Hasse Andersson har gjort sin sista turné: ”Nu vill jag bara fånga dagen”

När Hasse ”Kvinnaböske” Andersson nyligen gav sig ut på turné, såg han det som ett avsked till alla sina fans. Han har aldrig tröttnat på att stå på scen och kommer aldrig någonsin att sluta hålla på med musik. Däremot har han under de senaste åren som speleman blivit allt mer less på de långa resorna och all väntan bakom scenen och på olika hotell.

–När man är så gammal som jag är orkar man inte längre med all den här tiden som man bara sitter av. Då är man rädd om den tid man har kvar. Jag vill inte heller, likt en del av mina kollegor, bara försvinna bort, utan snarare visa min tacksamhet till alla de som lyssnat på mig, min publik som gjort mig till den Hasse jag är idag.

Sedan Hasses medverkan i Melodifestivalen år 2015 har målgruppen i publiken blivit så bred som den kan bli. Hasse berättar att han får beundrarbrev från människor i alla åldrar.

– Häromdagen fick jag ett litet kärleksbrev från en 5-åring, men det är även ungdomar och pensionärer som hör av sig.

I mån av tid har Hasse genom åren gjort en del ideella spelningar, till exempel på sjukhus för funktionshindrade barn, äldreboenden eller på någon enstaka studentfest.

– Till en student sa jag: ”Visst, jag kan komma och spela två låtar, men vill du ha fler får du betala fullt gage.” Jag tycker det känns fint att få ge tillbaka något efter allt som jag fått ta emot, säger Hasse.

Hasse Anderssons avskedsturné

Hasse berättar att han aldrig haft så långa konserter som under den här turnén. Han bjöd publiken på två timmar musik inklusive paus. Av de över 300 låtar som han har skrivit fanns det flera som han aldrig spelat för publik.

– Mina fans har önskat låtar som jag aldrig förr framfört, men nu hade jag med även dessa på min repertoar. Bandet bestod av åtta musiker, så det blev väldigt mysigt. Dessutom visade jag lite bilder och filmsnuttar. Ja, lite nostalgiskt blev det, medger Hasse.

Begreppet ”mysigt” är ett ord som Hasse ofta upprepar under samtalet. Han menar att det är just den känslan han vill förmedla från scenen.

– Jag är ju ingen artist med någon speciell akt eller några direkt fräcka moves. Jag är, precis som Lasse Berghagen eller Benny Andersson, en speleman. Vi spelar musiken och det är det som är det viktiga.

Läs även: Nanne Grönvall om stökiga uppväxten: ”Bråk, slagsmål och poliser”

Turnén avslutades i Halmstad, en stad som Hasse har en speciell anknytning till eftersom han jobbade nästan sju år där som särskollärare. Att han tog sig från plåtslageriet som både hans far och farfar jobbade med, bröt sig loss och utbildade sig till särskollärare är något av det Hasse är mest stolt över.

– Sedan är jag så klart stolt över mina 300 låtar, att jag spelat in över 25 album, turnerat i USA, fått medalj av kungen … Ja, jag har haft så många fantastiska upplevelser i mitt liv.

Vad betyder låtarna Änglahund och Guld och gröna skogar för dig?
– Det är ju i särklass de låtar som spelats mest och blivit mest populära. Av en skara människor blir jag kanske mest förknippad med den här typen av glättiga låtar. Men jag har ju även skrivit en hel del ballader, till exempel Höstens sista blomma. I den typen av låtar får jag visa en annan sida av mig, en sida som kanske främst skåningarna har koll på.

Tragisk förlust på 80-talet

Hasse ser tillbaka på sitt liv och sammanfattar det genom att säga att han varit förskonad från många kriser. Men det finns vissa tragedier som satt sina spår, vänner som gått bort alldeles för tidigt och inte minst var sorgen enorm när Hasse miste den barnflicka han tog hand om på 80-talet.

– Det var egentligen en fosterflicka som inte trivdes i sin fosterfamilj och därför fick bo hos oss. Vid ett tillfälle var hon och några kompisar i Köpenhamn. Där var de med om en trafikolycka och hon omkom. Jag har varit med om en del sådana tragiska upplevelser, men annars har mitt liv varit ganska blommigt.

Hur tar du dig ur en sorg?
– Jag försöker vara rationell och inte älta. Jag vill inte förstöra min orörda tid med skit och ältande, då förstör jag ju nästa tid också. Jag brukar skriva mig ur sorgen, prata med min fru och så tar jag fram de goda minnen som jag fått med mig längs vägen. Jag tror att jag har en förmåga att ta mig igenom eländiga saker utan att få allt för stora ärr.

Läs även: Tommy Körberg:  ”Jag har alltid haft en vilsen 12-åring inom mig”

Din diabetes, hur påverkar den dig idag?
– Inte mycket alls faktiskt. På grund av min övervikt fick jag inte bukt med min diabetes. Men då var det en läkare som fick mig att göra en gastric bypass. Jag gick ner 35 kilo och efter operationen kunde jag dra ner insulindosen rejält, från 112 till 25 enheter. Idag mår jag bra med min diabetes och sockernivån ligger stabilt.

– Jag har en puck här på överarmen som läser av mina värden och som är kopplad till min telefon och vidare till diabetesmottagningen på sjukhuset. De har full koll på mig och de vet att jag tycker om att unna mig ibland. Personalen på sjukhuset vet vad livskvalitet betyder för mig, men blir värdet för högt då hör de av sig omedelbart. Jag kan inte smita undan, ha-ha!

Hasse Andersson om kärleken till sin fru

Det som gör Hasse allra lyckligast är hustrun Monica.

Efter 33 år tillsammans tycker Hasse fortfarande att han har världens finaste fru.

– Hon betyder allt för mig. Hon ser och hör, säger Hasse och berättar om ett hål de har i sin garderob.

I detta hål kastar Hasse ner sin tvätt. Några dagar senare kommer det upp rentvättade, fint hopvikta högar med kläder igen.

– Jag fattar inte hur det går till men fantastiskt är det. Jag misstänker att det är Monica som står där nere, men jag vet inte säkert …

Har du mån tro ansvaret för några hushållssysslor också?
– Jamen så klart. Vi har våra sysslor och har aldrig behövt tjabba om vem som ska göra vad. Jag är till exempel duktig på att hålla ordning i köket, plocka disk och sådant. Och när hon har bakat något gott brukar jag vara den som städar rent och röjer upp.

Läs även: Magnus Carlsson om sin blyga sida: ”I privata sammanhang blir jag otroligt generad”

Hasse betonar hur otroligt fint hans familj har det tillsammans, även med barn och barnbarn.

– Till och med min ex-fru kommer och äter middag med oss ibland – vi har ju barn ihop. Men att vi kan umgås så här är så klart Monicas förtjänst.

Hasse och Monica är just hemkomna från Florens, vilket förklarar hans solbrända hy, och innan dess var de i Portugal.

– Vi gör en hel del små resor tillsammans, nyligen var vi även i London och kollade på ABBA Voyage, Palma, Wien … Ja, vi tar verkligen vara på den tid vi har med varandra och att resa är ett stort gemensamt intresse. Det är jättemysigt.

Andra intressen paret delar är båtliv. I Torekov har de en sex meter lång kungsjulle med röda segel som de ger sig ut med på havet så ofta de kan. Skeppshunden Gulli, Hasses 11 år gamla finska lapphund, är såklart också med då.

Därför sålde Hasse huset i Florida

Efter 30 år har de sålt sitt hus i Florida, lägenheten i Norrvikens trädgårdar och även huset i Degerfors.

– Anledningen till att vi inte ville ha kvar huset i USA var dels den långa resvägen, dels hur klimatet blivit sedan Trump kom in i bilden. Från att alla grannar umgicks med varandra, och hade det trevligt ihop, blev det plötsligt en spänd stämning mellan de som röstade på honom och de som inte gjorde det, säger Hasse.

Bjärehalvön är enligt Hasse paradiset på jorden och han tror att Gud var på sitt allra bästa humör när han skapade denna del av jorden.

– Vänliga människor, fantastisk natur och närhet till havet, äppelodlingar och fina stränder – det finns inget finare.

Monica, som är född i Degerfors, kan enligt Hasse sakna insjöar och skogar, men med jämna mellanrum åker de upp till skogarna i Brevens bruk så hon får sitt behov mättat av att fiska abborre, plocka blåbär och svamp.

– Jag tycker också det kan vara mysigt där. I fjol fick jag faktiskt en abborre som vägde 1,2 kilo. Aldrig har jag fått stå stor abborre tidigare!

Tackar ofta Gud

Hasse ser fram emot att till sist gå i pension, men känner sig rädd över situationen som råder i vår värld och han tycker det är synd om våra små barn som växer upp nu och dagligen blir matade med dessa nyheter.

– Det är så mycket hemskt som händer, så mycket hat. Jag blir beklämd, ledsen och bekymrad över att farliga idioter ska få styra världen. Det är fruktansvärt. Och här hemma – jag kan inte fatta att det gått så långt att det smälls bomber och unga killar skjuter ihjäl varandra i vårt land.

Hasse har en tro på Gud som han lever med dagligen.

Läs även: Benjamin Ingrosso om kraschen: ”Tappade talförmågan och bröt ihop”

– Jag behöver inte gå i kyrkan för att prata med Honom, men jag snackar med Gud varje dag precis på samma sätt som om det vore en kompis. Väldigt ofta tackar jag Gud för att jag fått det så bra som jag har det. Jag förstår att det inte bara är min förtjänst som gjort att jag fått ett sådant underbart liv. Jag inser att någon annan har ett finger med i spelet.

Hasse berättar att han inte är uppvuxen med troende föräldrar och när han skulle konfirmera sig så hoppade han av.

– Jag kom helt enkelt inte överens med prästen. Han gillade inte att jag spelade på dansbanor och jag kunde inte förstå vad det var för fel med att göra människor glada.

Hasse Andersson konfirmerade sig i lumpen

Det var först senare, när Hasse gjorde lumpen, som han kom i kontakt med en präst på militäranläggningen som hade en annan inställning till Hasses spelande. Prästen sa istället att Hasses talang var en gåva som Gud hade gett honom. Prästen förklarade också för Hasse, som var lite skeptisk mot vissa texter i Bibeln, att han skulle se den som en vacker sagobok.

– Jag började läsa Bibeln för den här prästen och konfirmerade mig senare i militärkapellet. Sedan dess har jag varit troende. Monica och jag besöker kyrkan då och då och jag har även gjort en hel del spelningar i olika kyrkor.

Läs även: Lasse Stefanz är systrarnas stora passion: ”Så mycket mer än ett dansband”

Hasse känner sig ofta inte äldre än 22 år, men så fort han kollar sig i spegeln inser han sin faktiska ålder. Han känner sig inte rädd för döden, men önskar att han nu ska få vara med så länge det bara går och hoppas få hålla hälsan i behåll.

– Nu vill jag bara fånga dagen och göra sådant som jag tidigare inte haft möjlighet till.