Robert Wells: ”Det finns ingen AI som kan ersätta en livekonsert”

I sommar gör Rhapsody in rock comeback med en ­exklusiv konsertkväll på centercourten i Båstad. ­Robert Wells leder sin symfoniorkester tillsammans med en rad spännande gästartister, bland andra Sanne Salomonsen, Nanne Grönwall och Gladys del Pilar.

Spelstället är lite speciellt för Robert för det var faktiskt just i Båstad han som sjuåring träffade sin pianofröken för första gången.

– Mamma, min bror och jag brukade kolla på tennis där. Vi bodde vägg i vägg med två paranta damer från Karlbergsvägen i Stockholm. Mamma började prata med ena damen som var pianolärare och berättade för henne att jag var ­musikintresserad. Där och då bestämdes det att jag skulle börja ta pianolektioner för henne, säger Robert när vi slår oss vid ett härligt uppdukat fikabord hemma hos honom och hustrun Maria.

Vardagsrummets inredning vittnar om ett innehållsrikt liv med prylar från världens alla hörn och priser från prestigefyllda tävlingar. Flygeln har en central plats vid fönstret och i samma rum står även Charlie Normans gamla piano, ett minne från alla de år som de spelade tillsammans.

Övade piano tre timmar om dagen

Robert berättar att han haft några fantastiska år där han fått utveckla sitt klassiska ­pianospel ännu mer.

– Även om jag älskar det mesta i musikväg så är den klassiska musiken min bakgrund och det har varit skönt att få gå tillbaka till det. Ett år innan pandemin slog till satt jag i vår turnébuss och var helt slut. Jag minns att jag högt sa: ”Tänk om man kunde få en time out?” Jag behövde en ­period av att bara få andas. Och så kom svaret med en enda stor smäll, säger Robert.

Robert, som så många ­andra, kände då att han hade två val. Antingen kunde han bli helt knäckt över alla inställda spelningar eller så kunde han se möjligheter.

– Jag insåg att jag behövde ta chansen. Därför tog jag hem studion och spelade in en hel del sologrejer. Jag övade och övade. I en studio kan man skapa vad som helst, men ska man underhålla en hel ­publik en kväll behöver man kunna hantverket. Det finns ingen AI som kan ersätta en livekonsert. Jag kommer därför aldrig sluta att förkovra mig, säger Robert och tar en tugga av en matig fröfralla som ­Maria dukat fram till oss.

Han berättar att som liten kunde öva piano tre timmar om dagen.

– Jag tillhör inte dem som tycker att det var bättre förr, men ett riktigt bra hantverk kan inte ersättas med tekniken. Jag är extremt disciplinerad när det kommer till mitt övande.

Läs även: Annika Andersson om utbrändheten, behovet av tystnad och livet just nu: ”Jag befinner mig i en perfekt ­ålder”

Fick idén till Rhapsody in rock som barn

Rhapsody in rock är ett projekt som Robert började skissa på redan som barn. Medan han berättar hur nördig han var som liten skrollar han i sin telefon och håller upp en bild av sig själv som 12-åring. ”Håll i dig nu”, säger han och visar upp en bruntonad bild som föreställer en liten pojke med kortklippt hår som har glas­ögon och är propert klädd i en blazer.

– Du ser ju på mig, jag var så nördig. Charlie Norman var min största idol. Jag hade abonnemang på konserthuset och brukade höra filharmonikerna spela. Jag tyckte att ­musiken var fantastisk. Men jag tänkte att konserterna var förpackade på ett tråkigt sätt. Folk blev inte glada.

För Robert ska musik hålla hög kvalitet, men det måste också kännas roligt och avslappnande. Något som han alltså reflekterade kring redan som barn. Och när glamrocken kom, med artister som ­Elton John, AC/DC och Abba, föddes idén till Rhapsody in rock.

– Min första Rhapsody in rock-låt skrev jag inte förrän jag var 18 år och det skulle sedan dröja ända tills jag var 27 år innan jag hade första konserten. Under alla de där åren jobbade jag med allt från att sitta i orkesterdiket, på pianobarer och pubar till att vara kapellmästare till Lill-Babs, var med i Mello och vara popartist.

Roberts dröm från början var att få bli kapellmästare, ­aldrig någonsin har han strävat efter själva artisteriet eller kändisskapet.

– När jag tittade jag på ­Hylands hörna som liten var det kapellmästarna som var mina hjältar, inte artisterna. Det finns de artister som inte förstår värdet av ett band. Du vet, kommer artister in på ­scenen och hälsar på mig men inte på de andra i bandet – ja, då är de stekta, säger Robert.

Träffade hustrun Maria på 80-talet

Robert träffade sin livskamrat Maria i början av 80-talet på ett företagsevent på Rhodos där hon jobbade för ett resebolag. De hade lite kontakt ­efteråt och Robert ringde ­Maria ibland när han behövde någon som kunde lägga på sång, men det tog två år innan de faktiskt blev ett par.

– Vi fastnade inte omedelbart för varandras utseende utan framför allt för att vi hade gemensamma värderingar och intressen. Jag kan ärligt säga att jag hade inte kunnat ha ett förhållande om inte den jag delade livet med har ett ­intresse för musik. Jag tror faktiskt ingen skulle stå ut med mig med ständiga turnéscheman, säger Robert.

Idag har han och Maria ­varit ihop i över 32 år. Båda kommer från enkla hemförhållanden.

– Det gör att vi har ungefär samma tänk, uppskattar det jordnära, prestigelösa och enkla. Dessutom har vi väldigt roligt tillsammans.

Läs även: Lill Lindfors tackade nej till USA: ”De fattar inte vad jag håller på med”

Robert Wells har två söner

Paret har sönerna Oscar och Teddy som idag är 29 respektive 27 år. Men det tog hela 19 år innan Robert friade till Maria.

– Jag var helt emot giftermål. Vi har haft så många skilsmässor inom släkten att jag såg det som ett dåligt omen. Men så var vi i Florida och jag tänkte att det kunde vara trevligt med samma ­efternamn på oss alla fyra i ­familjen.

Robert friade, Maria sa ja och redan nio dagar senare blev det giftermål på stranden med gäster som trodde dom var inbjudna till en brunch. Den amerikanska prästen hade aldrig tidigare vigt ett par som varit tillsammans så länge.

Robert kan i efterhand se många fördelar med att gifta sig sent, inte minst för man känner varandra så väl. Men också för att barnen var så ­stora och faktiskt kunde vara med och dela festligheterna.

Robert konstaterar att ­medan de flesta par skiljer sig efter barnaåren, inte minst i den bransch som Maria och Robert jobbar inom, så gick de istället samman och knöt ­starkare band än någonsin. På ringarna är orden ”now or ­never” ingraverat.

– Vi betyder väldigt mycket för varandra. Vi kan absolut ryka ihop ­ordentligt ibland, men jag gillar det. Jag är nog lite spansk i mitt temperament och tycker inte om när det är slätstruket eller när det bara blir mellanmjölk. Det gäller både i musiken och i relationer. Man måste kunna säga ifrån.

Umgås ofta i familjen

Trots att båda sönerna har flyttat hemifrån och har flickvänner umgås de fort­farande en hel del som familj. Dessutom har båda ­killarna valt att jobba inom samma bransch som sina ­föräldrar.

– Teddy jobbar som ljud­tekniker och studerar just nu både sång och dans på Balett­akademin. Storebror Oscar började med dans som sexåring och sjunger han också. Han har numera rollen som ”dance captain” i Rhapsody in rock. Killarna har hängt med oss på turnéer från att de var riktigt små och vi är väldigt tajta.

Läs även: Robert & Maria Wells om sina barn: ”Det var otroligt tufft när de flyttade”

Robert berättar att han och Maria värnat extra mycket om kärnfamiljen, något de själva inte hade som små.

– Största lyckan är när vi alla sitter ner och har familjemiddag tillsammans, säger han.

Hur vill du beskriva dig som pappa?
– Jag har alltid varit väldigt rak och tydlig, inte särskilt curlande. Viktigast är att ge bra värderingar, att man kan föra sig i sociala sammanhang och vara artig. Det har också varit viktigt för oss som föräldrar att visa hur mycket hårt jobb det ligger bakom den plats som vi har tagit oss till idag.

Längtar du efter barnbarn?
– Ja, det gör jag. Det ger mig en ursäkt att gå i leksaksaffärer. Det var något som min morsa inte hade råd med när jag var liten.

Firar 40 år som artist

Vid sidan av musiken vad sysslar du med då?
– Jag och Maria älskar att resa. Vi har ju varit mycket i Florida där vi har en lägenhet sedan 30 år tillbaka, men nu när det ser ut som det gör där på andra sidan har jag faktiskt pratat med en mäklare och funderar på om vi inte ska sälja vårt boende. Kanske hellre ett hus i Spanien. Då slipper man jetlag också. Jag tycker även om att vara ute och gå och samtidigt lyssna på ljudböcker. Jag spelar också gärna tv-spel och golf. Och så är jag ett stort fan av AIK.

Läs även: Läckbergs är fortfarande lika kära: ”Skickar tre tusen sms per dag till varandra”

Vad är det tuffaste du gått igenom?
– Det var en period när allt hände samtidigt. Vi fick båda killarna väldigt tätt. Den ene var väldigt tidigt född och vi fick ligga på en neonatalavdelning. Rhapsody in rock flög, jag körde Så ska det låta och det var ingen sömn överhuvudtaget för vare sig Maria ­eller mig.

– Vilopulsen var skyhög och vid ett tillfälle, efter en spelning på Ullevi där jag just hade spelat för över 40 000 åskådare, drabbades jag av värsta hjärtruset och fick ett adrenalinpåslag som aldrig ville ge med sig. Jag fick ta ­betablockerare i fyra veckors tid och när jag väl hade återhämtat blev jag tvungen att förändra vissa delar i mitt liv. Bland annat började jag äta bättre och träna mer.

Vad har du för framtids­drömmar?
– Nästa år firar jag 40 år som artist. Då kommer det att bli en riktigt stor turné. Men jag kan också drömma om att bygga upp ett slags musikens hus där ungdomar kan träffas och spela. Ett slags Fryshuset, fast mitt eget. Det skulle vara häftigt.