Viola: Min unga granne har blivit som ett barnbarn för mig

Jag måste bara berätta om Carola, som har blivit min räddande ängel. En ung trevlig tjej som jag lärde känna för tio år sedan då hon var nyinflyttad i stan. Hon hade flyttat hit för att studera och av en slump kom vi att lära känna varandra. Hon har hjälpt mig med mycket därför vill jag berätta vår historia. Jag vet inte vad jag hade gjort utan henne. Det är även hon som har hjälpt mig att skriva ner min berättelse.

Jag skrev ner min berättelse på papper och med min läshjälp fick hon ner detta i ett program i datorn.

Det började en dag för snart sju år sedan. Jag var nere i tvättstugan och plockade ut det sista av min tvätt. Jag var något sen och hann inte riktigt städa undan efter mig innan nästa persons tvättid skulle börja. Bäst som jag stod där öppnades dörren och en ung tjej kom in. Hon hejade, log och kom fram för att presentera sig som Carola.

Hon berättade att hon var nyinflyttad och att det var första gången hon skulle tvätta. Carola undrade om jag kunde visa henne hur tvättmaskinen fungerade. Jag visade henne både tvättmaskinen och torktumlaren och sedan tog jag mina saker och gick upp till mig.

Jag var ensam som änka

Livet var rätt ensamt nu sedan jag blev änka men jag log när jag kom upp och tänkte tillbaka på hur vänlig Carola var. Hon hade också ett väldigt snällt leende. Det kändes skönt med en ung trevlig student i huset. Hon verkade vara en tjej som det var ordning och reda på. Jag fick den känslan direkt.

Det hände att jag mötte henne i hissen eller trapphuset. Vi hejade alltid och pratade lite grann om väder och vind. Lite löst prat bara. Hon trivdes bra i lägenheten och studierna gick bra berättade hon för mig. Det var långa dagar i skolan och många uppgifter hemmavid men hon älskade att studera. Hon var ändå nöjd.

Tiden gick och jag levde mitt liv som jag gjort sedan min make gick bort. Jag tog mina dagliga promenader och handlade i den närliggande mataffären. Livet rullade på och jag var rätt nöjd även om jag började känna mig matt och orkeslös. Dessutom drack jag mycket vatten och det kändes som om det rann rakt igenom mig. Det tog ett tag innan jag förstod vad det var som jag hade drabbats av. Jag hade fått diabetes.

Det var allvarligt varför jag fick ta sprutor. Det var jag väldigt rädd för. Med darrande hand fick jag lära mig att ta sprutor på mig själv. Det var inte lätt och det tog ett bra tag innan jag kände mig bekväm med detta. När jag väl lärt mig ta sprutorna själv började jag att darra väldigt. Det var inte nervositet utan det var märkbara darrningar precis som om kroppen inte ville lyda riktigt. Det blev allt värre med tiden och jag sökte hjälp för det.

Drabbades av både diabetes och Parkinsons

Det visade sig att jag hade fått Parkinsons sjukdom. Inte nog med diabetesen utan nu har jag fått Parkinsons också. Nu kändes livet hårt och jobbigt. Allt eftersom tiden gick märkte jag att jag började få svårt att ta sprutorna själv. Händerna ville liksom inte lyda mig. Jag blev desperat.

Mina sjukdomar ledde till att jag inte kom ut lika ofta som förut. Mina dagliga promenader blev inställda trots att jag så väl hade behövt dem för min diabetes skull. Jag klarade mig inte själv längre utan behövde hemtjänst som hjälpte mig med framför allt medicineringen. Hemtjänsten kom tre gånger om dagen och hjälpte mig med sprutorna. Och de kom hem med maten åt mig en gång i veckan.

Min granne erbjöd sig att hjälpa mig

Jag saknade mina dagliga promenader men än så länge kunde jag ta mig till tvättstugan och kom ut något i alla fall utanför lägenhetens väggar. Tyvärr såg jag inte till Carola så ofta. Hon hade säkert fullt upp med sina studier tänkte jag. Men till slut, en dag träffade jag henne igen i tvättstugan och det märktes på henne hur glad hon blev när hon såg mig. Hon hade länge undrat vart jag hade tagit vägen. Hon hade tänkt ringa på men ville inte störa berättade hon. Jag berättade vad som hade hänt med mig. Då sa hon spontant:

– Jag hjälper dig gärna med dina mediciner. Inte för att jag vet hur jag ska göra men jag kan lära mig. Och så hjälper jag dig att handla hem det du vill ha. Jag mår bara bra av att få komma ifrån mina studier mellan varven.

Jag tyckte så klart att det var lite för mycket begärt av henne. Hon hade sina studier och sina vänner att tänka på. Carola skulle inte ägna tid åt mig, tänkte jag. Men hon propsade på att hon ville hjälpa mig, så hon fick göra det.

Jag får erkänna att jag var bra nervös första gången hon skulle ta sprutorna på mig. Jag var nog mer nervös än vad hon var. Men det gick förvånansvärt bra redan första gången och jag fick förtroende för henne. Hon kände sig stolt efteråt och kände att hon gjort något bra. Och hon ville gärna fortsätta med detta. Hon ville vara till hjälp.

Tack vare min granne får jag en fungerande vardag

Det slutade med att hon kom in till mig tre gånger om dagen och hjälpte till med detta. En gång i veckan storhandlade hon åt mig. Jag skrev ner en lång lista varje gång och varje gång la jag till några godsaker som hon köpte hem. Dessa saker gav jag sedan till henne som tack för hjälpen. Självklart fick hon en liten slant också även om hon protesterade mot detta.

Nu har hon hjälpt mig med detta i tre år. När hon får förhinder skickar hon sin kompis som jag också lärt känna tack vare Carola. En glad och go tjej det också.

Ja, Carola har blivit som ett barnbarn för mig. Ibland när hon känner sig ensam kommer hon in till mig och dricker kaffe och vi pratar. Eller så ser vi på tv ihop ibland på kvällarna.

Carola kommer och går här i min lägenhet nu. Det känns naturligt att ha henne här. Trots att hon är klar med sina studier bor hon kvar i sin lägenhet och hon sköter om mig på bästa sätt.

Tänk vilken tur jag har som träffade på Carola den där dagen i tvättstugan. Undrar om vi hade fått sån bra kontakt om vi inte hade träffat där och då? Ja, det är inte lätt att veta idag men jag är glad för hur det blivit. Fast helst hade jag förstås velat vara frisk och visst känner jag att hälsan vacklar men tack vare Carola får jag vardagen att fungera.

Tack Carola för att du är min räddande ängel! Vad vore livet utan dig!

Viola T