Omgärdad av märkliga myter
Bruno heter den här kavate lille killen och han är en utmärkt representant för rasen engelsk bulldog.
TV-åklagaren McCabe har en och i den tecknade serien ”Tom och Jerry” förekommer en. Men de är inte särskilt lika. Egentligen representerar de två individerna osannolika ytterligheter. Jo, det handlar förstås om engelsk bulldog. Men medan McCabes Max är kolugn och ogärna rör sig, är Tom och Jerrys antagonist en oerhört aggressiv och ”elak fan”.
Sanningen om rasen ligger någonstans mitt emellan. Eller om man så vill: engelsk bulldog är i beteende och kynne ungefär som vilken annan ras som helst… Få raser är omgärdade av myter och vrångbilder som engelsk bulldog. Till en del kommer de här missuppfattningarna från rasens ursprung.
En gång i tiden avlades den fram av romarna för att användas i kampspel. De fick bland annat slåss mot tjurar. Då var bulldogen verkligen en aggressiv och våldsam ras.
Den kom till England med de romerska ockupanterna och många hundar blev kvar sedan de brittiska öarna åter vunnit sin självständighet. Och fortfarande fanns rasens hårdhet och tuffhet kvar. Även i England användes den för tjurhetsning. Men den ”sporten” förbjöds 1838.
I slutet av 1800-talet tog en engelsk adelsherre itu med rasen och avlade fram den bulldog vi idag känner. Han tog bort mycket av rasens kamplust och aggression. Och den blev lägre, men fortfarande massiv och med 85 procent av kroppsvikten placerad i ”framvagnen”.
– Nu är det en snäll och fridsam hund, men fortfarande har den samma mått av kamplust som andra hundar, säger folk som blivit frälsta.
Folk som aktivt sysslar med engelsk bulldog vill gärna att de felaktiga myterna om rasen försvinner. Den bild som ges av rasen bland annat i tecknade serier är alltså felaktig. Det är ju många som har för sig att om en engelsk bulldog biter, så kan den inte släppa taget. Men det finns det inga som helst belägg för. Käkarna är inte alls konstruerade på det sättet.
Engelsk bulldog hör till de dyrare raserna. En viktig, orsak till de höga priserna hänger samman med särskilda problem hos den här rasen.
Det är tyvärr så att nästan hälften av alla engelska bulldogar som föds måste förlösas med kejsarsnitt. Det beror på att aveln gjort att tikens bäcken blivit för trångt. Det är alltså en följd av den mycket gamla rasstandarden som säger att 85 procent av hundens vikt ska vara placerad i huvud och framkropp, medan resterande 15 ska ligga på bakkroppen.
Det har gjort att hundarna, betraktade från ovan, ser päronformade ut…
Vidare säger rasstandarden att den här rasen ska ha kort svans, men den ska inte vara kuperad. De föds alltså med sina korta svansar. Någon mankhöjd anges inte i standarden, men idealvikten för hanhund är 25 kg och för tik 22, 7 kg. Pälsen ska vara kort och slät. Färgen är ofta vit med eller utan gula, rödgula eller tigrerade fläckar. Men den kan också förekomma i andra nyanser.
Ytterligare en bidragande orsak till mytbildningen kring den engelska bulldogen kan vara det säregna utseendet. Dess stora huvud, tillplattade nosparti och kraftigt uppsvängda haka har givit rasen ett utseende som gjort den känd i hela världen. Och är något känt, men ändå ovanligt uppstår ofta fördomsfulla historier…
Den tillplattade ansiktsformen har gjort att det är gott om rynkor och hudveck som måste underhållas/hållas rena. Men det är strängt taget inte mer att göra än med en annan hund.
Rasen räknas i dag som sällskapshund, men återfinns i grupp 2: Schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar.
En engelsk bulldog följer gärna med på långpromenader. Men någon terränggående hund är det inte. Den hålls också för att vara mycket barnkär och lättlärd. Till egenskaperna hör också ett visst egensinne. Enligt hundlitteraturen är rasens fördelar: mod, intelligens, bra temperament, kärlek till barn och lättskött päls.
Till det man ska tänka på hör, enligt samma litteratur, att engelska bulldogar ibland drabbas av andningssvårigheter, vidare att de snarkar samt att de inte är byggda för alltför krävande motion.
Det där med snarkningen gör förresten att engelska bulldogar kan ha lite svårt att umgås med andra hundraser. Snarkningen, som alltså också pågår då hundarna är vakna, kan tolkas som morrning.
Läs mer om engelsk bulldog här: http://www.skeb.se/
Text och foto: Hans Norling
