Den hemska jordbävningen i Japan våren 2011 medförde också något positivt för Masaki Shiraishi och Margarita Palmqvist. Tack vare den bestämde sig paret för att flytta till Sverige och bygga upp ett nytt liv här.
Den dramatiska upplevelsen har satt sina spår. När Margarita Palmqvist berättar om hur allt började minns hon tydligt fasan och paniken.
– Det var det mest skrämmande jag varit med om. I Japan är jordbävningar vanliga men de är ofta så små att man inte märker av dem, säger hon.
Trots att hon inget hellre ville än att komma därifrån så vägrade hon lämna Japan utan sin käraste. Han befann sig drygt 20 mil därifrån.
– Masaki kunde inte komma ifrån jobbet och jag vägrade att åka själv. Jag tänkte att om vi skulle dö så skulle vi dö tillsammans.
Men händelsen har också fört med sig något positivt. Det var tack vare den som paret slutgiltigt bestämde sig för att flytta till Sverige för att bygga ett liv ihop.
I dag har de kommit en bit på väg, även om det tog längre tid än de räknat med. I oktober 2013 kom Masaki till Sverige.
– Det var tungt när han var borta och underbart när han äntligen kom hit. Jag hade längtat så mycket efter honom, säger Margarita som hade åkt i förväg för att söka jobb.
Förödelsen blev stor när en kraftig jordbävning slog till mot Fukushima i Japan. Margarita Palmqvist var bara mil från ett kärnkraftverk och 20 mil från kärleken Masaki när katastrofen inträffade.
Flytande japanska
Även för Masaki, som växt upp i Japan var jordbävningen en extraordinär upplevelse. Han jobbade inom det japanska försvaret och tvingades därför vara kvar på militärbasen i Kashiwa som bland annat jobbade med katastrofberedskap.
– Han säger att han satt uppe i ett flygledartorn som dallrade som en gelépudding, säger Margarita som pratar flytande japanska och tolkar sin pojkväns svar.
Hon är uppvuxen i Hofors utanför Gävle och kom för första gången till Japan i augusti 2009 som utbytesstudent.
– Jag tyckte att det var paradiset. Folk var så snälla och artiga, det var rent överallt och man kände sig trygg i storstaden mitt i natten, säger hon.
När Margarita var klar med utbytesstudierna i juni 2010 ville hon stanna i Japan.
– Jag kände att det var någonting som väntade på mig. Med hjälp av vänner fick jag ett jobbvisum och börja arbeta som engelskalärare.
Margarita kom till Japan första gången som utbytesstudent 2009 och året därpå träffade hon Masaki.
Fann kärleken
Hon fick jobb i en liten stad norr om Tokyo och flyttade dit. Men det blev inte alls som hon hade tänkt sig. Företaget hon arbetade för betalade knappt ut någon lön och hon kände inte en människa i området.
För att ha något att göra registrerade hon sig på en sida som är den japanska motsvarigheten till Facebook.
– Jag sökte på både tjejer och killar i min ålder i närheten. Sedan läste jag deras profiler, mest för att träna japanska, säger hon.
Masaki Shiraishi såg att Margarita varit inne på hans sida och skickade ett mejl.
– Han undrade vad jag gjorde i stan. Efteråt har han berättat att han var lite nyfiken på personer från andra länder, säger Margarita.
Efter en del mejlväxling bestämde de sig för att ses. Innan mötet var Masaki väldigt tveksam och rädd att han skulle bli lurad. Kanske var det en japan som låtsades vara någon annan. Kanske existerade inte den söta tjejen på profilbilden?
– Han berättade efteråt att han stod en bit från mötesplatsen för att se om jag verkligen dök upp. Och då såg han ju att jag fanns på riktigt, skrattar Margarita.
Hon glömmer aldrig det första intrycket hon fick av den spenslige killen med de pigga ögonen.
– Det låter underligt men första gången jag såg in i hans ögon så kände jag att: Oj, den där killen ska jag gifta mig med, säger hon.
Efter att Masaki guidat henne runt i staden väcktes intresset och efter bara några dagar var de ett par.
Eftersom han jobbade åt försvaret och var ogift så måste han bo på militärbasen. Men all ledig tid tillbringade han hos Margarita.
Kärleken sattes på prov för antingen det regnade eller solen sken så cyklade Masaki 50 minuter enkel väg för att träffa sin nyvunna kärlek.
Med tiden började Margarita se brister i det japanska samhället. De flesta jobbade väldigt mycket. Kvinnor hade knappt någon föräldraledighet och blev ofta hemmafruar även fast de hade en utbildning.
– De har ingen livskvalitet i Japan. Jag har alltid klagat på hur kallt och tråkigt det är i Sverige men nu började jag uppskatta livsstilen och tryggheten hemma, säger Margarita.
Jordbävningen den 11 mars 2011 i Fukushima mätte 7,3 på Richterskalan och orsakade en tsunami som slog mot ett kärnkraftverk i närheten med stora radioaktiva utsläpp som följd.
Nära Fukushima
Så i mars 2011 hade hon ledigt mellan två jobb och åkte till sin förra värdfamilj i Fukushima.
Huset låg en timme från kusten, mitt ute på landet med knappt någon mobiltäckning.
Två dagar efter att hon kommit dit kom jordbävningen.
Margarita kände plötsligt hur hon studsade rakt upp. Timmerhuset hon bodde i började skaka som vore det byggt av tändstickor.
– Jag hade fått lära mig att om det skakar från sida till sida var det inte farligt, men när det hoppar uppifrån och ner är det riktigt illa.
Ett skalv slutade men avlöstes hela tiden av ett nytt.
– Alla rusade ut och såg hur hela huset skakade, takplattor flög ner och en stor skolbuss stod och hoppade.
Efteråt såg man sprickor i marken och i huset låg alla inventarier i en enda röra.
– Sedan fick vi höra om tsunamin nära kärnkraftverket i Fukushima som ligger bara sju mil bort. Det var det allra läskigaste, då ville jag bara bort.
Hon fick kontakt med svenska ambassaden som uppmanade henne att åka därifrån så snabbt som möjligt. Men med vägar och järnvägar raserade var det svårt. Först efter fyra dagar fick de tag på en minibuss och tillräckligt mycket bensin för att ta sig till en lugnare plats.
Flyttplaner
Efter den hemska händelsen tog paret tag i planerna på att flytta till Margaritas hemland.
– Men jag hade precis skrivit på kontrakt för nytt jobb och vi behövde pengar och visum innan vi kunde ge oss av, säger Margarita.
Till följd av jordbävningen och tsunamin drabbades kärnkraftverket i Fukushima av en massiv härdsmälta. Vindens riktning gjorde att staden där Margarita och Masaki bodde uppmätte mer radioaktivitet än nära själva olyckan.
Rädslan att något liknande kunde hända igen skrämde.
– Alla forskare vet att det kommer en stor jordbävning till Tokyområdet, det är bara en tidsfråga. Det var något jag tänkte väldigt mycket på, säger hon.
Masaki fick kämpa hårt för att komma till Sverige, först mot sin arbetsgivare.
– De hånade honom för att han sa upp sig för en kvinnas skull och sa att han inte hade någon framtid, säger Margarita.
Trots att han hade lagstadgad rätt till en månads uppsägning släppte de honom först efter fyra månader.
– Till slut gav de väl upp, säger Masaki och ler.
Efter det fick paret kämpa med Migrationsverket.
– Asylärenden prioriteras och därför blir kärleksinvandringen drabbad. Vi känner fler par som också fått vänta länge, säger Margarita.
Nu läser Masaki svenska och försöker skaffa ett jobb.
– Jag kan jobba med vad som helst för att lära mig språket och få kompisar. Men i framtiden vill jag nog försöka få jobb som flygledare igen, säger han.
Lite kallt…
Han tycker att hans nya hemland är lite väl kallt men har aldrig tvivlat på att han gjort rätt när han gav upp allt för kärleken.
– Han oroade sig mest för språket men han tycker inte om det japanska systemet och deras sätt att tänka och ville bort därifrån. Plus att han självklart ville vara med mig, säger Margarita.
Alla motgångar har svetsat samman paret.
Idag bor de inneboende hos Margaritas föräldrar i Hofors men längtar efter en egen bostad.
– Vi vill självklart gifta oss och skaffa barn i framtiden men först måste vi bygga upp ett stabilt liv. Dessutom har han ju inte friat än, skrattar Margarita och ler mot Masaki.
Personligt
Namn: Margarita Palmqvist och Masaki Shiraishi.
Ålder: 31 respektive 30 år.
Bor: I Hofors.
Gör: Margarita jobbar på Försäkringskassan, Masaki läser svenska och söker jobb.
