Två dagar i veckan tillbringar Britt på ett varuhus där hon säljer lotter till förmån för föräldralösa barn i Kenya. De flesta vinster tillverkar hon själv genom att sy, sticka och måla, som här en ny tavla med Halmstadsmotiv.
Britt Asplund, 71, och maken Bertil, 79, bor i vit stuga med vidsträckt utsikt över kustlandskapet utanför Halmstad.
Sena kvällar, när andra njuter sömn, brukar flitens lampa lysa genom stugfönstren. Då sitter Britt och skriver till sin “extrafamilj” långt, långt söderut.
– När Bertil, som är sjuk i Parkinsons, lagt sig för natten brukar jag sätta mig och skriva till mina skyddslingar i Kenya, berättar hon. Den kontakten betyder enormt mycket och har gett mig en extra dimension i vardagen.
Britts övriga nära och kära; fyra barn och 16 barnbarn och barnbarnsbarn, som alla betyder mycket för henne, bor i närområdet.
Britt var bara liten barnunge när hon började drömma om att få resa till den stora kontinenten i söder.
– Jag hade två äldre systrar som var gifta med var sin pilot och flög med männen dit ner. Sedan berättade de om djur, natur, små byar och fantastiska människor som de mött.
Men det skulle dröja innan Britt äntligen fick resa i systrarnas fotspår.
– Ja, mer än 50 år! Men efter flera cancersjukdomar och en svår bilolycka som var nära ta mitt liv, så bestämde jag mig – nu eller aldrig ska jag åka och gav mig ner till Kenya!
Det är tio år sedan och resan kom att förändra hela Britts tillvaro.
– Jag blev överförtjust i både djur och natur. Men, det var jobbigt att se klasskillnaderna mellan människor och all fattigdom.
I staden Mombasa bodde Britt på ett hotell med lyxrestaurang.
– Utanför krogen bodde en flock apor och jag kunde inte låta bli att dela med mig av maten till de charmiga tiggarna. Därför blev jag irriterad när en ung pojke sprang runt och skrämde iväg djuren.
Brevväxlade
Det visade sig att pojken, Jacob, var anställd just för att jaga bort aporna, som kunde bita restauranggästerna och dessutom sprida sjukdomar.
| Jacob och Britt började prata med varandra och när sedan Britt reste hem hade de båda kommit överens om att brevväxla.
– Så lärde jag känna Jacob, som då var 22 år. Jag fick reda på att hans föräldrar var döda och att han på sin ynka lön på motsvarande hundra kronor, inte bara skulle försörja sig själv utan också sin familj – tre småsyskon och en gammal mormor –alla boende i byn Kiisi 18 timmars bussväg från Mombasa. |
 Jacob, hans lillasyster Marta och Britts dotter Margreth under senaste besöket i Kenya. |
Britt började fundera, kunde hon hjälpa Jacob och hans familj?
– Det första jag gjorde var att skicka pengar så att familjen kunde köpa en ko. Den blev till verklig nytta, nu får samtliga barn i byn mjölk varje dag.
Britt funderade vidare, kunde hon göra något mera?
– Jag visste att Jacob drömde om att bli kock. Så jag betalade först elevavgiften på kockskolan en termin, sedan en påbyggnadskurs till bagare.
– Det blev perfekt! Nu har han bra jobb med tio gånger så hög lön och tjänar omkring tusen svenska kronor i månaden. Nackdelen är att han bara får ledigt ett par tre gånger per år för att åka hem till sin familj. Numera har han också fru och en liten son där i byn.
Tre gånger har Britt återvänt till Kenya.
– Det var fantastiskt att sedan få träffa hela Jacobs familj. Han har två yngre systrar, Deris, numera 27 år och gift och Marta, 15, plus en bror, Titus, 23. Hur gammal mormor blivit är det ingen som vet, men hon minns första världskriget. Hon är krökt och grå, men jobbar fortfarande ute på majsodlingen.
– När jag kom till byn var det stor uppståndelse. Prästen och alla andra av dignitet hade samlats för att hälsa mig välkommen.
Vid det här laget har Britt också bekostat Titus kockutbildning.
– Även minstingen Marta pluggar genom min hjälp, nu på gymnasiet. Hon drömmer om att bli läkare och jag håller tummarna för att hon ska lyckas.
Stora krav
Britt har själv varit på besök i Martas skola och pratat med rektorn.
| – Jag ställer stora krav på mina afrikanska barn – till och med högre än vad jag ställde på mina egna i den åldern. Ska jag bidra till deras utbildning så vill jag att de ska sköta sig och få bra betyg!
Under sina resor i Afrika har Britt hjälpt även andra familjer med pengar, kläder och annat som gör vardagen dräglig. – Men det är Jacobs familj som står mitt hjärta allra närmast. Britt är efter många år som undersköterska inom sjukvården numera pensionär. Hon och maken Bertil har inga större tillgångar, men Britt snålar och sparar för att få pengar över till sina skyddslingar. |
 Britt omgiven av barnen i byn Kiisi. Hon är deras favorit. med pengar till en ko kan alla nu få färsk mjölk varje dag. |
– Sedan några år tillbaka säljer jag lotter till deras förmån på ett varuhus i Halmstad två gånger i veckan. En del vinster sponsrar givmilda företag, andra vinster tillverkar jag själv. Jag har alltid gillat att sy, sticka och måla. Jag målar tavlor och på porslin. Så lotteripengarna går oavkortat till föräldralösa i Kenya. Jag bokför allt och redovisar öppet. Jag behåller inte ett öre för egen del.
En del privatpersoner stöttar även Britts arbete.
– Det gör att jag regelbundet kan skicka paket – det är för övrigt oerhört dyrt – med till exempel sängkläder, köksutrustning och liknande. Det som inte Jacobs familj behöver kan bli till hjälp bland grannar och släkt. Men det handlar inte om minsta lyx, bara om ting för att minska svält och nöd.
Britt kämpar vidare för sin extrafamilj.
– Nu har jag tre nya mål. Dels att internatskolan där Marta är elev ska få tak! Som det är nu lever närmare 500 barn – varav hälften är föräldralösa – helt oskyddade. Det andra är att få hit Jacob på besök. Vi står varandra så nära och det vore roligt om han fick komma och se hur jag och min familj har det. Han känner för övrigt redan min dotter Margreth, som var med mig ner till Kenya nu senast.
– Jacob brukar t ex alltid underteckna sina brev med “din älskade son”.
– Naturligtvis vill jag hemskt gärna dessutom åka tillbaka till Afrika. Människorna där är helt underbara och har verkligen berikat mitt liv!
En mäkta stolt Jacob, färdigutbildad kock och bagare. Nu har han tiodubblat sin gamla lön.
Fotnot: Den som eventuellt vill skänka en slant till Britts kamp för föräldralösa barn i Kenya kan sätta in denna på Swedbank konto 8169-5914749272-3.
