Visste du att…
… Renée är den enda journalist om har fått intervjua den efterlyste ekobrottslingen Joachim Posener?
… Renée och sambon David Hellenius träffades när de båda ledde TV-programmet “Slussen” i TV3?
När programledaren Renée Nyberg, 42, har aldrig tvivlat på sig själv vad gäller arbetet. Men privat har självkänslan varit sämre.
– Jag satte alltid andras behov före mina egna.
Renée Nyberg, 42, tog emot TV-priset Kristallen som bästa kvinnliga programledare 2007 kunde hon inte hålla tårarna tillbaka. Här stod hon nu äntligen, efter över femton år i branschen och fick rungande applåder från kollegorna i publikhavet. Och det var dessutom svenska folket som hade röstat fram henne. Med sitt känslofyllda och personliga tacktal kom hon att bli det man minns från förra årets gala – en vinnare som vågade visa äkta och oförställd glädje.
– Det var så otroligt roligt, just därför att tittarna hade fått rösta, säger Renée Nyberg när vi träffar henne hemma i radhuset i Bromma en tidig förmiddag. Hon är ledigt klädd i tofflor, jeans och skjorta och berättar att hon precis kommit tillbaka efter en långpromenad in till stan och tillbaka. De två äldsta barnen Emma, 13 och Tom, 7 är i skolan och minstingen Leo, 2 är hos sin dagmamma. Vi slår oss ner i det vackert inredda vardagsrummet med utsikt över Mälaren.
– Jag vet inte varför just jag fick priset, säger hon uppriktigt. Kanske för att jag har jobbat så länge och gjort en kombination av lättsamt och seriöst? Men jag blev verkligen så oerhört glad. Det var ett erkännande.
På ett bananskal
Precis som sin jämnåriga kollega Agneta Sjödin, halkade Renée mer eller mindre in i TV-branschen på ett bananskal. Från att ha övergett barndomsdrömmen att bli gymnastiklärare, började hon karriären med att bland annat sälja korv till ICA-butiker. Därefter öppnade hon sin egen inredningsbutik med importerade varor från hela världen, och hade endast varit verksam i två år när en förfrågan om TV-jobb dök upp. Det var tidigt 90-tal när TV kommersialiserades och nya kanaler fick tillstånd att tävla med SVT om tittarna. Som för nämnda Sjödin blev programmet “Tur i kärlek” Renées genombrott.
– Under den här perioden fanns en nybyggaranda inom TV. Ingen visste hur de nya kanalerna skulle se ut – allt var möjligt! Jag testades som programledare och gick väl “genom rutan”, som man säger. Jag har funderat på det i efterhand, varför just jag fick jobbet, säger hon och lägger händerna runt den turkosblå kaffekoppen.
Kanske såg de en tjej med orubbligt självförtroende som vågade ta för sig och var beredd att jobba hårt? Hon berättar om uppväxten i Tyresö, hur hon och storebrodern Peter tidigt fick ta ansvar och bli självständiga. Föräldrarnas generation präglades av hårt arbete och hade inte samma engagemang i barnen som föräldrar har i dag.
– Vi hade en fri uppfostran utan att på något sätt vara “hippies”, ler Renée. Det var så på den tiden. Föräldrar hade inte tid att läsa läxor med barnen eller följa med dem till träningar.
Elitgymnast
Som tonåring tränade Renée elitgymnastik fyra kvällar i veckan i andra änden av stan. Det var snarare regel än undantag att komma hem sent, värma maten och äta i ensamhet.
– Jag har brottats med det senare. Varför följde aldrig någon med mig till träningen? Eller hjälpte mig med mina läxor? Men idag har jag ett nytt synsätt. Det var nog bra att det var som det var. Jag och min bror blev självständiga, starka och vågade göra våra egna val.
Utan vare sig utbildning eller erfarenhet gjorde Renée som hon alltid har gjort – kom en utmaning i hennes väg, antog hon den. Efter “Tur i kärlek” fick hon erbjudandet om att leda “Uppdraget” som var en del i det nya underhållningsprogrammet “Stora Famnen”. En fantastisk chans för en grön programledare kan tyckas. Men Renée ville mer än så.
– Jag var 26 år och hade aldrig jobbat som journalist men jag minns att jag sa: “Jag gör det bara om jag får leda hela programmet.” Och det fick jag! När det handlar om jobb har jag alltid varit orädd och vågat ta risken att misslyckas. Vill jag göra något då testar jag det. Där har mitt självförtroende varit gott.
Renée har jobbat i över 15 år i TV-branschen och lett bland annat “Slussen”, “Tur i kärlek” och “Sing-a-long”. Under arbetet med Slussen träffade hon sin nuvarande man, David Hellenius.
Men medan yrkespersonen Renée var stark och målmedveten var den privata Renée en annan. Under den här perioden inledde hon en relation som var så destruktiv att hon höll på att förlora tron på sig själv. Vännernas vädjan: “Du måste lämna honom” var som ord som aldrig fick fäste.
– Jag blev manipulerad och nertryckt, säger hon och nickar. Det är otäckt hur fort man kan förlora självförtroendet. Att någon kan ha så stor makt över en. Idag förstår jag folk som hamnar i sekter, jag har fått större respekt för människor, till exempel kvinnor som fortsätter att leva med män som slår dem. Man tror inte att man kan förändra sin situation.
Räddningen blev en väninna som en dag kom till Renée och sa: “Jag har en tid hos en kvinna imorgon men jag vill att du går dit istället.” Kvinnan visade sig vara en 90-årig småländska med helande krafter, en så kallad healer. Vid den tidpunkten mådde Renée så dåligt att hon tog den hjälp som erbjöds.
– När jag kom dit trodde jag att jag skulle få hennes sympati, att hon skulle vara en god tant som klappade mig på kinden och sa att allt skulle ordna sig. Istället sa hon: Det här är ditt liv, det är du som har ansvar för om du ska stanna eller gå. Han är säkert bra för någon annan men inte för dig.” När man är i den situationen tror man ju inte att man har ett val att gå därifrån.
Hon blir tyst och ler sedan åt minnet av det som sedan skedde. Den gamla damen hade hållit sina händer över Renées fötter när hon plötsligt kände en stark värme.
– Jag låg ner men var tvungen att kika – var det ett värmeelement eller ett våffeljärn hon höll över mina fötter? berättar hon med ett skratt. Men det var bara hennes händer. Sedan flyttade hon händerna till mitt bröst. Då började bilder att flimra förbi, en varm känsla kom och jag började gråta. “Oj, nu blev det ljust”, sa hon. Jag har ingen aning om hur hon gjorde men allt det tunga försvann. Efter det gick jag raka vägen hem, packade och flyttade ut!
Nu var hon fri men Renée hade därefter svårt att känna tillit i nya relationer. Erfarenheten hade gjort henne krass och på sin vakt både i jobbet och privat.
– Men så träffade jag “Zacke” (Jan Zachrisson, reds anm) som jag var gift med i 10 år och fick två barn med. Jag blev helt enkelt mer noggrann med mina val, vem jag släppte inpå livet. Och jag valde även mina vänner med större omsorg.
Möte med Mia
Mötet med den gamla kvinnan blev det första och det sista. Men för Renée fanns nu en medvetenhet om att hon själv styrde sitt liv och hur hon ville leva. Vad ville hon egentligen med sin yrkeskarriär?
Tillsammans med en kollega startade hon ett produktionsbolag för att få kontroll över både programval och hur programmen utformades. En tanke var att lyfta fram intressanta människor och berätta deras historia, vilket bland annat blev stommen till dokumentärprogramserien “45 minuter”. Och det var i samband med det programmet som Renée träffade en annan kvinna som kom att förändra hennes sätt att se på sig själv – coachen och författaren Mia Törnblom.
– Vi ville ha med henne i programmet men hon ville inte vara med just då. “Men jag vill gärna träffa dig!”, sa hon på sitt rättframma sätt. Så vi sågs och fikade och hon berättade om sitt arbete med personlig utveckling och hur man kan förbättra sin självkänsla. Det var helt nytt för mig.
Renée bestämde sig för att “gå som elev” hos Mia under ett år. Om inget annat så var det ju en utmaning. Och hon förstod snabbt att Mia Törnblom knappast var någon skulle stryka henne medhårs.
– Det var första gången någon berättade för mig om mina svagheter och hur jag kunde hantera dem. “Här måste du skärpa dig”, kunde Mia säga. Hon är oerhört rakt på sak vilket beror på att hon har levt i en hård verklighet. Hon är nog så långt ifrån min naivitet man kan komma! Det blev som någon form av terapi och det var nyttigt för mig. Jag genomgick dessutom en skilsmässa under den här perioden.
Renée ombads bland annat att skriva ner sina drömmar i livet – en övning som fick henne att inse att gott självförtroende i jobb och prestationer inte var detsamma som en god självkänsla i hjärtat. I det privata hade hon alltid satt sig själv sist. Vad ville hon själv? Vad drömde hon om?
– Det var jättesvårt! Men jag började att fundera och jag skämdes lite för att erkänna det men en av mina drömmar var faktiskt att vinna ett pris för mitt arbete, ler hon och tar några vindruvor ur en skål på bordet.
Förlorade sin pappa
Mötena med Mia hade fött tankar om livet, mål och mening. Och när Renées pappa insjuknade i lungcancer under samma period, endast 63 år gammal, ställdes plötsligt frågorna på sin spets. För sin egen och faderns skull bestämde hon sig för att deras sista tid tillsammans skulle präglas av ärlighet och kärlek.
– Det fanns inte tid till att prata om vädret eller spela charader. Jag sa: “Du kommer att dö pappa, vi vet det”, säger hon eftertänksamt. Allt vi sa till varandra den sista tiden blev på riktigt. Det var en oerhört svår tid i mitt liv som påverkade mig på djupet. För första gången förstod jag att livet är bräckligt och att man måste följa sitt hjärta. Pappa var inte klar med sitt liv, han dog för tidigt.
När Renées pappa Sven fick lungcancer kom de närmare varandra än någonsin.
– Vi pratade med varandra om allt och allt vi sade var på riktigt.
Ur sorgen föddes en stark känsla av tacksamhet. Att aldrig stirra sig så blind på sina mål att man glömmer bort att uppskatta det man har. Renée kastar en blick ut genom fönstret där vårsolen börjar spricka fram så smått.
– Jag är så tacksam idag. Det går nästan inte en dag utan att jag tackar för mina tre friska barn och för att jag lever med en man som jag älskar och beundrar. Jag är lycklig!
