Jag har varit gift i över 16 år och har två stora tonåringar. Jag trodde faktiskt att jag levde i ett harmoniskt förhållande. Under de senaste 14 åren har jag varit sjuk, med kronisk smärta som utmanar mig fysiskt. För det mesta har min man varit förstående och omtänksam och jag trodde att det var okej för honom att behöva hjälpa mig mycket.
Läs även: Min pojkvän förtjänar ett lyckligare förhållande
Vi har precis varit på en skidresa med några vänner. Det är en resa utan barn, vilket brukar vara en balsam för vårt förhållande. Men det är också en resa som kostar mig mycket resurser. Min normala vilotid blir ansträngd och alkohol är en sak som tär på min energi. I slutändan är det värt det, för min man älskar att åka skidor och vi brukar njuta av och vårda varandra på de här resorna.
Men den här gången blev det inte så. Sent en kväll, efter att vi hade gått och lagt oss, sa min man att det kändes som om han hela tiden var tvungen att vårda mig på den här resan. Det gjorde mig ledsen eftersom jag trodde att han hjälpte mig och gjorde saker för mig av omsorg och kärlek. Nästa morgon bad han om ursäkt och sa att han inte menade vad han sa. Men jag undrar om det finns ett korn av sanning i det ändå.
Läs även: Varför vill min partner inte lösa våra problem?
Tidigare har han också sagt att jag kommer att må bättre om jag går ner i vikt. Jag har visserligen gått upp en hel del i vikt på sistone, men utmaningen är att det krävs energi för att gå ner i vikt och det har jag inte. Tvärtom äter jag för mycket. Det och hans kommentar om skidresan förföljer mig och får mig att undra om vi måste gå skilda vägar för att jag är en plåga för honom. Jag vill inte ha ett liv utan honom, men jag är inte säker på om han vill ha ett liv med mig. Vad ska jag göra?
Sara
Relationsexperten svarar:
Jag kan verkligen förstå att du är trött och saknar energi på grund av din sjukdom, men jag tror ändå att det är viktigt att du och din man inte fastnar i rollerna som den som måste hjälpa och den som behöver hjälp. För även om du är stark kan du också vara svag ibland och även om din hälsa är svag kan du ta ansvar och vara stark. Det måste finnas balans i en relation och därför utrymme för båda parter att vara både starka och svaga när de behöver vara det.
Läs även: Jag kan inte sluta tänka på min exman
Därför tycker jag att din mans kommentar om er skidsemester är ett utmärkt tillfälle för dig att ta ansvar och ta initiativ till att uttrycka hur ni båda känner. Gör inte detta genom att spela ut offerkortet och till exempel säga att du kan förstå om han har fått nog av dig. Sätt istället ord på den trötthet du känner av att alltid vara den som behöver hjälp. Prata sedan om hur du kan organisera ditt liv så att han inte känner sig som en permanent vårdare och du inte alltid känner att du är den som behöver.
Läs även: Min man visar inte barnen någon kärlek
Försök att vara konstruktiv, för även om du har en störning är det ett måste att det också finns ett ljus och en väg i ditt liv. Till exempel orkar du kanske inte gå ner i vikt, men ta hjälp och stöd för att göra det, för då orkar du och får bättre självkänsla.
Men börja med att prata med din man om vad som krävs för att ni båda ska trivas. För kärleken finns uppenbarligen där, även från hans sida, och det är det viktigaste.
Vibeke
