En dyr historia…

En dyr historia…
För dig som fyllt 65 år finns ett högkostnadsskydd för kronor, bryggor, proteser och implantat. Du betalar högst 7 700 kronor för vård plus material och eventuell bastandvård, som görs under behandlingen. I kostnaden för material ingår både kostnad för distanserna och för metall i broarna.

När du har blivit undersökt och utredd får du behandlings- och kostnadsförslag av din tandläkare. Om det hela blir dyrare än 7 700 kronor måste din tandläkare få godkänt från Försäkringskassan i Lund, som avgör högkostnadsärenden från hela landet, för att högkostnadsskyddet ska gälla. En procedur som kan ta tid, beroende på hur lång kön är.

Exempel på vad kalaset kan kosta:
– Ny tand med implantat ca 12 000 kronor
– Hela underkäken på fem implantat ca 22 000
– Hela överkäken på sex implantat ca 25 000

Är du yngre än 65 år blir det dyrt att sätta in implantat och du kan i värsta fall råka ut för kostnader på över 100 000 kronor om du lider av svår tandlossning och har förlorat många tänder. Tandvårdsförsäkringen täcker ju numera bara en liten del av behandlingen.

En möjlighet är att göra upp en avbetalningsplan med tandläkaren, ta ett banklån – eller ta en “tandcharter” med färjan till Polen, där man fixar dina tänder till halva priset jämfört med hemma. De polska tandläkarna har lika bra utbildning och tandvården har lika hög kvalitet som i Sverige och ger samma typ av garantier för sina behandlingar. Försäkringskassan betalar ut motsvarande det belopp som en svensk tandläkare skulle fått för behandlingen, om man visar kvitto. Vid eventuella problem under eller efter behandlingen kan det naturligtvis vara besvärligare att ha sin tandläkare i Polen.

Implantat

Visst var mina tänder dyra - men nu är jag ju trygg och lycklig!
Övertandläkare Marie Odelius-Regnell.

Användningen av implantat har varit en ren revolution!
Övertandläkare Marie Odelius-Regnell arbetar på specialistkliniken vid Folktandvården i Kista utanför Stockholm. Här svarar hon på våra frågor:

Exakt vad innebär behandlingen med implantat?
– På 60-talet upptäckte en svensk forskare att grundämnet titan tas väl emot av levande benvävnad. Förlorade tänder ersätts alltså sedan dess allt oftare med tandimplantat som utgörs av titanskruvar, som fästs i käkbenet och blir ett stöd för kronor, broar eller proteser. Alltså en fast förankring istället för den gamla tidens lösgommar – det handlar om en tyst revolution, ett minskat psykiskt lidande för många!

Hur går det till rent tekniskt?
– Käkkirurgen borrar hål i benet och sätter i titanskruvar, som kallas för fixturer. Till dem ansluts sedan små rör eller pelare, som kallas för distanser och som sticker upp ur tandköttet. Det är på dem som den nya tanden eller bron ska fästas. Själva operationen görs under lokalbedövning och man får oftast åka hem redan samma dag.

– Det tar mellan sex veckor och fyra månader att läka, men man kan under tiden använda en provisorisk protes. Till slut sätts den konstgjorda tanden eller bron fast. De görs i guld-porslin, endast porslin, titan-plast eller plast och ser ut precis som ens naturliga tänder.

Vilka problem kan uppstå när man ska sätta in implantat?
– Den som haft en allvarlig tandlossning kanske har förlorat så mycket käkben att det inte går att fästa titanskruvarna. Då kan det bli nödvändigt att först transplantera ben till käken från något annat ställe på kroppen, som haka eller höft. Men numera används också transplantat från kalvben, som kroppen accepterar och som stimulerar bencellerna att växa till lika bra som det egna benet. Fördelen är ju att patienten slipper gå igenom besvärliga operationer.

Vilka olika behandlingar har jag att välja på över huvud taget, när jag tappat många tänder?- Om det finns friska tänder kvar på båda sidor om luckan som uppstått efter en enskild tand eller flera, kan man använda dem som stöd till en bro. Då slipar man först ned stödtänderna till tunna pelare.

– Har man däremot förlorat alla tänder på en sida finns inget naturligt “brostöd”. Då kan man få en bro förankrad på implantat eller en protes som hålls på plats med hjälp av implantat. För den som inte har råd med någotdera är alternativet en avtagbar helprotes, det vill säga lösgom.

Hur fungerar det med lösgom?
– Löständer finns som delprotes eller helprotes och är förstås billigare. Men de kan lossna när man äter, skrattar eller pratar, vilket ofta skapar oro och osäkerhet. Löständer i överkäken sitter med en platta i gommen och kan göra att man läspar, till exempel. Men protesen sitter oftast bättre i överkäken jämfört med underkäken, eftersom man har hela gommen att fästa protesen på. I underkäken rör sig löständerna lätt när man pratar och tungan puttar på dem.

– På ställen där man saknar tänder försvinner dessutom benvävnad med tiden och det blir svårare att få en avtagbar protes att sitta bra. Implantat är alltid att föredra, de ger en betydligt bättre livskvalitet.

Visst var mina tänder dyra - men nu är jag ju trygg och lycklig!

– Jag har jobbat hårt och inte hunnit göra av med några pengar, säger Jane. Därför kunde hon ta det dyra beslutet att dra ut sina egna tänder och sätta in nya med hjälp av implantat. Resultatet är strålande!

Lösgommen i vattenglaset på nattduksbordet… Det är en minnesbild som många säkert har av tandlösa mor- och farföräldrar.

Idag är de som förlorat tänderna inte längre hänvisade till löstagbara proteser. Utvecklingen av tandimplantat har betytt en stor lättnad för många!

Men implantaten är dyra. Den som fyllt 65 år sedan tre år tillbaka ett högkostnadsskydd (se ruta nedan) och många äldre har tack vare detta fått en bättre tandhälsa. Den som är yngre än 65 men äldre än 20 år själv dock får stå för nästan hela kalaset, vad det än kostar.

Två hårda slag
Jane Maxe är 19 år när hon börjar arbeta som telefonist på nuvarande Länsförsäkringsbolagens AB. Hon är förlovad och mamma till tvåårige Tony, men bor kvar hemma hos föräldrarna i Råcksta utanför Stockholm.

Hon är duktig och vetgirig och får mycket uppmuntran uppifrån. Så blir hon också en av de första medarbetarna som sätter sig in i den nya tidens teknik. Hon lär sig att programmera datastyrda växlar, jobbar mer och mer och får större ansvar för varje år som går.

Men mitt i karriären får hon också två hårda slag. I slutet av 70-talet bekräftar läkare att besvären hon dragits med sedan tonåren är reumatism. Hon insjuknar också i en infektion som “vandrar” från magen upp till munnen och är inte mer 30 år när hon får veta att hon har allvarlig tandlossning i överkäken.

– Jag som hade så vackra tänder att jag brukade få beröm för dem! Ett par operationer hejdade förloppet några år, men sedan måste jag ge upp och låta tandläkaren dra ut tre framtänder i överkäken. Jag skulle få en brygga och för att kunna fästa den måste tandläkaren slipa ned sex sidotänder. När det hela var klart kändes det som om jag fått hästtänder, så långa var de. Men doktorn bytte ut dem till kortare och sedan fungerade de. Tills hela konstruktionen började rasa…

Ett dyrt slut
Den nu 58-åriga Jane är sjukpensionär efter en lång kamp mot reumatismen, som dessutom förstärktes av en nervskada för några år sedan. Men hon har lärt sig leva med smärtan, för med en stark vilja och ett ljust sinnelag kommer man långt. Nu skrattar hon, där hon sitter på altanen till sin nymålade villa i Norrtälje och berättar sin andra sjukdomshistoria, den om tänderna. Som har ett lyckligt, om än dyrt, slut…

I Janes mun sitter nu nämligen ett porslinsgarnityr lika snyggt och på pricken snarlikt de äkta tänder hon hade i ungdomen. Vackra, vita tänder, som är fast förankrade på implantat och ger henne en trygghet och säkerhet hon inte känt på länge!

– Det kostade mig 130 000 att äntligen få slut på problemen, konstaterar Jane och bjuder HJ på kaffe och hembakta Rimbo-bullar.

– Försäkringskassan stod för 20 000, så den egentliga kostnaden för behandlingen var ju 150 000… Men jag har själv tjänat ihop till mina nya tänder. Jag har aldrig varit någon festprisse, är till och med nykterist. Visserligen röker jag sedan många år, men det har ju inte legat bakom tandlossningen jag drabbades av som ung. Och båda mina föräldrar hade tänderna i behåll när de gick ur tiden.

– Jag har aldrig varit gift. Har väl jämfört karlarna med min underbare pappa, som var min idol. Han jobbade som typograf och var fackligt engagerad och kanske har jag fått min styrka från honom. Jag har satsat hårt på jobbet och tagit hand om min son, som jag höll bröllop för här i trädgården förra året!

Hade råd
Jane hade alltså råd att unna sig sitt nya garnityr tack vare sitt framgångsrika yrkesliv:
– När jag accepterade sjukpensionen för två år sedan var jag IT-strateg och hade jobbat så mycket övertid, representerat och åkt på så många tjänsteresor världen runt att jag aldrig hann göra av med några egna pengar. Därför kunde jag köpa det här huset och flytta från Stockholm för två år sedan. Min syster bor på Väddö, så nu har vi nära till varandra. Och därför kunde jag låta göra min totalrenovering av munnen.

Jane tycker inte att det är något märkvärdigt att berätta om sin “nya” mun, vilket kanske inte är självklart. För många är ju tänderna ett känsligt område.

– Varför skulle jag hymla? Det är ju bara positivt, det jag har att förmedla! Jag är så nöjd och lycklig över mina tänder, som fungerar perfekt och som jag också sköter om mycket noga.

Jane tog sitt minst sagt radikala beslut för fyra år sedan, när hennes tandläkare på Folktandvårdens specialistklinik i Kista föreslog en ny brygga istället för den som gjort sitt.

Tio tänder ut
– I stället bad jag honom dra bort alla tänderna i överkäken och sätta in implantat för fasta tänder. Först blev han lite förskräckt över detta, jag hade inte så djupa fickor och tänderna var ju friska. Men jag stod på mig, jag ville inte hålla på med tillfälliga lösningar och kanske tvingas byta ut tänder när jag inte hade råd. Lika bra att passa på.

Jane lät alltså dra ut tio tänder i överkäken under mycket knak och brak.

– Det blödde och var inte trevligt, men jag fick ju mycket bedövning. Under de tre veckor det tog för såren att läkas hade jag semester, för jag ville inte vara tandlös på jobbet… Sedan fick jag också en tillfällig protes, som jag fäste med klister i gomtaket. Den fungerade rätt bra, men jag kunde inte äta vissa saker. Jag glömmer aldrig när jag satt och åt engelsk konfekt på tunnelbanan och protesen plötsligt lossnade och ramlade ned i underkäken! Då var det bara att smussla ut den, rensa bort konfekten och trycka dit den igen.

Jane hade protesen i ett halvår fram till operationen, då sex titanskruvar fästes på olika ställen i överkäken som stöd för inalles 12 nya tänder.

Måste göras om
– Jag har som tur är bra käkben, så att skruvarna fick fäste. Dessutom fick jag tillfälliga skyddsskruvar, som hindrade tandköttet att växa över titanet under läkningstiden. Men jag råkade ut för något mycket ovanligt under operationen. Bedövningen tog inte som den skulle och det var ju svårt att meddela sig med en stålställning i munnen. Jag låg och skakade i sex timmar efteråt. Men denna upplevelse kompenserades av att resultatet blev så bra. Efter sex veckor var munnen läkt, fast jag såg ju ut som en fotboll i ansiktet…

Jane har fått göra många besök på specialistkliniken eftersom de nytillverkade tänderna i porslin sprack och måste göras om.

– Ja, man ska inte ta för givet att allt blir perfekt från början. Jag lät dessutom slipa ned alla tänderna i underkäken så att de kunde sätta en bro på dem, också i porslin och i samma färg som implantaten. Bron var förstås billigare.

Jane sköter sina nya tänder enligt konstens alla regler, använder mellanrumsborstar och tre olika sorters whiteningtandkräm.

– Det enda som återstår nu är att få garnityret polerat på baksidan. Jag måste också ha bettskena, så att jag inte gnisslar fram någon skada eftersom jag har porslin både uppe och nere i munnen.

Arkiv 2005