Den brunmaskade kissen är betydligt “äldre” och uppvisar krämpor som att knappast höra längre, ta snedsteg ibland och flera gånger om dagen jama på ett märkligt sätt. Dessa katter har alltid varit tillsammans och trivs med varandra.
Mina föräldrar som bor nära har haft katt i många år, men är sedan förra hösten utan då deras perser gick bort, 18 år gammal. Det blev mycket tomt för dom men de har ännu inte skaffat en ny katt. Jag är där ofta med mina katter och dom känner att det är bra så.
Nu vet jag att dom gärna har katt igen och jag har funderat på någon slags medelväg som jag skulle vilja få ett utlåtande om:
Mina katter har som sagt varit hos föräldrarna många gånger och i långa perioder – deras vila är katternas andra hem! Jag bor i runt 55 kvadrat och de har ett tvåvåningshus.
Mina katter är även olika på andra sätt, den bruna är en riktig knäkatt medan den blå oftast ligger bredvid, men ändå nära!
Den bruna kan ligga i allas knä och är fortfarande mycket kelen och nyfiken – helt orädd. Den grå är lite mer avvaktande.
Hur tror du att katterna skulle känna det om jag delade på dom och lät den bruna, hon som är lite “äldre”, få vara sin kvarvarande tid hos mina föräldrar och jag själv har den gråa hos mig? Katterna kommer givetvis att träffas ofta, då jag är där flera gånger i månaden.
Blir dom ledsna fast det inte syns?
Jag har just nu den grå ensam här hos mig. Hon tyr sig lite mer till mig, men verkar inte sakna sin syster. “Tänker” katter så? Eller är det olika, precis som för oss människor?
Mamma o pappa upplevde inte något speciellt med den bruna när hon varit ensam där ett par dagar.
