Jag är 43 år och förlorade min man i en arbetsplatsolycka för ett år sedan. Han efterlämnade mig och vår dotter som nu är 19 år och eftersom hon studerar bor hon fortfarande hemma.
Sorgen har drabbat mig hårt. Jag känner mig tom på insidan och bara som en halv människa. Jag har förlorat det bästa i mitt liv. Min man var den finaste make och far någon kunde önska sig.
Därför har jag svårt att komma vidare i livet. Jag har ett ständigt behov av att prata om honom och känner mig inte redo att släppa taget. Men jag märker att min omgivning börjar tröttna på mitt ältande och tycker att det är dags för mig att gå vidare.
Det har gjort att jag har dragit mig undan nära och kära. Dels vill jag inte vara en belastning för dem och dels har jag svårt att göra mig till och låtsas som att allt är bra, bara för att de ska bli nöjda.
Häromdagen hade min dotter ett allvarligt samtal med mig. Det visar sig att hon känner samma sak som andra i min omgivning. Hon är trött på att jag isolerar mig och låter sorgen styra mitt liv.
När jag försökte förklara hur jag känner blev hon arg och vårt samtal slutade med ett bråk. Hon hotade med att flytta hemifrån för att hon inte orkar se mig gå runt och må så dåligt hela tiden.
Tanken på att jag kan förlora henne också gör mig svimfärdig. Jag måste övertala henne att stanna kvar. Har du något råd till mig? Hur ska jag undvika att trampa i klaveret och öka avståndet mellan oss?
L.I.
Hemmets Journals relationsexpert Vibeke Dorph svarar: Det är inte din dotters jobb att trösta
Jag har stor förståelse för den sorg du nu går igenom efter din mans plötsliga död. Med det sagt, ska du komma ihåg att du inte släpper taget om din man den dag du bestämmer att gå vidare med ditt liv. Han kommer alltid att finnas hos dig, även om du väljer livet.
När sorgen är så stor och outhärdlig är det bra att gå med i en sorggrupp eller att tala med en präst eller terapeut. Jag känner många som har haft stor nytta av det.
Om du vill behålla din goda relation med din dotter är det viktigt att du söker sådan här professionell hjälp. Du är hennes mamma och hon behöver dig. Tänk på att hon har förlorat lika mycket som du.
Det låter kanske brutalt – men det är inte hennes jobb att trösta dig och titta på när du sjunker in i din sorg. Det är faktiskt du som ska finnas till för henne. Som stöd och mamma.
Om du inte orkar det, tänk på att det egentligen är ett friskhetstecken att hon säger ifrån och flyttar hemifrån. Det är dessutom kanske den bästa lösningen. Hon är redan hårt drabbad i sitt unga liv och står nu vid randen till sitt vuxna liv. Det kräver mod och styrka.
Du måste inse att om du vill stanna kvar i din djupa sorg får du göra det ensam.
Så försök finna kraft att gå vidare. Jag är helt säker på att det är vad din avlidne man hade velat, både för dig och din dotter.
Vibeke
Skriv till Vibeke
Behöver du någon att vända dig till med dina problem? Skriv till Vibeke Dorph om vänskap, kärleksrelationer eller familjkonflikter du vill reda ut.
Klicka här för att skicka din fråga till Vibeke
Du kan även skicka brev till: Fråga Vibeke, Hemmets Journal, 205 07 Malmö
Eller maila till hj.experter@egmont.se
Skriv “Fråga Vibeke” i ämnesraden.
Alla frågor hanteras med sekretess.
Vibeke Dorph är intresserad av människor, relationer och varför vi hamnar i konflikt med varandra. Hon brinner för att kunna hjälpa oss att själva hantera jobbiga situationer. Läs mer om Vibeke här.
