Historien om Kalle börjar i Hästveda för 15 år sedan när Jonas Nordling, 62, hämtade två kattungar hos en kollega: Kajsa och Kalle, som var tolv veckor gamla.
Yngste sonen, som då var fem år, fattade direkt kärlek till Kalle som är norsk skogskatt till hälften. Jonas och familjen bodde då i Lund och det var där katterna fick tillbringa sina fyra första år.
Efter en separation flyttade Jonas till Fränninge utanför Sjöbo med sina katter. Där blev det ytterligare fyra år innan han flyttade till sin nuvarande sambo i Omma, också det i Sjöbo kommun.
Sambon hade två hundar och dessa kom inte Kajsa och Kalle riktigt överens med, så de rymde. Kajsa kom tillbaka efter någon månad men försvann sedan på nytt.
Kalle kom aldrig tillbaka. Jonas var ute och spanade efter honom, frågade runt bland grannar om de hade sett till hans katt. Svaret var hela tiden nej och när det gått ett par år hade Jonas gett upp hoppet om att Kalle skulle återvända igen.
– Så klart saknade jag katterna. Kalle var speciell i sin karaktär – alltid vaksam, men samtidigt kelen och tillgiven.
Det Jonas inte visste var att Kalle begett sig till ett bostadsområde i Sjöbo, bara tre och en halv kilometer från hemmet.
– En person i bostadsområdet hade gett Kalle mat utomhus, berättar Linnea Stålhandske, ordförande för Djurskyddet Flyingebygden som hon var med om att starta för två år sedan.
Hämtad av Djurskyddet
I början av januari i år drog ett oväder med snö och kyla in över Skåne. Linnea fick vetskap om den hemlösa katten i Sjöbo och förstod att den skulle få det tufft i kylan. Via Facebook lyckades föreningen få kontakt med personen, en kvinna, som gett katten mat.
– Med hennes hjälp kunde vi hämta Kalle och sätta honom i ett av våra jourhem.
När de undersökte katten för att se om den hade skabb i öronen upptäcktes något som verkade vara en intatuerad registrering.
– Den var mycket svag och svår att läsa. Vi höll på länge att pröva oss fram med olika kombinationer som kunde vara möjliga.
Att katten hade en ovanlig färg och pälsning gjorde det lättare att utesluta kombinationer. Till slut blev det bingo i registret. De fick fram en katt som hette Kalle, som såg ut som den de hade tagit hand om. Och de kunde se att ägaren hette Jonas Nordling. Nu var det bara att ringa honom och berätta den glada nyheten.
Men Jonas svarade inte på numret som stod i registret.
– Jag hade tappat bort telefonen, berättar han.
Det blev ett omfattande detektivarbete där Linnea och hennes kollegor försökte nå hans sambo, hans sambos dotter och släktingar.
Till slut fick de ett svar från Jonas sambo och kunde få kontakt med honom.
– Jag blev chockad, säger Jonas om samtalet. Först trodde jag inte det var Kalle. Men så beskrev de honom och skickade bilder. Då såg jag direkt att det var min katt.
Myten om sommarkatter
Det blev ett kärt återseende när han hämtade Kalle, som trots sina 15 år vad vid god vigör.
– Han luktade på min hand och visade direkt att han kände igen lukten.
Sedan fick Kalle följa med hem, stanna inomhus ett tag och bekanta sig med sin nygamla miljö så att han inte skulle rymma igen när han släpps ut. Hela familjen är glad att Kalle kommit tillbaka.
– Han trivs med att ligga i ett av våra klädskåp, berättar Jonas, som nu också hyser vissa förhoppningar om att Kajsa kan vara vid liv och kanske också komma tillbaka.
Att katter, som i fallet med Kalle, rymmer har sina förklaringar.
– I hans fall kom han till en ny miljö och blev förmodligen stressad av att det fanns hundar där. Katter vill ha sin egen trygghetszon och känner de sig otrygga av någon anledning ger de sig iväg för att hitta en ny zon där de känner sig trygga, säger Linnea Stålhandske.
Hon tar samtidigt död på myten om att många hemlösa katter är sommarkatter som lämnats vind för våg.
– Det stora problemet är i stället att kattägare inte låter kastrera sina katter som vistas ute. Hankatter söker sig då till större revir och kommer bort från sin ägare. Honkatter blir dräktiga och får kattungar som ingen vill ha, säger Linnea.
Hon hoppas att den numera obligatoriska registreringen ska minska antalet hemlösa katter.
Djurskyddet räddar hemlösa katter
- Djurskyddet Sverige är en ideell organisation som jobbar både med att rädda hemlösa djur, och med ett mer långsiktigt påverkansarbete för att stärka djurskyddet.
- Organisationen har ungefär 40 anslutna lokalföreningar runtom i Sverige där många av dem bedriver djur- och eller jourhemsverksamhet.
- Djurskyddet Sverige får inget kommunalt eller statligt stöd, utan är helt beroende av gåvor från allmänheten.
- Du kan stötta Djurskyddet genom att bli medlem eller genom att skänka pengar. Bankgiro: 900-1066, Swish: 900 10 66
Katter ska registreras
I Sverige finns uppskattningsvis fler än 100 000 hemlösa katter. Sedan januari 2023 är det enligt lag obligatoriskt att id-märka och registrera sin katt. En lag som Djurskyddet Sverige jobbat för i mer än 15 år.
Förhoppningsvis kommer lagen på sikt att minska antalet hemlösa katter eftersom bortsprungna katter lättare kan återfinna sin ägare samt att färre katter kommer överges när högre krav ställs på kattägarna.
Källa: Djurskyddet
