Veterinären sa att Lucifer hade plågats

För ett par veckor sedan miste jag min älskade lille Lucifer. Han blev bara 10,5 år. Han har varit en tuffing hela livet, vägrade blankt att bli innekatt i staden, rände runt så att jag hade hjärtat i halsgropen varenda dag. Han kollade noga trafiken och hade nu senast klarat ett fritt boende bara några meter från 90-vägen (130 tror bilisterna…). Så anfölls han inifrån – av en stor tumör! Han hade varit LITE slöare än vanligt en tid, men visade inga som helst tecken på smärta. Åt lite sämre också, så jag tog honom till en veterinär som gav aptitretande medicin, varvid han glufsade i sig och blev piggare.

 

Sista dagen hade han varit ute som vanligt, kom in för att äta och sova vid 22-snåret och somnade på min kudde. Vid 03-tiden blev han akut sjuk, skrek och flämtade. Vi störtade iväg så snart djursjukhuset öppnade på morgonen, men då vi kom fram efter de 11 milen (ca 1,5 tim) var han redan nästan död. Han fick en spruta till för att “flimret” skulle försvinna och jag fick veta av veterinären att “han har plågats”! Jag förstår om hon tyckte att vi skulle kommit tidigare, men han verkade ju inte sjuk, var faktiskt helt som vanligt utom de dagar då han verkade lite slöare och mindre hungrig!

 

Tumören satt dold bakom bröstbenet/revbenen, så jag hade heller inte känt något då jag lyft upp honom. Hur kunde det gå så rasande snabbt? Hur ont har han haft och varför “talade” han inte om det? Han har minsann alltid kunnat tala om när han velat ha/slippa något! Det gör så ont, att jag inte tog in honom långt tidigare, men man åker ju inte till veterinär med ett djur som inte verkar sjukt? Snälla, kan du kanske förklara hur det kom sig att han inget visade, han var en mycket tillgiven och kär katt.

Många tumörsjukdomar gör inte ont alls, som du beskriver är lite trötthet och lite sämre aptit vanligt enda symtomen. Att få vara så pigg att man kvällen innan sin bortgång kan vara ute en runda, äta kvällsmat och somna låter som en ynnest! Fram tills dess har han naturligtvis inte plågats mer än av lite trötthet – annars hade han “talat om det”. Petar man på en lätt ömmande kattböld fräser de ifrån.

Däremot hade han naturligtvis ont och led de timmarna han var vid medvetande efter klockan 03 (det måste vara den plågan veterinären avsåg).
Det är få av oss förunnat att få somna in helt stilla – utan någon form av smärta alls. Lucifer fick ändå vara hos er hela tiden, fick tröst och närhet tills han försvann.