Medan 14-åriga Anne Frank går under jorden med sin familj i en hemlig lägenhet i faderns kontorsbyggnad i Amsterdam får hon höra att tyskarna har gripit hennes bästa väninna, Hannah Goslar, och skickat henne till ett koncentrationsläger.
Anne är djupt olycklig. Hon har känt Hannah så länge hon kan minnas och deras föräldrar är goda vänner. Egentligen skulle Hannah och hennes familj också ha gått under jorden tillsammans med familjen Frank, men Annes far var orolig att Hannahs två år gamla syster inte skulle klara av att vara tillräckligt tyst.
Personerna i den hemliga lägenheten är tysta som möss hela dagarna. Anne, storasyster Margot, mor och far och den andra lilla familjen som också gömmer sig här får inte ge ifrån sig ett enda ljud. De smyger på tå, undviker toalettbesök och att tappa upp vatten under kontorstid. Gör de det kan någon av de anställda höra ljuden och börja ställa frågor.
Efter tyskarnas invasion av Nederländerna och införandet av diverse orimliga förbud för judar surrar det av rykten i staden om att många judar kan ha gått under jorden. Ingen vet vem ryktena kan nå och vem som eventuellt kan förråda dem.
De lever så tyst de bara kan och väntar med alla sysslor till arbetsdagens slut, då de anställda har gått hem. Först vid femtiden kan den judiska familjen tappa upp vatten, använda toaletten och börja med middagsförberedelserna. Om dagarna ligger de på sina sängar och läser, och Anne sitter
som vanligt och skriver i sin dagbok.
Som tur är har Otto Frank många hjälpare i sin stab. De håller igång firman och när någon frågar efter chefen säger de att han har rest till Schweiz med familjen. Hjälparna ombesörjer mat och andra förnödenheter till familjen och håller dem uppdaterade på vad som händer i världen. Det är de som berättar att Hannahs familj har tillfångatagits av tyskarna, och det är då Anne skriver i sin dagbok att hon är rädd att aldrig få återse Hannah.
Möttes en gång till
Men Hannah Goslar dör inte. Hon överlever Förintelsen och bor idag i Jerusalem. Sedan kriget har hon vigt stora delar av sitt liv till att berätta om Anne. Hon har i sin roll som samtidsvittne till Förintelsen rest från land till land och besökt skolor och universitet för att vittna om massmordet på det judiska folket.
Sista gången Hannah träffar Anne Frank är i koncentrationslägret Bergen-Belsen i februari 1945, bara några veckor innan Anne dör av svält, sjukdom och utmattning. Anne blir bara 15 år gammal.
Då de återser varandra är Anne så mager att Hannah knappt känner igen henne. Anne har varit i Auschwitz, men nu står hon här, på andra sidan av det höga staketet där de som har löss eller tyfus hålls inspärrade.
De har det helt förfärligt i lägret, berättar Anne. Hon har förlorat allt och systern Margot är så sjuk att hon inte längre kommer ur sängen. Hon undrar om Hannah inte kan skaffa lite bröd och kasta det över staketet. Det är strängt förbjudet att närma sig staketet, men Hannah lovar att göra sitt bästa. Men hur kommer det sig att Anne är här? Flydde hon inte till Schweiz med sin familj för flera år sedan?
Anne berättar att familjen aldrig rymde, att hennes far istället hade byggt en hemlig lägenhet i sina kontorslokaler. Ingången och den smala trappan var dold bakom en massiv bokhylla och i lagerutrymmet hade han i all hemlighet inrett en provisorisk bostad med det allra nödvändigaste i form av möbler och husgeråd.
Då det en dag ringer på dörren och Margot får ett brev av tyskarna där hon blir inkallad till ett möte i ett arbetsläger bestämmer sig fadern för att tiden är inne.
Den 4 augusti 1944 stannar en bil till framför huset där familjen Frank lever gömda. Någon har berättat vad som försiggår i den anonyma kontorsbyggnaden. Polisen skjuter undan den tunga bokhyllan, hittar den hemliga ingången och arresterar hela familjen.
Blir svårt sjuka
Anne berättar för Hannah att familjen först skickas till ett arbetsläger i Nederländerna men att de i oktober 1944 sedan placeras i en boskapsvagn på ett tåg med slutstation Auschwitz-Birkenau i Polen. Här klassas alla fyra som arbetsföra och skickas till var sitt arbetsläger. Otto kommer till manslägret i Auschwitz medan Anne, Margot och deras mor hamnar i Birkenaus kvinnoläger.
Det tar inte lång tid för Anne och Margot att brytas ner i arbetslägret. De blir hämtade och bedöms vara sjuka men med möjlighet att tillfriskna och åter bli arbetsföra. På så vis undgår de gaskammaren och sätts istället på ett tåg till Bergen-Belsen. Men utan sin mor.
Att skiljas från döttrarna berövar Edith Frank både förståndet och livet. Hon slutar äta och gömmer all mat hon får under madrassen för att ge det till döttrarna när de återses. Hon dör av svält och sjukdom våren 1945.
Anne berättar att hon och Margot var i ett eländigt tillstånd när de kom till Bergen-Belsen och att de nu kämpar för livet varje dag. Lägret är dödens förgård och alla är sjuka. Både hon och Margot har fått fläcktyfus, en sjukdom som sprids till människor av löss och andra småkryp.
Det är en förfärlig sjukdom som orsakar våldsam huvudvärk och en diarré som aldrig tar slut. Du blir som ett djur som bara ligger och lider i din egen avföring. Anne har sett det. Flickorna avtalar att träffas igen på samma plats några dagar senare.
Hannah, som räknas som arbetsför, bor på en avdelning där fångarna behandlas lite bättre. Nu går hon runt bland sina medfångar och tigger mat och kläder till Anne. När de ses igen har Hannah ett bylte med strumpor, vantar och lite knäckebröd under armen.
Skakande läsning
När Hannah kastar byltet över staketet hör hon ett hjärtskärande skrik. Det är Anne. Hon ropar att en annan kvinna tog byltet och vägrar lämna ifrån sig det. Hannah lugnar sin väninna och säger att hon ska försöka igen.
Två dagar senare kastar Hannah ett nytt bylte över staketet, och den här gången får Anne tag på det. Byltet innehåller dadlar, knäckebröd och strumpor.
– Det var mitt sista möte med Anne, berättar Hannah i den nyutgivna boken Jag vill inte ha levt förgäves av Mari Larsson (Historiska Media).
Biografin handlar om Anne Franks liv innan, under och efter det att familjen gick under jorden samt om Annes sista dagar i koncentrationslägren i Auschwitz och Bergen-Belsen.
Boken gavs ut i samband med 75-årsdagen för befrielsen och det är skakande läsning. Under arbetet med boken har författaren intervjuat Hannah Pick Goslar och hon berättar att det var en mycket stark upplevelse att tala med Annes bästa väninna.
– Det var fantastiskt att prata med en person som har varit så nära Anne Frank. Samtidigt var det känslosamt och smärtsamt, berättar Mari.
Hannah Goslar lärde känna Anne när hon var 4 år. De var bästa vänner och höll ihop ända tills Annes familj gick under jorden. Och ödet ville det så att de skulle mötas igen i koncentrationslägret i Bergen-Belsen.
Hannah är en av de allra sista personer som pratar med Anne innan hon dör våren 1945. Efter kriget utvecklar Hannah en nära vänskap med Annes pappa Otto.
Varför ingrep ingen?
– Det är många som inte kan förstå hur Förintelsen kunde ske, och för mig är det extremt viktigt att dagens unga människor får klart för sig hur nazismen kunde breda ut sig. Miljoner människor röstade på nazisterna – trots att de kände till deras inställning till judar.
Omvärlden visste vad som skedde, så varför ingrep ingen? Det är en fråga som Mari ställer sig. Hon läste Anne Franks dagbok då hon var tonåring och sedan dess har Annes öde inte släppt taget om henne.
– Jag kände igen mig i Annes tankar och personlighet. Hon var en känslig människa med många åsikter om kärlek, religion och hur det var att växa upp, säger Mari och fortsätter:
– Det kändes ofta som att det hade kunnat vara jag som skrivit orden i dagboken, och genom dagboken blev Anne en nära vän. Men just därför blev det också ett trauma när jag tänkte på situationen Anne hade befunnit sig i och att hon miste sitt liv i Förintelsen.
Hur kunde det ens ske? Det är en fråga som Mari ofta ställer sig.
Anne och systern dör i Bergen-Belsen och modern dör i Auschwitz, men pappa Otto överlever och kommer hem från koncentrationslägren. Det första han gör är att uppsöka Röda Korset på jakt efter sin familj. Då han ser ett kors framför dotterns namn på en av listorna släcks Otto Franks sista gnista av hopp. Nu har han inget kvar att leva för.
Men då han uppsöker de som hjälpte familjen att gömma sig får han nytt hopp. En av kvinnorna på kontoret hittade Annes dagböcker efter arresteringen och tog vara på dem. För Otto blir dotterns dagböcker ett ankare till det förflutna och en vägvisare in i framtiden. Han bestämmer sig för att göra Annes tankar kända för hela världen.
För vad händer med en ung människa på tröskeln till livet när hon blir instängd och jagad på grund av sin kulturella tillhörighet, tro och identitet? Vad sker med ett ungt sinne när det blir inspärrat utan att ha gjort något fel? I Annes dagböcker hittar man många svar på detta.
Hon skriver bland annat: “Någon gång tar väl det fruktansvärda kriget slut, och någon gång kommer vi väl att vara människor igen, och inte bara judar?”
Hoppas det blir bättre
Då Hannah kommer tillbaka till Amsterdam efter kriget är hon sjuk och ligger på sjukhus flera månader. Hon har förlorat sin mor och far men får kontakt med Annes pappa Otto. Han hjälper henne ekonomiskt och stöttar henne då hon väljer att flytta till Israel, där hon senare gifter sig och får tre barn.
Otto stannar kvar i Nederländerna. Han har ett arv att dela. Otto Frank dör 1980 och uttrycker mot slutet av sitt liv att han bara har en önskan, och det är att Annes liv ska leda till förändring.
– Det är min önskan också, säger författaren Mari Larsson, att Anne Frank inte ska ha levt förgäves.
Kände igen sig i Anne
– Det var fantastiskt att prata med Hannah, en person som har varit så nära Anne Frank. Samtidigt var det känslosamt och smärtsamt, säger Mari Larsson.
Då Mari var i tonåren läste hon Anne Franks dagbok. Den gjorde ett så outplånligt intryck att Anne blev en del av Maris liv. Nu har författaren skrivit en biografi om Anne Frank och hennes sista dagar i koncentrationslägret, Jag vill inte ha levt förgäves.
