Titti Schultz om relationen till mamman: ”Vi hade magnifika bråk som gjorde att jag inte kunde bo kvar”

Busig, öppen och väldigt nyfiken. Så vill Titti Schultz beskriva sig som barn och det är egenskaper som hon bär på än idag.

– Jag har alltid tyckt om att prata mycket med allt och alla. Jag är född sådan. Som liten kunde jag cykla runt på gatorna hemma i Gävle och stanna till hos folk i grann­skapet, berättar Titti när vi träffas i Stockholm.

Titti har ett yrke som kräver att hon pratar, är extrovert och ständigt träffar nya människor men med åldern har hon allt mer börjat uppskatta hemmet och ensamma stunder.

– Allt det där sociala är ju sådant jag älskar. Men när jag inte är på jobbet, då är jag liksom klar. Jag går till exempel mycket sällan på mingel och är mer introvert än extrovert, säger hon.

Att Titti uppskattar och trivs bra i sitt eget sällskap tror hon grundar sig i att hon är uppvuxen som ett ensambarn. Hon var bortskämd med att ha mycket egen tid, vilket gjorde att hon tidigt lärde sig att sysselsätta sig själv.

Läs även: Mikael Sandström: ”Det var en ny känsla för mig, att se hela livet rasa”

– Får jag inte det behovet tillfredsställt, alltså att det går alldeles för långa perioder utan att jag får puttra på med mitt i min egen lilla bubbla, då kan jag bli både frustrerad och stressad, säger hon.

Under de där stunderna av ensamhet sysselsätter sig Titti med allt från att städa några skåp till att gå på bio och ­sedan äta något gott.

– Det viktiga är att veta att just denna dag bara är min och då kan jag göra det som faller mig in. Jag kan bestämma om jag vill gå på museum eller läsa i en timme eller fyra. Det är det som är det härliga.

Titt Schultz om Erik Nääs

Att värna om sin egen tid är något Titti även har med sig in i samboskapet med Erik Nääs. De har nu varit ett par i snart 20 år och hon beskriver det som att de lever ett gemensamt och ett parallellt liv. Att man jämkar och gör saker för varandra, det är så klart en självklarhet i ett förhållande. Men Titti vill inte behöva ­förändra sin vardag eller sin personlighet för en annan person.

– Han skulle aldrig ifrågasätta något som jag vill göra. Vi håller aldrig tillbaka varandra. Han har sina grejer och jag har mina. Vi har heller inte gemensam ekonomi och det har varit ett vinnande koncept och något som gör att vi aldrig bråkar om pengar.

De hade känt varandra som kollegor på Rix FM i flera år, men var helt ointresserade av varandra och tyckte mest att det var kul att hänga med varandra på olika firmafester. Men så vid något tillfälle var det något som gjorde att de gick ut och käkade tillsammans.

– Erik var egentligen inte alls min typ, tänkte jag då, men det var han uppenbarligen.

Det Titti fastnade för var hans sinne för humor och att han är kvicktänkt och smart. Hon menar att hon hellre skulle leva själv än med någon som inte får henne att skratta.

Läs även: Magnus Carlsson om sin vardag utanför scenen: ”Ett riktigt Svensson-gayliv”

Titti berättar att hon känner stor tacksamhet för sitt förhållande med Erik och ­erkänner att hon haft tur, inte minst när hon ser hur stormiga relationer en del i hennes omgivning har.

Får stå ut med mångas åsikter

Ni har aldrig funderat på ­giftermål?
– Nej, inte för att det har varit ett ställningstagande på något sätt, men det har aldrig känts jätteviktigt för mig. Jag har alltid haft en tanke om att jag ska kunna gå när jag vill och jag vill veta att jag klarar mig själv om jag en dag skulle få nog. Erik har samma tänk. Vi väljer varandra och vi gör det om och om igen. Jag är ingen som ger upp i första ­taget, men när jag känner att en relation inte funkar så finns det inget att dra ut på.

Att välja att inte ha barn är en annan fråga som väcker starka reaktioner trots att du nu är över 50?
– Ja, det är ju inte lika många som ifrågasätter detta val nu som när jag var runt 28 år. Jag sa det där i en bisats i ett radioprogram och hjälp, vilken grej det blev! Nu har jag sagt att jag inte pratar om det här mer, det kan inte längre vara intressant att höra mina tankar kring att inte ­vilja ha barn. Jag lever mitt liv precis som jag vill. Men folk har åsikter om precis allting …

Vad mer till exempel?
– De flesta är väldigt snälla, men folk kan undra varför jag till exempel inte har mitt hår uppsatt, så ofta är klädd i svart eller varför jag måste ha så fula glasögon. Lite äldre män kan höra av sig med kommentarer som ”du ser fylligare ut än du låter”. Det kryper i hela mig när män – kvinnor också för all del – kommenterar mitt utseende. Det är osmakligt, känns korkat och väldigt otidsenligt!

Läs även: Niklas Ekstedts kämpiga skolgång har satt spår: ”Jag måste visa att jag kan”

– Jag är trots allt glad att jag inte lagt så mycket fokus på alla dessa kommentarer som kommit gällande mitt utseende under årens lopp. Ibland har jag roat mig med att googla dem som skrivit den här ­typen av meddelanden och då kan jag tänka tyst för mig själv: Hörru gubbe, kasta inte sten i glashus!

Kan aldrig favorisera

Som programledare för ett ­aktualitetsprogram i radio är Tittis uppgift att informera om och förmedla de stora ­nyhetshändelserna här hemma och i världen, men också att vara ett sällskap, dela roliga händelser och hålla samtal med intressanta personer. Hon skrattar gärna tillsammans med sina lyssnare också.

– Jag kan gärna skratta åt mina tillkortakommanden i radio. Jag bjuder på det och är inte mer än en människa.

Flera av de kändisar som Titti gör längre intervjuer med har hon under årens lopp intervjuat både två och tre gånger. Med några utvecklas en nästan kollegial kamratskap, vilket kan bli en svår ­balansgång och en utmaning när det kommer till att ständigt hitta det nya hos den man möter. Ibland har samtalen i radio utvecklat sig till vänskap.

Läs även: Jennifer Wegerup om Zlatan, hemliga kärleken och sin rastlöshet: ”Jag vill alltid vara på plats där saker händer”

– Jag hoppas att de jag intervjuar känner att de har ett förtroende för mig. Jag är inte är ute efter något geggigt och jag vill verkligen inte att de ska känna sig obekväma. Därmed inte sagt att jag skulle ducka för ­svåra frågor, absolut inte. Det finns en tydlig skillnad där.

Som en av landets mest igenkända röster vet Titti att hon har ett ansvar för vad hon förmedlar. Hon tänker på i vilka sammanhang hon syns
i och vilka bilder hon kommer med på.

– Jag tänker till exempel på vad jag pratar om när jag är ute på restaurang med vänner. Politik är ett sådant ämne. Folk försöker alltid stoppa in mig i ett politiskt fack, men det är sådant jag bara diskuterar i mycket små sällskap med människor jag känner väl. Jag kan till exempel inte heller prata mig varm om någon ­speciell bil, inte om specifika hudvårdsprodukter och sådant. Det får aldrig verka som eller låta som att jag i några som helst sammanhang favoriserar något.

Komplicerad relation till mamman

Det har nu gått sex år sedan Tittis mamma dog efter en tids kamp mot cancer. I Tittis hyllade sommarprat låg en hel del fokus på hennes komplicerade relation till sin mamma. Bland annat pratade hon om att det är som om vi alla måste älska våra föräldrar, men att det faktiskt inte är något tvång. Titti trodde länge att hon inte älskade sin mamma, men tiden visade att hon ändå gjorde det. Det blev extra tydligt efter mammans död.

– Jag tänkte inte att så många skulle lyssna på mitt sommarprat, att folk liksom hade hört allt om mig eller tröttnat på min röst och därför kändes det överväldigande att få så många fina lovord. Det visade sig att det var väldigt många som kände igen sig i det jag berättade.

Det fanns ljusa stunder med mamman som Titti kan minnas och de hade vissa intressen som de delade. De gillade samma slags skräpfilmer och mamman väckte en nyfikenhet hos Titti för kungligheter, historia och ceremonier.

– Jag kan tänka att det är lite synd att mamma aldrig fick höra podden jag gör, ­Monarkerna, tillsammans med Ebba Kleberg von Sydow. Det är ju faktiskt tack vare mamma som jag nördade ner mig i kungligheter, säger Titti.

Hon tänker tillbaka på de där stunderna då Svensk Damtidning och ”någon annan kungatidning” kom med posten. Då satte de sig på varsin sida av köksbordet med varsin tidning och delade på en rulle choklad. Tillsammans kunde de diskutera allt från vackra smycken och klänningar till vad våra tidigare kungar har gjort för vad Sverige är idag.

Alldeles för olika

Orsaken till att Titti hade en komplicerad relation med sin mamma tycker hon är svår att sätta fingret på.

– Antingen handlade det om att vi var alldeles för lika, eller så var vi bara alldeles för olika. Jag tror på det sistnämnda. Jag var väldigt nyfiken, ville ut och resa och testa en massa saker, allt ifrån att hoppa fallskärm till att åka skidor eller köra båt i hög fart. Det tycker jag fortfarande är fantastiskt roligt, häftigt och utmanande. Men för mamma var det en fullkomlig mardröm. Hon tyckte det var hemskt att jag skulle göra allt det där som man faktiskt kan dö av.

Läs även: Niklas Strömstedt om låtskrivandet och sin stökiga barndom: ”Jag var så otroligt självdestruktiv”

– När jag skulle åka till England på språkresa, åka som au pair eller när jag senare pluggade på universitet utomlands blev det väldigt tydligt hur orolig hon var för mig, även om jag inte berättade hälften av allt jag gjorde. Hon ville ha kontroll och gärna styra mig.

– När jag väl var hemma igen hade vi magnifika och dramatiska bråk som gjorde att jag inte kunde bo hemma längre. Det är absolut inte bara hennes fel – jag reagerade på hennes sätt att vara medan hon reagerade på mitt sätt att vara.

Saknar bråken

Kan du ändå se att det fanns ett slags omsorg från hennes sida?
– Hon var lugnare om hon visste exakt var hon hade mig. Ständig kontroll. Så var det från att jag var liten tills hon dog. Grejen är att mina föräldrar aldrig har behövt oroa sig. Jag har aldrig knarkat ner mig eller supit skallen i bitar. Jag har aldrig utmanat ödet på det sättet och hade inte en enda timmes skolk. Det enda negativa föräldrarna fick höra på kvartssamtalen var väl att jag pratade för mycket.

– Jag har pluggat och jobbat och för all del tagit risker med de har varit väl avvägda. Jag kan räkna på min ena hand de tillfällen då mamma sa att jag gjorde något bra eller när hon var stolt över mig. Däremot har jag senare hört att hon kunde berömma eller vara stolt över mig inför andra, men kanske hade det varit fint att få höra det någon gång till. Men jag har inte så stort bekräftelsebehov, det är bra och det kanske mamma gav mig.

Titti trodde, en liten förbjuden tanke, att hon skulle känna lättnad när mamman dog och inte längre skulle försöka kontrollera henne. Så blev det inte. Nu kan Titti till och med sakna bråken med sin mamma. Hon säger att hon idag saknar sin mamma på ”ett rimligt, men inte hjärtslitande vis”.

Titti om relationen till sin pappa

Relationen till sin pappa beskriver Titti som jättefin. Han har aldrig ifrågasatt henne varken som person eller vilka val hon gjort i livet. Han ville alltid höra Titti berätta om allt som hade hänt i skolan och så har det fortsatt genom livet och de har tillbringat en hel del tid tillsammans på tu man hand. De delar många intressen och de har rest en del.

– Pappa fick en stroke för två år sedan, men har nu återhämtat sig på ett väldigt fint sätt så nu är han på hugget och reser gärna igen. Det finns sammanhang där han påverkas av sin stroke och det gör honom frustrerad. Samtidigt klarar han allt, även om många saker tar lite längre tid än tidigare.

Vad är du extra stolt över när du ser tillbaka på ditt liv?
– Att jag har gått min egen väg, både privat och yrkes­mässigt, och gjort det jag velat ­genom mycket jobb och hårda ansträngningar och inte på någon annans bekostnad. Jag är stolt över min vardag och känner en lyx över att få ha så många fina vänner i mitt liv. Mina fem gudbarn är jag också stolt över men jag känner alltid ett dåligt samvete över att inte finnas där för dem så mycket som jag egentligen vill.

Läs även: Lina Bengtsdotter lever med svår ångest: ”Det gäller att inte mata monstret”

Vad gör dig lycklig?
– Den där egentiden! Böcker är ett av mina största intressen, ända sedan jag var i 4-årsåldern har jag varit fascinerad av bokstäver. Jag har skrivit dagbok under många år, men vid ett tillfälle när jag var 23 år ”råkade” någon läsa alla mina dagböcker och efter det blev jag rejält tillknölad så jag slängde dem alla. Det var fruktansvärt, så nu håller jag mig främst till bokläsandet. Hundar gör mig också lycklig eller att bara sitta och titta på vattnet vid vårt lilla fritidshus. Det är inte jättesvårt att göra mig glad.