Kikki Danielsson tar avsked av publiken på turné: ”Nu får jag sjunga i duschen som alla andra”

Armbrottet hon fick ­efter att ha halkat på isig gata i februari gör att Kikki Danielsson inte kan leka som hon vill med barnbarnen. Annars mår den jubilerande artiststjärnan bra inför höstens avskedsturné – även om hennes barn har ett par önskemål.

– De tycker att jag borde träffa en ny man och även skaffa mig fler hobbyer så att jag inte bara sitter hemma som en eremit, säger hon med ett skratt.

Tro det eller ej, men i år är det faktiskt 40 år sedan Kikki Danielsson vann Melodifestivalen med Bra vibrationer och sedan placerade sig trea
i Eurovision Song Contest.

– Det är lite svårt att förstå. Tiden går så otroligt fort, speciellt efter att jag fyllt 50 år. Vart har åren egentligen tagit vägen?

Jubileet firas genom att ta farväl av publiken med avskedsturnén Nu är ­något stort på gång.

– Man vet aldrig när det tar slut och det är sällan ett beslut man själv kan styra över. Därför vill jag tacka för allt som musiken har gett mig när jag fortfarande har möjlighet till det, förklarar hon.

Kikkis sista stora turné

Men det är inte så dramatiskt som det låter och det tar heller inte slut efter de tretton spelningarna i oktober.

– Nej, nu avverkade vi bara de södra delarna av Sverige, men vi diskuterar möjligheterna att åka i de norra delarna – så jag hoppas att vi fortsätter nästa år och så blir det troligen några spridda ­festivalspelningar. Men det är helt klart min sista stora egna turné, även om vi delar upp den en del över tid.

Att turnén lever upp till sitt namn är alltså långt från säkert.

– Hur många artister och grupper är det inte som sagt att de är ute på sin absolut ­sista turné, men ändå återkommer gång på gång? I våras gjorde ju till och med Kent det, som hade sagt att de aldrig skulle spela ihop igen.

Samtidigt är det viktigt för Kikki att sluta med flaggan i topp.

– Det vill väl alla, antar jag. Och är man så kort som jag är så är väl den verkshöjden inom räckhåll också, haha.

– Längtan och behovet att få sjunga inför publik kommer säkert alltid att finnas kvar, men kanske blir det i mindre sammanhang fram­över. I värsta fall får jag väl ta ton i duschen som alla andra.

Lever eremitliv

Barnen Emma och Viktor är lite oroliga över att deras mamma ofta isolerar sig för mycket själv hemma i sitt ­parhus i Bollnäs där hon lever ensam med katten Max.

– Jag kan nästan vara som en eremit ibland. Jag tycker det är skönt att bara ha mig själv att rå om och ingen att ta hänsyn till. Mina barn ser ­gärna att jag skaffar mig fler intressen, så att jag kommer ut mer. Och även att jag träffar en ny man.

Det sistnämnda skulle Kikki kanske inte ha något emot, men hon är inte särskilt sugen att leva tillsammans med en man igen. Efter skilsmässan från barnens pappa Kjell Roos 2002 har hon inte bott ihop med någon annan eller haft någon längre relation.

Läs även: Titti Schultz om relationen till mamman: ”Vi hade magnifika bråk som gjorde att jag inte kunde bo kvar”

Men det är fler som verkligen unnar henne att hitta ­kärleken igen, till exempel kollegan och vännen Elisabeth Andreassen.

– Efter att Bettans man gick bort fann hon en ny man via dejtingappen Tinder och ­visade mig hur den fungerade. Men jag skulle inte våga att använda den. Man ska ju ”swajpa” med fingret höger ­eller vänster på skärmen beroende på om man är intresserad eller inte. Tänk om det blir fel? Då tror ju mannen att jag är intresserad, haha.

– Samtidigt är det alltid problematiskt när man är känd och offentlig. Hur ska jag kunna veta och lita på att mannen vill ha mig som person och inte sångerskan Kikki? Det fungerar inte att ha en relation med ett fan till mig. Det bästa är om han är i samma bransch som mig, har bara varit tillsammans med musiker innan. Kjell och jag ingick ju länge i samma dansband, Roosarna.

Vänskapen med Sulo Karlsson

Även vapendragaren Sören Sulo Karlsson – som hon jobbat nära med inom musiken de senaste 15 åren och som också skrev hennes självbiografiska bok – har försökt att få henne att dejta.

Ett av avsnitten i deras gemensamma podd Bra vibrationer med Kikki & Sulo handlade just om att hitta en kärlekspartner.

”Den ständiga frågan är Kikkis kärleksliv så vi går till botten med det, vi kör en grundlig kontaktannons. Det kan vara små saker som att man ska klara av att tömma en kattlåda”, berättade Sulo då de tillsammans gästade ­Nyhetsmorgon på TV4.

Men något resultat har det alltså inte gett hittills.

– Jag får erkänna att jag inte riktigt gett det chansen på allvar på grund av de dilemman som finns. Men även om jag inte skulle vilja bo på samma adress som en man igen vore det trevligt att ha någon att gå på restaurang eller bio eller resa tillsammans med.

Det var genom medverkan i Så ska det låta på SVT som hon och Sulo kom i kontakt.

– Jag visste inte vem Sulo var då vi tävlade mot varandra i olika lag i programmet. Sedan började vi prata och provade att jobba tillsammans. Det blev en riktig lyckoträff och bidrog starkt till att jag fick tillbaka glädjen i musiken igen, som jag hade tappat en hel del av.

– Det förlängde garanterat min karriär och jag har aldrig haft en sådan nära vänskap med en man ­förut. Vi kan prata om precis allting och skrattar hemskt mycket ihop. När vi åker tåg är vi så högljudda att alla i ­kupén hör oss.

– Vi tar även selfie-bilder med våra mobiler när vi gör roliga grimaser. Ungefär som två tonårstjejer. Men det är viktigt att ha kvar barnasinnet, tycker jag. I huvudet känner jag mig fortfarande som en 25-åring. Synd att det inte är detsamma med övriga kroppen.

Bröt armen för tredje gången

Även om kroppen börjar bli gammal är det bättre än det har varit med Kikkis reumatism.

– Tidigare tog jag sprutor, men i samband med att jag medverkade i första säsongen av Masked singer för några år sedan slutade dessa plötsligt helt att hjälpa och jag fick ont överallt. Skönt att det blev mycket bättre med den medicin som jag fick i stället.

Men i februari i år var alltså oturen framme då Kikki föll på den isiga gatan när hon skrapade rutorna på sin bil.

Läs även: Mikael Sandström: ”Det var en ny känsla för mig, att se hela livet rasa”

– Jag bröt samma arm för tredje gången och den har fortfarande inte läkt som den ska. Därför har jag inte kunnat leka med mina barnbarn som jag brukar och framför allt inte kunnat lyfta den yngsta som bara är två år. ­Annars gillar jag att busa och spela med dem. Fast vid fotboll går gränsen, det klarar jag inte av.

På grund av armbrottet ­missade hon premiären av pjäsen Du vet ingenting om ­Kikki Danielsson med Ia Langhammer i huvudrollen. Men hon hann i alla fall se en av ­föreställningarna i våras.

– Det kändes ganska overkligt att se sitt eget liv gestaltas av någon annan, men det var fantastiskt bra av Ia. Mycket bygger på min självbiografi och sådant som jag själv tyckt varit viktigt i mitt liv.

Blev bortadopterad som 4-åring

Något som präglat Kikki starkt är då hon som 4-åring blev bortadopterad till lantbrukarparet Ture och Abela Danielsson. Det blev flytt från Osby i Skåne till småländska Älmhult. Lillasyster Ros-Marie adopterades till en annan ort, medan deras bror Kjell-Åke fick bo kvar hos mammans nya familj.

– Om jag inte hade berättat för pappa att jag såg en annan man utan byxor i mammas säng kanske det aldrig hade blivit skilsmässa. Jag trodde länge att det var mitt fel och det var något som satte sig ­väldigt djupt.

Illa behandlad av media

Som liten sjöng Kikki mycket och hon debuterade som sångerska i dansbandet Wizex redan som 17-åring. ­Sedan dess har framgångarna varit många och stora.

– Jag har ofta fått höra att jag är som i det amerikanska uttrycket ”the girl next door” – en vanlig tjej som folk kan identifiera sig med. Jag har alltid vågat vara öppen och visat att jag är mänsklig.

– När jag blev fälld för rattfylla stod jag för det, jag hymlade inte och skämdes. Många kvinnor kommer fram och ­säger att de känner igen sig i mig. Ingen är perfekt, men trots dippar i livet har jag ­bevisat att man kan resa sig upp och komma igen.

Läs även: Magnus Carlsson om sin vardag utanför scenen: ”Ett riktigt Svensson-gayliv”

– Det är klart att jag är tacksam och glad över att ha haft en så lång karriär. Mest stolt är jag över Bra vibrationer och då jag blev utnämnd till hedersmedborgare i countryns hemstad Nashville. Det är väldigt få utlänningar som har blivit det.

Rubrikerna har varit många genom åren och Kikki tycker att hon ofta har behandlats väldigt illa av media.

– Jobbigast var det under min skilsmässa. Det drabbade ju inte bara mig utan även mina anhöriga. Det har även skrivits mycket felaktigt om min reumatism och om mitt alkoholmissbruk samt att jag led av matmissbruk. Många gånger tas ingen hänsyn överhuvudtaget. Men på senare år har det lugnat ned sig ordentligt, vilket är skönt.

Vad gäller både karriären och privatlivet finns inte mycket som hon ångrar för egen del.

– Det tjänar liksom inget till att gå runt och ångra en massa saker. Då är det bättre att försöka dra lärdom av det som blivit fel och gå vidare. Jag ser hellre framåt.

Spelade inför 13 personer

Vilken är den största publik du spelat inför?
– När jag var gästartist på en av Håkan Hellströms konserter på Ullevi i juni i år inför över 70 000 åskådare. Det var otroligt mäktigt och inget jag varit i närheten av tidigare. Jag blev nästan chockad då jag klev upp scenen och mötte ­jublet.

Och den minsta publiken?
– Tretton personer. Det var på ett ställe i Värmland för ganska många år sedan. De måste ha slarvat en del i marknadsföringen eller så gillar de mig inte alls där, haha. Jag minns att det var som att sjunga i ett vardagsrum ungefär, men det blev en fin allsång.

Läs även: Niklas Ekstedts kämpiga skolgång har satt spår: ”Jag måste visa att jag kan”

Ditt bästa, respektive värsta turnéminne genom åren?
– Det värsta har jag nog förträngt men en turné som var väldigt rolig var efter succén med Bra vibrationer 1985. Då slog vi till och med ett par av Carolas publikrekord på folkparkerna. Det var ju närmast omöjligt annars, så stor som hon var.

Många artister har långa ­listor med önskemål och krav till arrangörerna inför en ­konsert – hur ser dina ut?
– Jag vill gärna ha en stol på scenen, så att jag kan sätta mig ned en stund under lugna låtar. Även en spegel i logen inför spelningen och vatten utan bubblor. Och ett fruktfat är alltid trevligt. Jag är med andra ord inte så svår av mig. Det är inte riktigt på nivå med Madonna, som en gång ville att de skulle måla om hennes rum på Grand Hotel i Stockholm …