Hedvig och Anna fick båda bröstcancer: ”Genom sjukdomen hittade vi tillbaka till vår starka vänskap”

Inom loppet av ett drygt år drabbades högstadiekompisarna Hedvig Fredholm och Anna Jansson Libieties båda av bröstcancer. Ingen av dem hade förstås önskat sig att drabbas av cancer. Men efter att ha genomgått varsin tuff resa kan ingen av dem komma ifrån att livet efter den tunga diagnosen är ännu bättre än före på flera olika sätt.

– En stor anledning är att vi genom sjukdomen hittade tillbaka till den starka vänskap som vi hade under tonåren. ­Eller rättare sagt så är den ännu bättre och tajtare idag. Vi träffas flera dagar i veckan och om vi inte ses så hörs vi så gott som varje dag, säger Hedvig.

Läs även: Björn drabbades av blodcancer – räddades av systerns insats: ”Evigt tacksam”

– Ja, vi är nästan ofattbart synkade och trivs väldigt bra ihop. Om det inte vore för bröstcancern hade vi antagligen inte kommit så här nära eller pushat varandra till att byta yrke och studera till sjuksköterskor tillsammans, tillägger Anna.

– Jag kan prata för oss båda då jag säger att vi känner en stor tacksamhet till vården som hjälpt oss att bli friska. Det är något som vi verkligen vill hylla och vi båda känner verkligen att vårt nya yrke är helt rätt plats för oss vid exakt rätt tidpunkt i livet. Nu har vi hunnit att samla på oss en hel del erfarenhet och det känns som en stor fördel i mötet med patienter som själva drabbas av en allvarlig sjukdom, säger Hedvig.

Drabbades av bröstcancer

Hedvig var den första av vännerna som fick diagnosen. Det var 2018, före 35-årsdagen som knölen i ena bröstet upptäcktes.

– Det speciella är att jag är lagd åt det hypokondriska ­hållet och alltid varit rädd för att få cancer. Därför var det en fruktansvärd chock och supertufft när jag fick beskedet, säger hon.

Behandlingen med cellgifter sattes genast igång. Där­efter väntade både operation och strålning.

– Det var en jobbig period med en hel del ångest och ­tappat hår, många tankar och funderingar. Jag tappade 25 kilo i vikt, vilket ju säger ganska mycket. Eftersom det var en hormonkänslig bröstcancer började jag äta antihormonella mediciner, vilket jag ska fortsätta med i tio år.

Läs även: Margareta blev entreprenör och influencer efter 50: ”Det är bara att köra”

Ungefär samtidigt som Hedvig var färdigbehandlad drabbades även Anna av hormonkänslig bröstcancer, men en annan typ. Detta som 36-åring under hösten 2019.

– Jag låg en kväll och nattade min då 6-åriga dotter när jag plötsligt kände hur det stack till i ena bröstet. Det var inget jag la stor vikt vid då, men så kände jag samma sak igen några gånger de följande veckorna. En dag cyklade jag i motvind över en bro och då kände jag igen hur det liksom stack till. I efterhand tänker jag att det var kroppens sätt att varna mig, för då sökte jag vård. Sedan gick det snabbt och bara en vecka efter att jag fick det omtumlande beskedet om bröstcancer låg jag på operationsbordet, berättar Anna.

Testade ny behandling

Hennes bröstcancer upptäcktes tidigt och kunde dessutom behandlas med en alldeles ny målsökande antikropps­behandling, tack vare upptäckten från vinnare av ­Nobelpriset.

– Det skulle öka möjligheterna för mig att bli och förbli frisk, så det var ett givet val att genomföra. Jag fick den behandlingen ihop med cellgifter och sedan genomförde jag även en förebyggande operation där all bröstvävnad togs bort och implantat sattes in, berättar Anna.
Hon trodde att hon liksom Hedvig skulle tappa i vikt.

– Men så blev det inte för mig. Och jag som hade ätit upp mig extra mycket inför behandlingen, säger hon med ett snett leende.

Läs även: Håkan, 74, springer maraton på Nordpolen – vill samla in pengar till fattiga barn

– Det är klart att det var tufft med behandling och operationer, men på det stora hela mådde jag bra under min behandlingsperiod. Det behöver inte vara som på film, att man är helt utslagen. Jag var sjukskriven under behandlingsperioden, men i övrigt kunde jag leva på ungefär som vanligt. Det är viktigt för mig att förmedla till andra som drabbas, säger Anna.

Under den här tiden hade de före detta högstadiekompisarna bara sporadisk kontakt – via ett och annat meddelande till varandra. Då var det länge ­sedan de senast träffades. Men så en dag sågs de över en lunch.

– Vi visste att vi båda märkligt nog hade fått bröstcancer tätt inpå varandra och det var skönt att kunna prata om. Vi förstod ju exakt vad den andra hade gått igenom. Eftersom jag fortfarande var mitt i det var Hedvig ett stort stöd som betydde massor för mig, säger Anna.

Sadlade om efter cancern

Efter att ha slutat grundskolan tog de olika vägar. Hedvig arbetade många år på olika produktionsbolag med tv-­program som Efterlyst och Talang, medan Anna tog en universitetsexamen i samhälls- och kulturanalys och arbetade med samhällsfrågor, bland annat flera år som näringspolitisk expert på ­organisationen Företagarna.

Plötsligt hamnade de på samma spår igen – och ville göra något tillsammans.

– Jag har alltid tyckt om att ta hand om andra människor och det var så tydligt att jag ville hitta ett arbete som känns väldigt meningsfullt och givande. Efter bröstcancern läste jag först till undersköterska på distans i ett och ett halvt år, för att se om det kändes som att vårdyrket skulle passa mig. Det upplevde jag att det gjorde och då ökade drivet efter att fortsätta studera, fast denna gång till sjuksköterska, berättar Hedvig.

– Många släktingar på mammas sida har ­arbetat som ­läkare eller tandläkare, men mamma var trött på att springa runt i sjukhuskorridorerna och det fanns inte i min värld heller. När Hedvig frågade om vi inte skulle läsa till sjuksköterska tillsammans kändes det ändå så rätt. Även om jag först var lite skeptisk, ändrade jag mig ganska snabbt och var den som pushade på att komma i gång så fort som möjligt, säger Anna.

Läs även: Familjehemmet blev Williams räddning: ”Utan Paula och Patrik hade jag inte kommit så här långt”

Peppade varandra under studierna

Vännerna pluggade Karolinska Institutets tre år långa utbildning på distans, vilket passat perfekt att kombinera med familjelivet för de bägge mammorna. I juni tog de examen och nu börjar arbetslivet i helt nytt yrke för dem.

– För oss har det varit som att kastas rakt in i en helt ny värld. Det känns nästan som att bli ung på nytt. Vi kan verkligen rekommendera andra, som kanske kört fast i sitt jobb eller bara längtar ­efter att testa något nytt, att våga. Var inte rädda för att helt byta bransch eller att ­utbilda er senare i livet, säger Hedvig.

– Vi har alternerat vem vi har varit hemma hos för att delta på föreläsningar och ­seminarier på distans eller plugga ihop inför tentor. Just att vi alltid har varandra och kan peppa den andra har varit betydelsefullt, tycker Anna.

Vännerna har mycket gemensamt

Efter all tid tillsammans har de märkt hur lika de är och hur mycket de har gemensamt.

– Förutom att Anna har blåa ögon och jag bruna, att jag fick barn första gången lite tidigare än henne – jag var 24 år och hon 29 – samt att vi har arbetat inom helt olika branscher tidigare, har vi väldigt många likheter, säger Hedvig.

– Ja, för att nämna ett exempel heter båda våra män Stefan, kommer från Örebro och är lika gamla. De spelade fotboll ihop under uppväxten. Men vi träffade dem med flera års mellanrum oberoende av varandra, säger Anna och skrattar till.

– Vi har båda varsin sommarstuga, dit vi älskar att åka och greja med olika saker i ­huset och trädgården. Vi har lika­dan energinivå, klarar att hålla många bollar i luften samtidigt och är väldigt lyhörda. Båda har hund och tycker mycket om att pyssla… Ja, det går att fortsätta hur länge som helst, fortsätter Hedvig.

Har företaget Flowers & Friends

Ett pysslande som föll båda för under studietiden är att skapa egna pappersblommor av stretchigt kräppapper och olika sorters färg. Hobbyn förvandlades snart till det egna företaget Flowers & Friends och intresset för vad de skapade växte allt mer.

– Det började som något vi höll på med samtidigt som vi lyssnade på föreläsningar, bara för att det var så härligt. Men det har blivit en riktig succé. Numera tillverkar vi dels pappersblommor på beställning, dels håller vi i workshops där vi lär ut hantverket till andra. Det är verkligen roligt. Man får mycket användning av sin kreativitet och fantasifullhet, säger Anna.

Tanken är att de i framtiden ska ta med skapandet in i sina yrken som sjuksköterskor.

Läs även: Hanne sänkte sin biologiska ålder: Så blev hon fem år yngre på ett år

– Det finns forskning som visar att upplevelser av kreativt skapande är mycket positivt för cancerdrabbade. Detta handlar vårt examensarbete i utbildningen om och vi är övertygade om att det skulle få ett mycket positivt mottagande som en del av den psykosociala behandlingen under återhämtningen efter en allvarlig sjukdom, lyfter Anna fram.

En stor fördel med pappersblommor är att de inte behöver vattnas och saknar bäst-före-datum.

– Ja, det är evighetsblommor, säger Anna och Hedvig och skrattar.

Precis som deras vänskap med andra ord. För nu när de funnit varandra igen kommer deras vänskap garanterat att bestå.