan hunnit slå ner en vägg och få allt i ordning. Jag tycker om att ha mycket att göra och brukar inte sitta still särskilt länge, utbrister Jenny och kramar glatt om sin lilla pojke.


    Till akuten
    Själv var hon inte gammal när hon började få sina magbesvär. Redan som sex-åring fick hon sitt första krampanfall.

    – Jag minns att jag var på en lekplats och åt mariekex då jag plötsligt fick ont i magen. Jag blev så dålig att dagmamman körde mig till akuten. I en hel vecka var jag inlagd men de hittade aldrig någon anledning till magsmärtorna.

    Jennys besvär med magen fortsatte under hennes uppväxt. Ibland fick hon svåra kramper som vanligtvis höll i sig ett par timmar varje gång. Under tiden tvingades hon springa till toaletten otaliga gånger på grund av diarré. Mellan krampanfallen var hon ofta svullen i magen, kände sig trött och utslagen och kunde även vara illamående.

    I sjätte klass blev hon extremt dålig igen och blev åter inlagd på sjukhuset.
    – Nu misstänkte de att jag hade blindtarmsinflammation. Det var det inte, men de tog ändå bort blindtarmsbihanget.

    – Jag var duktig i skolan, oroligt lagd och satte stor press på mig själv, fortsätter hon. Jag har lätt att stressa upp mig över småsaker — och alla känslor sätter sig i magen. Men jag är oftast glad och positiv och försöker hålla humöret uppe. Utanpå märks ingenting.


    Fick en diagnos

    Inte förrän Jenny gick i sista ring på gymnasiet fick hon diagnosen IBS. Då hade hon valsat runt i vården och undersökt magsäcken via gastroskopi och gjort en koloskopi för att titta på tjocktarmen. Detta för att utesluta andra sjukdomar. Hon hade också fått tarmen röntgad.

    – Jag åt till och med magsårsmedicinen Losec en tid eftersom man inte visste vad som var fel. Ett tag trodde jag faktiskt att jag hade en fot i graven. Så klart att jag misstänkte att jag hade drabbats av cancer eftersom de aldrig hittade något fel på mig.

    – Men till slut träffade jag en ny läkare som bad mig att i lugn och ro berätta om alla mina symtom. När jag var färdig sa han: "Du har IBS — magont och diarréer är klassiska symtom."

    – Min första reaktion var att bli arg. Då hade jag ju gjort alla undersökningar i onödan! Men sedan kände jag en lättnad, IBS är ju ofarligt även om det är obehagligt att drabbas.

    Läkaren berättade också för Jenny att sjukdomen är kronisk och att den inte går att göra något åt.

    – Han menade att jag måste lära mig leva med min krångliga mage. Jag fick en del mediciner utskrivna på recept, bland annat bulkmedel och Minifom som hämmar gasbildning, men jag måste erkänna att jag aldrig har tagit dem. De botar ju inte sjukdomen. Dessutom är min mage så känslig, jag mår lätt illa, så jag ville inte börja laborera med olika medel.


    Bäst att undvika

    Jenny tar en paus för att bjuda på fika. Men kaffet sätts inte på utan vi dricker vatten och svartvinbärste med honung och lite mjölk. Till det äter vi fruktsallad.

    – Det är så mycket jag inte klarar av att äta, förklarar hon. Socker och vitt mjöl mår jag direkt dåligt av. Dessutom undviker jag laktos och kaffe.

    – GI-mat, där man undviker snabba kolhydrater, fungerar bra. Men jag utesluter kålgrönsaker, ärtor, bönor, linser och mycket fett, det tycker inte magen om. Apelsinjuice och äppelskal fungerar inte heller så bra.

    – När vi var på semester i Thailand mådde jag däremot perfekt. Det är säkert något i deras mat som passar mig bra, i kombination med att jag var ledig och avslappnad.

    De senaste två, tre åren har det hänt mycket i Jennys liv. Efter att ha haft ont i axlar och nacke en längre tid, fick hon slutligen en diagnos till — fibromyalgi. IBS-patienter har lättare än andra att få muskelsjukdomen.

    Utöver det gifte sig Jenny med sin Tobias, gick färdigt sin förskollärarutbildning och började arbeta. Så blev hon gravid och fick lille Alvin.

    När Jenny var gravid med Alvin var hon bättre i magen. Och efter födseln är hon fortfarande i bättre skick, det går allt längre mellan krampattackerna.

    – Tidigare hade jag alltid hundra järn i elden och trivs med det. Innan ett projekt var slutfört hade jag alltid ett nytt på gång. Jag har tvingats dra ner på tempot, annars blir magen sämre. Men det är tufft när hjärnan vill mer än kroppen klarar av.

     

    Jennys sex månader gamla son Alvin är en riktig solstråle. Men ett liv som nybliven mamma kan innebära en hel del stress. Det får Jenny akta sig för eftersom det påverkar hennes magsjukdom negativt.


    Med i förening

    Jenny är socialt lagd men menar själv att hon inte är en utpräglad föreningsmänniska. Därför drog hon sig i det längsta för att gå med i Riksförbundet för mag- och tarmsjuka.

    – Men min mamma och mormor tjatade länge på mig och ville att jag skulle gå på ett möte. Till slut betalade de medlemsavgiften åt mig och det är jag glad för idag. Jag har deltagit vid så kallade IBS-helger och Må bättre-helger, som förbundet anordnar. Det har resulterat i att jag har lärt mig massvis om sjukdomen.

    – Bland annat har jag förstått att jag måste undvika stress. När jag mår bra och magen är i balans kan jag nämligen äta det mesta.

    – Jag har fått jobba en del med mig själv för att släppa kontrollen, jag är av naturen ett så kallat kontrollfreak och dessutom en känslomänniska.

    – Varje morgon stiger jag numera upp vid 6-tiden, tänder ett ljus, läser tidningen i lugn och ro och njuter av tystnaden. Sedan är det full fart med Alvin hela dagen. När han sover middag brukar jag däremot också passa på att vila.

    – Nu har jag inte haft ett krampanfall på tre månader, tack och lov! säger hon tacksamt. Det känns som att kroppen har semester, ofta har jag känslan av att kroppen går på högvarv och försöker läka något som inte går att läka.
    – Men visst har jag lite ont i magen ändå; en molande värk som finns där mer eller mindre hela tiden. Men jag har lärt mig leva med besvären och njuter faktiskt av livet ändå!

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!