Vännerna har hållit ihop i 40 år: “Vi har aldrig tappat bort varandra”

De har spelat handboll i samma lag och delat allt ifrån hopprepslekar till kärlekssorger. De har funnits vid varandras sida genom skilsmässor, sjukdom och död och de har firat livet med rullrån och resor.

– Så fort jag är med om något kul tänker jag att jag måste berätta det för tjejerna. Och när jag drabbades av en stroke messade jag dem så fort jag var förmögen till det, säger Anette.

“Halloj, jag har fått en stroke och är på sjukhuset i Umeå!”

Meddelandet fick vännerna att både gråta och skratta. Den glättiga tonen, trots allvaret, är så typiskt Anette.

– Jag minns det faktiskt inte själv, men tror att jag ville tona ner allvaret genom att skriva Halloj, skrattar Anette, som i dag är helt återställd efter den svåra stroke hon drabbades av för tre år sedan.

En decembermorgon när hon vaknade tappade Anette kontrollen över sin ena arm, hon ramlade mot ett element och blev stående orörlig i duschen. Anettes dotter hittade henne i ett tillstånd där hon varken kunde prata eller klä sig. Det blev stor dramatik och Anette flögs med ambulanshelikopter till sjukhuset i Umeå. Det var därifrån hon skickade meddelandet till vännerna.

Vägen tillbaka var lång och tuff när Anette insåg hur illa det kunde ha gått.

Stödet betydde mycket

– Jag bara grät och grät och drabbades av så svår ångest att det kändes som att hela mitt inre höll på att gå sönder.

Då blev Karin, Helena och Maria ett viktigt stöd för Anette. De minns hur de alla grät när de sågs igen efter stroken, och vännerna stod vid Anettes sida under hela rehabiliteringen.

– Jag minns exempelvis att Helena skickade ett sms varje morgon och undrade hur jag mådde. Sådana små gester betydde mycket för mig, säger Anette.

Stödet från vännerna har också funnits där när livet krisat förut.

– År 2009 tvingades jag och min syster att sätta vår familjs livsverk i konkurs. Det var min mamma som grundade butiken Toras tyger, som jag och min syster Eva så småningom tog över. Finanskrisen drabbade oss hårt. Jag minns hur jag och syrran satt och ringde runt till leverantörerna för att få anstånd med betalningen, hur jag låg på golvet och grät, och vilket bra stöd jag fick av mina vänner. De har också många minnen från när deras mammor köpte tyg i butiken och sydde klänningar till dem, och de delade min sorg, säger Anette.

Hon och de andra konstaterar att 2009 var ett skitår på många sätt för dem alla.

Det var också då en av vännerna skildes och Karins pappa drabbade av cancer och dog. Då ryckte vännerna utan att tveka in vid Karins sida, liksom när Helena flyttade till en ny bostad och fick hjälp med att inreda och piffa hemmet.

Det som började med en vänskap, med lek och spring mellan gårdarna hos grannflickorna som gick i samma klass, har utvecklats till en djup vänskap, där ingenting hålls hemligt för varandra.

– Vi känner varandra så väl att det inte ens går att överraska oss. När Maria skulle ordna ett hemligt tema på den årliga sommarfesten så gissade vi ändå att det skulle bli picknick och vi hade rätt, skrattar Karin.

Sommarfesterna är årets höjdpunkt. Anette, Karin, Maria och Helena turas om att samlas hos varandra och umgås från tidiga morgonen till sena natten. Ibland har de haft maskerader eller italienskt tema. Festerna bjuder alltid på god mat och lättsamma lekar, men det allra viktigaste är att få vara tillsammans. Att prata.

Pratar om allt

– Vi pratar om allt och kan prata hur länge som helst, hips vips är klockan tre på natten, säger Karin.

Vännerna delar ett helt liv av minnen tillsammans, deras föräldrar kände varandra och det känns fint, inte minst för Maria som miste både mamma och pappa redan i 20-årsåldern.

– Mamma fick en hjärntumör och pappa dog av hjärtinfarkt bara ett halvår senare. Jag tror att han dog av sorgen. Själv skulle jag precis få mitt första barn och tillät mig inte att sörja, förrän jag själv kraschade efter några år. Då drabbades jag av en ansiktsförlamning och blev så utmattad att jag knappt orkade gå mellan soffan och sängen. Doktorn trodde först att jag drabbats av ms. Jag blev långtidssjukskriven och det var ett hårt slag, säger Maria.

För henne känns det betydelsefullt att även vännerna minns hennes föräldrar med värme. Marias mamma jobbade i ett kafé, där det fanns chokladdoppade rullrån som Anette älskade som barn.

– När jag fyllde 40 kom Maria med likadana rullrån till mig, på sin lunchrast, det var en gest som värmde, minns Anette.

Hon och de andra tjejerna har många fina minnen att se tillbaka på, som när de gick i femman och såg favoritfilmen Grease fem gånger. Sedan satte de upp en egen teater i skolan!

Eller när de fixade en överraskningsfest för Maria, som fyllde jämnt. Hon älskar picknick, men fyller år mitt i vintern. Det var inget som kunde hindra Anette, Helena och Karin.

– Vi målade, klippte och klistrade och byggde en egen sommaräng inne i en sommarstuga. Vi hade till och med inspelat ljud från råmande kossor!

Planerar för nästa fest

Karin konstaterar att de varit med om så otroligt mycket tillsammans, och att både hon och tjejerna ofta får höra från andra att deras livslånga vänskap är unik.

De har aldrig tappat bort varandra längs vägen, trots att någon av dem bott på andra orter i perioder.

Större delen av livet har fyrklövern bott på bostadsområdet Grytnäs i Kalix, där de både hade sina barndomshem och eget villaboende i vuxen ålder.

Men för två år sedan bestämde sig Maria och hennes man för att flytta åtta mil söderut, till Luleå. De ville komma närmare barn och barnbarn.

– Nämen nu svamlar du, inte kan du väl flytta ifrån oss!? Det var min första reaktion, säger Anette.

Flytten innebar dock ingen dramatisk skillnad i vännernas umgänge, de håller hårt på sina månatliga träffar hos varandra och hörs via telefon och sociala medier nästan dagligen.

Anette, Maria, Helena och Karin brukar också resa tillsammans, de har varit i både Stockholm och Polen och vid vissa resor får även deras män följa med.

Tjejerna planerar för nya spabesök, resor och gemensamma shoppingturer så fort pandemin är över. Men först vankas den årliga, stora festen hos Anette, som är den som står för värdskapet denna gång:

– Jag har redan köpt en ny klänning till festen och längtar! Det är en av årets höjdpunkter.