Agnes: Jag har blivit kär i en mördare

Jag är en kvinna i 50-årsåldern som har en partner som sitter i fängelse för mord. Han är livstidsdömd eftersom han för flera år sedan dödade en man i en drogrelaterad incident. Min partner kommer att släppas om ett år och har tillbringat sin tid i fängelset med att bearbeta sin barndom och arbeta med sig själv. Som ett resultat av detta är han nu en kunnig, eftertänksam och klok man. Om någon frågat mig för flera år sedan om jag skulle dejta en man som satt i fängelse skulle jag ha sagt nej, men vi träffades genom en gemensam bekant. Vi har mycket gemensamt – även det svåra förflutna – och har bra samtal.

LÄS ÄVEN: Rita: Jag vill inte umgås med min partners exfru

Min partner har två egna vuxna barn som han har en varm och nära relation till. Problemet är mina två döttrar, som båda är gifta och har små barn som jag älskar mycket. De vägrar träffa min partner och har meddelat att de kommer säga upp kontakten om jag fortsätter träffa honom. Jag förstår att de är rädda för vad som kan hända mig och de kanske också är rädda för vad som kan hända deras egna barn om de är i huset när han är närvarande. Jag har ändå bett mina flickor att respektera mitt beslut, precis som jag alltid respekterat deras.

LÄS ÄVEN: Jag längtar efter ett nytt förhållande – utan sex

Mina barn vet att jag älskar dem villkorslöst, men jag vägrar att följa deras regler eftersom jag är gammal nog att välja min egen partner. Naturligtvis ska de inte tvingas att vara med min partner och jag tycker att jag kan besöka dem och barnbarnen om de inte vill komma hit. Men jag tycker inte att det är rätt att de ska bestämma vad jag ska göra och vem jag ska dejta. Vad tycker du?

Agnes

Relationsexpert Vibeke Dorph svarar:

Personligen är jag väldigt glad över att begreppet ”förlåtelse” finns. För det skulle vara en klaustrofobisk och skrämmande värld att leva i om vi aldrig hade möjlighet att få förlåtelse och därmed en andra chans när vi misslyckats. Det gäller både mindre förseelser och när vi kommer till den tunga delen av skalan, till exempel din pojkvän som begått ett mord. Självklart har han också rätt att få en andra chans och lägga det förflutna bakom sig.

LÄS ÄVEN: ”Jag får inte ta pengar från vårt gemensamma konto”

Med det sagt förstår jag också dina barns oro för dig och din familj. För att döda en annan människa är ett allvarligt brott. Dina barn känner inte ens din partner, så de vet ingenting om den positiva utveckling han genomgått i fängelset. De är inte heller förälskade i honom som du är. De är nervösa och rädda och det måste du respektera.

Mitt råd till dig är därför att låta tiden ha sin gång. Det är ett år tills din partner kommer ut och mycket kan hända – mellan dig och honom, men också mellan dina barn, dig och din partner. Om relationen mellan er håller och dina barn känner att du trivs och är glad tror jag att de sakta men säkert kommer att sänka garden gentemot dig. Om de en dag kommer att vara redo att släppa in din partner i sina liv är något du och jag kan hoppas på, men det är deras beslut.

Så för tillfället, tryck inte på för att dina döttrar ska respektera ditt förhållande, för de är inte redo för det. Det här handlar inte bara om ­moral – det är många känslor som står på spel och vi kan inte kontrollera dem själva.

LÄS ÄVEN: Jag är lyckligt gift – och besatt av en annan man

Ta hand om ditt förhållande, men involvera inte dina döttrar för mycket. Förhoppningsvis kommer saker och ting att lugna ner sig när de inser att din partner inte bara är en före detta mördare utan också en man som kan göra deras mamma lycklig.

Vibeke