Svenne: Jag blev alkoholist efter uppbrottet och missade min dotters uppväxt

Äntligen, tänkte jag, när jag var 25 år och precis hade träffat Karin. Nu har jag hittat min drömtjej och mamman till mina blivande barn. Att jag ville bli pappa stod klart för mig för länge sedan. Flera av mina kompisar hade fått barn och jag var avundsjuk på dem. Det var ett mål jag hade i livet och nu har jag hittat drömtjejen. Och det tog inte lång tid förrän Karin blev med barn. Många tyckte det gick allt för fort för oss men vi var lyckliga och kära och hade bestämt oss att det skulle bli vi för alltid.

Vi gifte oss en kall vinterdag halvvägs in i graviditeten. Det var en gnistrande kall dag och snön lyste vit och himlen var alldeles klarblå. En mycket vackrare vinterdag får man leta efter. Allting var otroligt romantiskt. Ingen hade en aning då om att allting skulle gå så fel som det bara gick. Just då lekte livet och allt var bra och jag tänker ofta tillbaka på hur lycklig jag var. Lycklig och ovetandes.

Läs även: Johanna: Jag kunde inte förlåta pappas otrohet

Efter att ha gått två veckor över tiden föddes äntligen vår fina dotter. Allting gick väldigt fort när det äntligen satte igång. Jag minns det som igår. Känslorna var enorma och vi grät av lycka. Nu var vi en ­familj. Nu hade jag både en fru och en liten dotter.

Vi kom att avguda vår dotter och vi gjorde allt för henne. Hon växte upp och blev rätt bortskämd. Det måste jag medge. Och hon var sin mamma upp i dagen. Hon var så lik Karin att när man såg kort på Karin när hon var liten kunde man inte avgöra om det var Karin eller om det var vår dotter. Helt otroligt att de kunde bli så lika. Visst är hon lik mig också men inte till utseendet utan mer till sättet.

Min fru träffade en ny man

De första två åren med vår dotter var som en sagovärld. Det kändes nästan för bra för att vara sant. Jag var världens lyckligaste pappa. Det var nog därför jag kanske inte märkte att Karin gled ifrån mig allt mer. Därför blev jag väldigt chockad när hon berättade för mig att hon träffat en ny man som hon var förälskad i och att hon redan väntade barn med honom. Hon kunde inte rå för sina känslor, sa hon. Och nu hade hon blivit gravid och hon ville inte göra abort. Hon ville lämna mig och flytta ihop med sin nya pojkvän. Hon förklarade att vi kunde ha delad vårdnad om vår dotter. Att hon bor varannan vecka hos mig och varannan vecka hos dem.

Läs även: Varför gör min mamma allt för att få mig att må dåligt?

Jag blev helt däckad. Jag var så nere i botten att jag inte visste till mig. Hela min värld hade rasat samman och jag fattade inte varför. Vi som hade det så bra. Hur kunde det gå så här? Vad hade jag gjort för fel?

För att döva mina känslor och för att över huvud taget orka stå ut med livet började jag dricka. Varför jag började vet jag inte. Det var väldigt dumt gjort har jag förstått nu i efterhand men just då funge­rade jag inte alls som jag skulle. Alkoholen dövade mina känslor och jag levde i ett nytt slags rus. Jag hittade snabbt nya vänner. Tyvärr var det vänner på parkbänken inne i stan. Men av någon konstig anledning fann jag en gemenskap hos dem. Jag tyckte jag kunde prata med dem men det berodde kanske på att jag var onykter och hade släppt alla hämningar.

Alkoholen tog över mitt liv

Det slutade också med att jag inte kunde sköta mitt jobb heller. Karin upptäckte snabbt vad som hände varpå jag inte fick ta hand om vår dotter alls.

Jag insåg själv inte vilken misär jag hade satt mig i och hur snabbt det hade gått. Jag var arg och ledsen för jag älskade vår dotter och ville ta hand om henne som vilken pappa som helst. Jag lovade att inte dricka de veckorna jag hade vår dotter men det hjälpte inte för jag fick inte ha henne hos mig ändå.

Läs även: Lena: Min mans drickande förstör vårt äktenskap

Jag föll allt djupare ner i ett svart mörker. Det är svårt att förklara hur djupt nere jag var. Åren gick och livet rullade på men jag tänkte alltid på vår dotter. Jag kunde inte släppa henne ur tankarna. Åh, vad jag älskade henne! Och vad jag ångrade att jag hade hamnat där jag hamnat. Men jag kunde inte ta mig ur situationen. Inte än på flera år.

Till slut var det en social­arbetare på stan som jag fattade tycke för. Inte för att jag blev kär men jag kände att jag hade förtroende för henne och kunde prata med henne om allt. Jag berättade om att jag verkligen önskade att bli fri från alkoholen. Dessutom ville jag få kontakt med min dotter igen. Socialarbetaren lovade att hjälpa mig och det gjorde hon också.

Jag ville träffa min dotter

Ett par veckor senare hamnade jag på ett behandlingshem för ­alkoholister. Jag hade bestämt mig och det gick över förväntan. Jag gick åt rätt håll.

För snart tio år sedan blev jag helt fri från alkoholen. Jag har fått ett jobb och en egen lägenhet. Jag trivs med livet igen. Nu kände jag mig mogen för att ta kontakt med min dotter igen men ville hon träffa mig tro? Hon hade vuxit upp och blivit en ung kvinna nu förstod jag och hade säkert glömt mig.

Läs även: Christian var narkoman när han blev pappa: ”Hög på kokain när jag bytte blöja”

Efter mycket funderande fram och tillbaka tog jag äntligen mod till mig, letade upp Karins adress och åkte hem till henne för att be att få träffa vår dotter. Karin var inte hemma när jag kom. Det var ingen hemma alls varför jag satte mig på trappan utanför för att vänta. När Karin kom hem den där dagen tvekade hon först vid grinden när hon såg mig men sedan log hon och sa att hon tyckte jag såg pigg och glad ut. Precis som förr, sa hon.

Hon bad mig komma in och vi pratade länge länge. Vi satt där och pratade när hennes man kom hem. Allting gick bra och redan nästa dag tyckte Karin att jag skulle få träffa vår dotter igen. Hon visade bilder för mig från hennes uppväxt. Det var den vackraste dotter jag någonsin hade sett.

Nu ses vi ofta

Hon var fortfarande sin mamma upp i dagen. Jag grät där jag satt och tittade på bilderna. Allting var väldigt omtumlande.

Vi sågs allihop dagen därpå och jag orkar inte beskriva känslorna när jag kramade om min dotter igen. Jag gråter bara jag tänker på det och jag gråter när jag skriver om det.

Men allting har gått över förväntan och nu ses vi ofta. Ofta är det jag och vår dotter som ses men ibland ses vi ­allihop. Jag, vår dotter, Karin och hennes man samt deras dotter.

Hur kunde jag svika mitt barn? Och vilken tur att Karin vågar lita på mig igen! Nu har livet fått en mening igen.

Svenne