Mona har varit extrafarmor i 20 år: ”Det finns många ensamma som behöver stöd”

Skratt hörs från köket hemma hos 25-åriga Lisa Bramberg. Idag har Mona, 90, och mamma Marita, 61, kommit på fikabesök till henne. Det märks att Lisa och Mona har en varm relation på deras fina sätt att kommunicera med varandra. Marita som fixar med fikat kommer in i samtalet och fäller en kommentar som får både Mona och Lisa att skratta.

Humor är något de alla gillar.

– Vi har så roligt ihop, vi har känt varandra i 20 år nu, säger Marita och häller upp te i muggar till sig själv och Lisa och kaffe till Mona.

Deras fina relation började 2002. Marita och Lisas pappa hade under många år bott i Skottland och när de flyttade till Luleå fanns inte det naturliga nätverket där. Maritas familj bor i en annan kommun i Sverige och Lisas pappas familj i Skottland.

– Vi var ensamma och när Lisa föddes och vi förstod att hon hade funktionshinder, insåg vi att vi behövde hjälp. Någon förutom oss som kunde finnas där för henne och ge henne extra tid och uppmärksamhet.

Vad som fick Marita att sätta in en annons kan hon inte riktigt svara på.

– Men jag insåg att vi var ensamma i Luleå och det kändes viktigt att vi kunde utöka familjen, ge Lisa det som kanske inte fanns nära till hands – en annan vuxen som kunde stötta och finnas där.

Annonsen löd: ”X-tra farmor sökes av enbarnsfamilj i Luleå. Svar med foto önskas.” Mona, som var 70 år när hon såg annonsen, kände direkt att hon ville svara på den.

– Jag befann mig i en situation i livet då jag hade tid och jag visste att det fanns många ensamma människor som ibland kan behöva lite stöd, säger Mona.

Solskenshistoria

När de träffades sa det klick mellan alla i familjen. Lisa och Mona fann varandra direkt och Marita berättar att hon fick en så bra känsla av Mona.

– Förutom att hon var så framåt, påläst, hade mycket kunskap om allt och en aktiv person, så hade hon dessutom erfarenhet av att jobba med barn som har särskilda behov. Det blev fullträff på en gång.

För Mona kändes det också bra vid första mötet med familjen och hon sa ja till rollen som extrafarmor.

Resten är en solskenshistoria. Mona och Lisa umgicks mycket, Mona fanns där när det ibland körde ihop sig för familjen tidsmässigt. Hon fanns där när Lisa kom hem från skolan, de gjorde läxorna, sjöng med varandra, bakade, lagade mat ihop, hon badade Lisa och flätade hennes långa hår och hon lärde Lisa att läsa.

– När jag träffade henne första gången såg jag att Lisa tyckte om att läsa men hon kunde inte prata. Jag bestämde, med föräldrarnas stöd, att vi skulle lära Lisa att uttala ord, så att hon en dag kunde läsa och det har vi lyckats med, säger Mona.

Förutom det vanliga som hör till vardagens bestyr, tog Mona även med Lisa på teater, musikevenemang, museer och konstutställningar.

– Sånt som jag skulle säga att en farmor gör, säger Mona med ett leende.

Lisa ler nöjt tillbaka och bekräftar att så har det varit.

Marita och Lisas pappa gick ifrån varandra 2008 men Mona har även då funnits med i bilden och stöttat båda vid behov.

– En extrafarmor finns där, även om familjesituationen förändras, säger Marita.

Mona har två egna barn och fem barnbarn. För dem har det varit naturligt att Mona varit en extrafarmor till Lisa, de har stöttat Monas beslut och aldrig upplevt att hon inte har tid för dem.

– Nej, tvärtom, de har tyckt det varit roligt att jag gör något som ger mig en mening. Även om jag har ett aktivt liv som pensionär har jag alltid haft tid för mina barn, barnbarn och som extrafarmor.

Viktigt att ge tid

Marita hämtar sin väska och tar fram en glasängel som hon fick av Mona när det var som jobbigast.

– Vad roligt att du har kvar den. Har du också det Lisa?

– Ja, det har jag.

För fem år sedan flyttade Lisa till ett eget boende, men hon och Mona har fortfarande en stark relation och Mona är en del i hennes liv.

Även Marita och Mona har en stark vänskapsrelation. De lagar mat ihop, äter middag och gör saker tillsammans. Marita kommer ofta in på att Mona har betytt mycket för henne. Hon har alltid varit den som Marita kunnat prata med om allt.

– Som kvinna och mamma är Mona ett föredöme. Hon är positiv och framåt och hon vet hur man sätter guldkant på tillvaron. Hon har lärt mig njuta av livet och leva det fullt ut.

Marita berättar med glimten i ögat att när de ses, då är Mona alltid den som är snyggast av de två.

– Ja, du säger det men så är det inte alls, kontrar Mona och skrattar gott.

På frågan vad som är viktigast att tänka på om man vill söka efter en extrafarmor eller mormor till sina barn, svarar Marita att man måste våga vara öppen. Och när man träffar personen, se människan som kommer och ge sig tid att lära känna personen.

Mona säger att det är svårt att ge råd, men den som visar intresse att bli extrafarmor eller mormor, måste veta vad den kan och klarar av. Det är viktigt att man lyssnar in familjens behov, närmar sig långsamt och med respekt.

– Det finns många ensamma människor där ute, som skulle känna mening av att få vara en del i en familj. Jag kan varmt rekommendera det, säger Mona.

– Ja, och det blir en livslång vänskap som blir vacker på så många vis, svarar Marita.