• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Jag njuter varje sekund av mitt sockerfria liv!

    När vågen visade på 137 kilo hade Anna fått nog. Hon måste komma ur sitt sockerberoende! Hon konstruerade en egen bantningsmetod och startade en blogg om sin viktminskning. Nu har hon tappat hela 60 kilo!

    Bild 1287804
    I skogen runt Kode tar Anna promenader när lusten faller på. Idag är det en bagatell att lyfta upp sonen Simon på axlarna när han och storasyster Stella följer med på skogspromenad.

    I garderoben hade hon den ena sockergömman. I nattduksbordet den andra. Två ställen att fly till så fort maken vände ryggen till. Och när sockerbegäret blev för svårt att stå emot. Anna tuggade och svalde, sedan smet hon snabbt ut i badrummet och borstade tänderna.

    Som en alkoholist gömmer sprit- och vinflaskor, gömde Anna godis och småkakor. Hon åt utan att njuta. Tvärtom, hon var fylld av skam. Tänk att hon inte längre kunde äta lagom… Hon var totalt sockerberoende!

    Den 15 januari 2007 hade Anna Jacobsson fått nog. Hon var så less på situationen. Hennes kropp var 137 kilo tung och på armen bar hon sitt andra barn, lille Simon, två veckor gammal. Anna drömde om att börja ett nytt liv. Ett sockerfritt liv. Ett liv som tog sin början just den dagen.

    Det har gått snart tre år när vi träffar Anna Jacobsson, 33. Hon står i sitt soliga kök i Kode, norr om Göteborg, och lagar till dagens lunch. Idag är hon ledig från jobbet som optikerassistent och hemma med barnen, Stella, 5, och Simon, 2. Anna är klädd i en härligt klargrön klänning och är otroligt söt och fräsch. Och hon skrattar gott åt barnens glädje över de färgglada tomaterna.

    Runt henne på köksbordet står riktigt smör, olivolja, fullmjölk, ägg och grönsaker och hon har plockat fram bacon som ska stekas till lunchomeletten.

    – Men först ska vi ha en kopp kaffe, säger Anna och dukar fram muggar. Jag har grädde i mjölken, det ger en sådan "nöjdhetskänsla". Vill ni också ha det?

    Anna Jacobsson har bantat 60 kilo sedan januari 2007. 60 kilo! Och hon har gjort det genom att äta fet mat som stekt kött, bearnaisesås, grädde, lax och creme fraiche-såser. Hur är det möjligt?

    – Ja, det undrar jag också, skrattar Anna. Jag som bantat i hela mitt liv och provat varenda metod som finns. Lidit mig igenom pulverdieter och andra tråkigheter och i smyg sneglat på de där goda såserna och köttbitarna. Nu äter jag allt jag tycker om och går ändå ner i vikt. Och det bästa av allt, jag har helt kommit ur sockerberoendet!
    Bild 1287805
    Anna har bantat bort hela 60 kilo – en fantastisk bedrift!

    Skapade egen metod
    – Det var mamma som väckte tanken hos mig. Hon har aldrig varit överviktig men precis som jag köpte hon choklad när hon var i mataffären, chokladbitar som var slut innan vi kom ut till bilen. Hon testade GI-metoden och plötsligt kände hon inget sockersug längre.

    – Det lät för bra för att vara sant, tänkte jag. Kunde det funka för mig också?
    Anna skapade sin egen lågkolhydratmetod, den ligger mitt emellan GI och LCHF. Hon äter mer fett än GI rekommenderar. Och mer grönsaker än man gör enligt LCHF. Det hon strukit från inköpslistan är potatis, pasta, ris, vitt bröd… Kolhydraterna som omvandlas till socker i kroppen.

    Under de senaste åren har hon blivit en mästare på att hitta på läckra recept. Och nu har hon samlat dem i en nyutkommen kokbok. Alla läckra matbilder i boken har hon tagit själv hemma vid köksbordet med dagsljuset som enda belysning. Och kokboken är en "bibel" för familjen. Den använder både Anna och hennes man Kristian, 33, när de lagar mat.

    På en hylla vid köksbordet står flera vackra kokböcker på parad. Bland annat två böcker om choklad. Vad gör de där?

    – Ur dem hämtar jag idéer och inspiration till goda chokladdesserter och bakverk. För även om recepten i vanliga kokböcker innehåller kolhydrater, kan jag använda smaker och göra om recepten på mitt sätt. Det blir jättegott.

    En viktig hjälp för Anna under hela viktresan har varit att hon bloggat om sin viktminskning. Hon gav sig ut på nätet och serverade hela sitt problem för dem som ville läsa. För kända och okända.

    – Jag ville dela med mig till andra, för det var så enkelt. Och jag vågade dela mig av alla dumma saker, som till exempel att jag haft godisgömmor. Det var skönt att få ur mig det. Jag var ärlig och jag tänkte att om jag skriver så kanske det blir det lättare för mig att undvika att göra om samma misstag.

    Bild 1287806
    Som mest vägde Anna 137 kg.
    – Jag var så fylld av energi och livsglädje att det hade varit skamligt att inte dela med sig!

    Många följer bloggen
    Reaktionerna lät inte vänta på sig. Massor av människor har följt Annas blogg och kommit med kommentarer. Många har känt igen sig i det Anna skrivit.

    – Jag hade själv inga storslagna planer, inga givna mål när jag började med min nya diet. Mer än att jag ville bli kvitt sockret. Jag bestämde mig för att ta en dag i taget och se om det fungerade.

    – Och jag var generös mot mig själv i början, åt mig alltid mätt och åt ofta. Men jag åt mat, inte godis och kakor. Och kolhydraterna bytte jag ut mot grönsaker. I och med att jag aldrig svalt, aldrig hann känna något sug, så gick det bra.

    Kilona rasade. Första året gick Anna ner 44 kilo. Och hon insåg, kanske för första gången i sitt liv, att hon hade ett normalt förhållande till mat.

    Anna har alltid älskat socker. Som barn skruvade hon av locket på farinsockerburken och stod och sniffade ner i den. Det luktade ju så gott!

    – Men jag var inte tjock som barn, inte alls. Jag var otroligt aktiv, älskade att klättra i träd och var aldrig stilla.
    Bild 1287807
    Bröllopet med Kristian, en lycklig dag! Anna hade kämpat för att gå ner i vikt tills hon skulle stå brud. Här väger hon 107 kg.

    Anna flyttade hemifrån efter nian då hon började studera på turist- och hotellinjen i Leksand. Hon trivdes inte riktigt, kom aldrig in i gänget. Hade hon 20 kronor över tröstade hon sig med godis istället för att köpa mat. Hon levde på mackor och ris med ketchup. Och fikabröd.

    – Jag gick upp 10-15 kilo varje år när jag pluggade, trots att jag cyklade och gick mycket varje dag. Att röra sig har aldrig varit jobbigt för mig. Men jag åt ju så fel.

    Anna flyttade till Gävle och studerade reklam. Så träffade hon kärleken, Kristian. De flyttade ihop och tillbringade myskvällarna ihop framför TV:n.

    – Då hade vi en tvåliters Coca Cola, en påse chips och en bamsepåse godis. Kristian åt väl halva chipspåsen och några godisbitar, sen åt jag resten. Trots att vi börjat kvällen med en pizza…

    – Kristian hade samma rosafärgade glasögon som jag, han reagerade inte på att jag blev allt tjockare. Kanske berodde det på att jag egentligen inte led särskilt mycket, jag var glad och lycklig ändå.

    När Anna gifte sig vägde hon 107 kilo och då hade hon ändå gått ner i vikt till bröllopet. Sen följde två graviditeter. Och att äta under en graviditet, det var ju ingen skam resonerade Anna. Då var det lätt att gå upp 20-25 kilo.

    Till slut visade vågen 137 kilo. Det var då Anna tog steget och "föddes på nytt". Med skippade kolhydrater och bloggen där hon delade med sig av sin kamp mot sockret och övervikten.
    Bild 1287808
    Annas viktresa resulterade i en bok "Från mitt kök – färdkost på vägen från 137 kg".
    Rester till frukost
    – Jag har fått reaktioner om att jag, som inte är utbildad i ämnet, kanske inte ska ge råd åt andra. Det stämmer i och för sig, däremot har jag en väldig erfarenhet av att vara fet och vad det innebär.

    – Mitt mål var ju egentligen att bli av med sockerberoendet. Viktminskningen var ren bonus!

    Idag väger hon 77 kilo till sina 166,5 centimeter och skulle gärna gå ner tio kilo till. Men det är inget mål, går det så går det. Idag kan hon köpa kläder i glada färger, vilket hon aldrig kunde på "tältens" tid. Hon kan hitta läckra träningskläder och tränar hemma och går promenader så ofta hon hinner.

    Det är mycket som har blivit annorlunda. Hon slår sig enkelt ner med barnen på golvet och bygger med lego, och hon reser sig lika smidigt. Det hade varit omöjligt för 60 kilo sedan. Maten hon lagar funkar bra för hela familjen. 5-åriga Stella älskar spagetti och köttfärssås och det får hon förstås. Men Anna själv byter spagettin mot sallad eller grönsaker. Lille Simon älskar lax och det är toppenmat för Anna.

    Till frukost äter hon gårdagens middagsrest. Snabbt, enkelt och bra ersättare för den rostade mackan med marmelad hon åt förr. Hon har även rester med i lunchlådan till jobbet, eller så går hon ut och äter.

    – Det är inga problem att gå på restaurang, jag ber att få byta ut kolhydraterna mot lite mer protein och mer grönsaker, säger Anna.

    – Och desserter äter jag om jag känner mig sugen, men jag känner inte längre ett måste att vare sig smaka eller äta upp "bara för att man ska".

    Inte ens barnens lördagsgodis är något bekymmer. De får välja godis när de går med mamma i affären, men påsen blir inte särskilt välfylld.

    – Själv plågas jag inte alls av att gå vid godisdisken längre, säger Anna nöjt. Jag tycker mest att det luktar syntetiskt.

    Finns det då ingenting som varit jobbigt med att gå ner 60 kilo?

    – Alla frågar mig om huden. Och visst, det blir en massa hud över ner man går ner så mycket i vikt. Men det känns som ett litet problem, jämfört med allt jag har vunnit!

    Bild 1287809
    Lunchdags! Barnen älskar att hjälpa till med förberedelserna och Anna njuter av att få äta mat som hon tycker om.

    Annas blogg hittar du här.

     

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!