• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Ulf Elfving om den stora omställningen: "Har börjat vänja mig"

    Radiolegenden Ulf Elfving berättar om att trappa ner på radioarbetet, om sitt stora intresse för mat, och om den oväntade kärleken till sina barnbarn.

    Ulf Elfving om den stora omställningen: "Har börjat vänja mig"
    Foto: Thomas Carlgren | "Jag, som är en inbiten optimist, är glad att se att det alltid brukar lösa sig"

    Det gäller att ha tålamod om man vill träffa Ulf Elfving för en intervju. Coronapandemin, Ulfs olika åtaganden och en renovering av hans lantställe i Roslagen sätter käppar i hjulet för våra första försök att få till ett möte. Men vad gör det? Få behärskar konsten att omboka en intervju på ett lika trevligt sätt som denne medieveteran.

    "Ber om ursäkt för mitt krånglande. Jag vet själv hur jobbigt det är att boka in intervjupersoner, det är den absolut värsta delen av journalistiken", skriver Ulf urskuldande i ett mejl då planerna ännu en gång behöver ändras.

    När vi till slut ses visar han sig med råge leva upp till den sympatiska bild jag fått av honom genom våra kontakter över mejl och telefon.

    Det är inte bara jag som låter mig charmeras av Ulfs gentlemannamässiga sätt. Till och med gräsänderna som cirkulerar runt vårt kafébord och glupskt pickar i sig av kakan som Ulf kastar åt dem tycks hålla med om att den där Elfving är en riktigt hygglig prick. Ulfs kommentar om att det nog skulle kunna bli en god stek av änderna går dem tack och lov över huvudet.

    Att Ulf vet vad han pratar om behöver dock ingen betvivla. Sedan många år tillbaka skriver han regelbundet om matlagning. På nyhetssajten News55 kan läsarna ta del av hans recept på alltifrån falukorv i ugn till smörstekt piggvar.

    – Att laga mat är bland det roligaste som finns. Allra bäst tycker jag om att laga fisk. Det är inte så svårt som många tror. Barnbarnen älskar "farfars fisk", vilket jag är väldigt glad över, säger Ulf leende.

    Hustrun Karin har varit restaurangchef på ett par krogar och är också hon en duktig kock.

    – Men jag brukar inte släppa fram henne till grytorna, eller någon annan för den delen. Jag ogillar när gäster kommer ut i köket och vill hjälpa till. Där i köket vill jag sköta allt själv, det är enklast så.

    Oförsiktig med hälsan

    När Ulf intervjuades av Hemmets Journal för tio år sedan avslöjade han att hustrun tyckte att han var för oförsiktig med sin hälsa. Ulf nickar igenkännande när jag påminner honom om saken.

    – Det kan nog stämma att hon haft synpunkter på det, att det blivit för mycket jobb och för mycket mat för mig genom åren. Det har hon säkert rätt i. Om jag har bättrat mig? Ja, jag försöker vara lite mer förståndig nu. Men inte för förståndig, det blir för tråkigt.

    Träning är något som Ulf gör sitt bästa för att undkomma.

    – Min son Kasper är sedan några år tillbaka personlig tränare. Ett tag försökte han börja träna mig, men han tyckte att farsan var så svårtränad att han la ner det projektet. Jag tycker inte det är något roligt att träna på det där sättet, med hantlar, vikter och cyklar.

    Trots träningsoviljan har hälsan i stort sett stått Ulf bi.

    – Visst kommer det krämpor med åldern, ont i benen och det ena med det andra, men jag försöker bortse från sådant. Påminn mig inte om att jag närmar mig 80! Faktum är att jag inte funderar så mycket över det. Att förtränga sådant som inte är kul är en av mina största talanger. Jag har ett ganska gott humör, vilket jag ser som en gåva.

    Ulf Elfving belönades med Stora journalistpriset 1989 för sin insats i det populära radioprogrammet Efter tre.
    Foto: Anders Roth, Sveriges Radio

    Tacksam över att jobba

    "Tacksam" verkar vara ett av de mest använda orden i Ulfs vokabulär. Ordet återkommer åtskilliga gånger under intervjun, bland annat då samtalet kommer in på hans uppskjutna pensionering.

    Även om han med gott samvete hade kunnat gå i pension redan för 14 år sedan jobbar Ulf oförtrutet vidare, om än i ett lite lägre tempo än tidigare.

    – Det är kul att behålla lite jobb så länge man kan. Det är inte alla givet. Nu för tiden är man inte särskilt attraktiv på arbetsmarknaden efter fyllda 50. Med tanke på det är jag extra tacksam över att få fortsätta. Vilken lyx och lycka att ha ett jobb som man tycker är skojigt! Det är en väldig förmån.

    Kärleken till radiomediet väcktes i tidig ålder.

    I vardagsrummet i barndomshemmet på Luntmakargatan i Stockholm fanns en stor svart radioapparat som för det mesta stod på. Berättelserna som flödade ur apparaten väckte ensambarnet Ulfs fascination.

    I 7-årsåldern byggde han sin egen radio av gamla vedträn och pinnar hemma på gården. Senare fick några byggklossar tjänstgöra som leksaksradio. Bakom dem satt Ulf och låtsades vara Lennart Hyland som innan teveapparatens intåg hade lördagsunderhållningsmonopol med sitt radioprogram Karusellen.

    Radiokarriären tog fart genom en diskjockeytävling som Sveriges Radio anordnade 1964. Ulf vann tävlingen och fick som en del av förstapriset presentera låtar i Melodiradion. Bortsett från några utflykter till Sveriges Television under 1970- och 80-talet har han sedan dess varit radion trogen. År 1989 tilldelades han Stora journalistpriset med motiveringen: "För att han i programmet Efter tre breddat aktualitetsjournalistiken genom nya tonfall och nya infallsvinklar."

    Lockade makthavare

    Under sina sju år som programledare för Efter tre lyckades Ulf gång på gång locka åtråvärda makthavare och kulturpersonligheter som sällan ställde upp i andra mediala sammanhang till sin studio.

    – Eftersom vi i starten hade turen att få med några svårflörtade personer utvecklades programmet till ett forum där många ville medverka för att tala ut eller träda fram. Sedan tror jag att intervjupersonerna tyckte att de blev hyggligt behandlade. De fick för det mesta prata till punkt.

    Med största sannolikhet hade kändisarnas beredvillighet också mycket med programledaren själv att göra.

    Ulfs intervjumetod har liknats vid en vågrörelse där mjuka frågor varvas med hårdare, vilket får intervjupersonerna att först slappna av för att sedan överrumplas. Själv förnekar Ulf att han använt sig av en uttänkt strategi för att få de inbjudna gästerna att öppna sig.

    – Jag har bara varit nyfiken. När min mamma var 90 år sa hon: "Jag vill hänga med så länge som möjligt för att få se vad som väntar runt hörnet." Hennes nyfikenhet har gått i arv till mig och den har varit en väldigt bra drivkraft. Det där med intervjuteknik är egentligen inga svåra saker. Jag tror att grunden för en bra intervju är att man som utfrågare inger förtroende och är ärlig mot gästen. Jag tycker gott att man kan tala om upplägget i förväg och vara uppriktig med att man tänker ställa vissa frågor som kan vara lite känsliga.

    Även med den skickligaste journalist vid rodret kan intervjusamtal ibland haverera. Ulf är förvisso en mästare i att förtränga obehagligheter, men en misslyckad långintervju med dramatikern och regissören Lars Norén har han inte lyckats sudda ut ur sitt minne.

    – Det var mitt under uppståndelsen kring morden i Malexander och Lars pjäs Sju tre. Lars hade lovat mig en intervju innan allt det där skedde och kom otroligt nog också till studion, men det märktes direkt att han hatade hela situationen. Han vred sig som en mask och svarade så kortfattat som möjligt på frågorna. Istapparna riktigt klirrade i studion, vilket måste ha trängt igenom till lyssnarna. Efteråt hade Lars så bråttom därifrån att han sprang ifrån en mapp med viktiga papper. När jag senare åkte hem till honom med mappen var han avspänd men också lite skamsen.

    Under hela sin karriär har Ulf varit frilansare och egen företagare, vilket är ett högst medvetet val.

    – Sveriges Radio ville anställa mig för sådär en 40 år sedan, men det tackade jag nej till. Jag tyckte det var mycket roligare att frilansa och få varva olika uppdrag med varandra.

    Ulf tillsammans med sin hustru Karin.
    Foto: TT

    Inbiten optimist

    Emellanåt har det legat honom i fatet att han inte låtit sig anställas, så som när han efter sju framgångsrika år som programledare för Svensktoppen tvingades kliva av programmet för att ge plats åt den fast anställde Kent Finell som inte hade något att göra.

    – Så är det att vara frilans. Det händer hela tiden att programserier och engagemang försvinner, men då dyker det upp något annat istället. Jag, som är en inbiten optimist, är glad att se att det där alltid brukar lösa sig, konstaterar Ulf med en godmodighet som tycks vara signifikant för honom.

    I vintras inträdde just ett sådant skifte då radioprogrammet P4 Plus med Ulf Elfving lades ner, åtminstone temporärt.

    – Först tyckte jag det var bedrövligt att trappa ner så rejält på radioarbetet, men nu har jag börjat vänja mig vid en mer radiofri vardag och kan faktiskt till och med njuta av den. Det är väldigt skönt att kunna ha massor av tomma timmar och få ägna sig åt att läsa tidningar och annan avkoppling.

    Och så finns barnbarnen Penny, 5 år, och Ted, 2 år, som bara bor ett par kilometer från Ulf och hans fru Karin och har ärats med var sitt armband med sina namn på sin farfars ena handled.

    – Innan jag blev farfar trodde jag inte riktigt på dem som sa att det var så enormt stort att få barnbarn. Ja, ja, det är säkert trevligt, men kan det verkligen vara sådär himlastormande underbart som alla säger? tänkte jag. Men det visade sig vara precis så fantastiskt som de hade påstått.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!