Personligt
Namn: Kristina Appelqvist.
Ålder: 45 år.
Familj: Maken Anders, barnen Sara 19 år och Simon 16 år.
Bor: Lerdala utanför Skövde.
Gör: Författare och kommunikationskonsult.
Aktuell: Med sin femte deckare, Minns mig som en ängel
Böcker av Kristina
Den svarta löparen (2009)
Den som törstar (2010)
Liv i överflöd (2011)
De blå damerna (2012).
Minns mig som en ängel (2014)
Kristina gillar…
…Caroline Graham som skrivit böckerna om kommissarie Barnaby som sedan blev den populära tv-serien Morden i Midsomer.
…Dorothy Sayers. Hon är liksom Kristina prästdotter och skriver till viss del om den akademiska världen. Kristina läste henne i unga år och fastnade främst för Kamratfesten, en deckare som utspelar sig i universitetsmiljö i det anrika Oxford.
Ett svårt diskbråck fick Kristina Appelqvist att omvärdera livet. Livet som mamma, maka och chef var alltför stressigt. Räddningen blev att börja skriva. Idag är hon en avåra pouläraste deckarförfattare.
Kristina Appelqvist hade åkt upp ensam med barnen till Sälen för att åka skidor när ryggen plötsligt låste sig. Hon vaknade och kunde inte gå ur sängen, smärtorna var olidliga.
– Jag fick ringa min man och be honom köra upp från Skövde för att hjälpa mig, jag behövde hjälp att komma iväg till sjukhuset, säger hon.
Med stor möda lyckades Kristina ta sig ur sängen med sin mans hjälp, och pressa sig in i bilen. Liggandes i baksätet med gråten i halsen färdades hon sedan tillbaka till Skövde. På sjukhuset konstaterades det att hon hade ett stort diskbråck och läkaren såg ingen annan utväg än att operera. Men när Kristina hörde att det fanns en liten risk att operationen skulle misslyckas och hon skulle kunna bli förlamad för livet, bestämde hon sig för att självläka. Läkaren var inte särskilt positiv till hennes beslut, men Kristina stod på sig. Fullpumpad med morfin reste hon sig ur sängen och började gå med stapplande steg.
Sex veckor senare var hon så pass bra att läkaren ställde in operationen. Kristina hade bevisat att hon skulle kunna komma igång på egen hand. Men resterande rehabilitering därhemma blev inte lätt.
Började skriva
Det tog henne tre månader att bli återställd. Ljuspunkten i livet blev skrivandet. Redan de första dagarna av sin sjukskrivning satte sig Kristina vid tangentbordet och började skriva. Nu påbörjade hon förverkligandet av den historia hon så länge haft i huvudet. Om en rektor på ett universitet som blev indragen i en mordhistoria. Idén hade hon fått på sitt eget arbete som kommunikationschef på högskolan i Skövde.
Kristina var ansvarig för krisberedskapen på skolan i en händelse av dödsfall. På en stor skola med många tusen studenter, händer det då och då att någon dör, antingen en lärare eller en elev, och då måste det finnas en beredskapsplan, och det var den som Kristina var ansvarig för att utforma.
– Det här arbetet satte igång min fantasi, vad skulle inträffa om det värsta hände? Om någon blev mördad, tänkte jag, och då fick jag idén till min första deckare, Den svarta löparen.
Kristina märkte snart att det var roligt att och hitta på en intrig och att fabricera ihop fiktiva karaktärer. Det här skönlitterära skrivandet var långt ifrån de korta, knastertorra faktatexter som hon skrev till vardags när hon författade pressmeddelanden på högskolan. Nu fick hon fabulera fritt, och låta fantasin flöda. Det gav henne ett lyckorus.
Livsavgörande beslut
Lyckokänslorna påskyndade även den kroppsliga läkningen, och när sjukskrivningen var slut tog därför Kristina ett livsavgörande beslut.
Högskolan skulle spara pengar och personal skulle sägas upp, Kristina var inte en av dem som skulle sägas upp, men diskbråcket hade fått henne att fundera.
– Jag ville inte tillbaka till mitt gamla liv som gjort mig sjuk, ständigt stressad och frustrerad. Jag hade hus, man och barn, och i princip ingen fritid. Skulle jag aldrig få tid att skriva den där boken jag hade i mitt huvud?
Som kommunikationschef hade Kristina stort ansvar, men lite inflytande. När hon skrev på sin deckare däremot, var det hon som hade makten att styra skeendet, och det passade henne mycket bättre. Så Kristina tog det stora beslutet och med ett års avgångsvederlag på fickan fortsatte hon att skriva klart sin deckare.
– Det var ett stort beslut att säga upp sig, det krävdes mycket mod för att våga, och jag vet inte hur jag resonerat idag om det inte gått vägen. Men min man stöttade mig i beslutet, och nu har jag lyckas försörja mig som kombinerad kommunikationskonsult och författare i flera år, och därför tycker jag att det var rätt beslut, säger hon.
Bytte livsstil
När Kristina var liten hade hon tvåa i gympa, och var redan då lite mullig. När sedan barnen kom lade hon snabbt på sig fler kilon. Med chefsjobb, två barn och ett hus med en stor trädgård att sköta om, blev det ingen tid till träning.
Men diskbråcket blev ett uppvaknande, Kristina insåg att hon var tvungen att lägga om livsstil. Hon började träna och tappade 15 kilo med hjälp av pulversoppor och stavgång. Men den stora utmaningen började egentligen när hon avslutat viktminskningsprogrammet – att behålla den nya, lägre vikten.
Kristina fick hjälp att göra upp ett specialanpassat träningsschema och började träna på gym för att bygga upp sina muskler. Snart var hon så stark att hon kunde ersätta promenaderna med att börja jogga. Idag kan hon jogga fem kilometer utan problem, och känner sig gladare och piggare än på länge.
– Idag känns gymmet som ett andra hem.
Utan sin nya, starka fysik är det osäkert om Kristina hade kunnat fortsätta sin bana som deckarförfattare, för det krävs många timmar framför datorn innan en bok är klar. Men med en stark rygg och en god kondition ser hon nu fram emot många år till som författare.