För några år sedan bestämdes att vi skulle bygga balkonger i bostadsrättsföreningen där jag bor. Och de fina balkongerna stod klara för någon månad sedan.
Jag var först nöjd med min nya balkong. Det var roligt att plantera blommor och örter och sitta ute och njuta av den tidiga vårsolen. När vädret tillät åt jag både lunch och middag på min nya balkong och det var jättemysigt.
Tyvärr varade min glädje inte särskilt länge. Och det beror på grannen under mig, en ensamstående mamma och hennes tre tonåringar. Vi har tidigare kommit bra överens även om det har varit en del episoder under årens lopp. Dels på grund av för högljutt festande och dels för att de har använt kökstrappan som rökrum och inte städat bort fimpar efter sig.
Nu har de tre tonårsbarnen intagit balkongen. Ja, de bor i princip på den från skolans slut till sen kväll. För det mesta sitter de där med sina vänner, lyssnar på musik och pratar. Alla deras ljud blandat med cigarettrök stiger upp till min balkong och in i mitt kök och sovrum.
När jag ligger i min säng kan jag höra i stort sett allt de pratar om – när inte deras prat dränks av musiken. Det gör mig galen. Mamman arbetar ofta på kvällen, så hon är inte hemma. Men jag har några gånger konfronterat ungdomarna. Då har de bara tittat på mig med tomma ögon och kommit med nonchalanta kommentarer.
Snart är det sommar men den kan jag inte se fram emot eftersom jag måste hålla dörrar och fönster stängda för att undvika rök och oljud. Nu saknar jag faktiskt tiden innan vi fick balkonger. Och jag känner mig stressad och utmattad. Har du något råd till mig?
Annika
Relationsexpert Vibeke Dorph svarar: Du kanske inte får exakt som du vill ha det
Det är inte särskilt trevligt för dig att behöva sitta inomhus bakom stängda fönster när det nu är vår och snart sommar. Jag tycker verkligen att du bör göra något åt problemet. Men kom ihåg att du måste få grannen med dig – det gäller även ungdomarna.
Många människor har en olycklig tendens att bara vilja ha det på sitt eget sätt. De förstår inte att man måste kompromissa ibland. Att komma fram till en kompromiss är en skön konst och det gäller att inse att man inte alltid kan bli 100 procent nöjd.
Problem löser man bäst genom att inte blåsa upp dem. Jag föreslår därför att du bjuder upp mamman och ungdomarna på en kopp kaffe. Berätta att du besväras av röken, ljudet och den alltför höga musiken och att den hindrar dig från att njuta av din balkong.
Genom att göra det på det sättet blir du inte den sura tanten ovanpå, utan en vanlig men lite olycklig person. Och grannarna under dig vill säkert inte se dig så, utan göra vad de kan för du ska bli glad igen.
Försök komma överens om några enkla regler. Musik på balkongen borde kunna förbjudas helt och rösterna dämpas. Rökandet på balkongen skulle också kunna begränsas, tycker jag.
Du kanske inte får exakt som du vill ha det men tillsammans borde ni kunna hitta lösningar som gör att även du kan vistas på balkongen. Om ungdomarna slår bakut eller vägrar följa reglerna tycker
jag att du ska ta upp saken med styrelsen i bostadsrättsföreningen. Ni kanske kan ha gemensamma fasta balkongregler.
De flesta fastigheter har redan regler för hur man ska bete sig inomhus, och rimligen borde ni kunna komma överens om hur ni ska bete er utomhus, så alla har möjlighet att njuta av sommaren på de nya balkongerna.
Vibeke
Skriv till Vibeke
Behöver du någon att vända dig till med dina problem? Skriv till Vibeke Dorph om vänskap, kärleksrelationer eller familjkonflikter du vill reda ut.
Klicka här för att skicka din fråga till Vibeke
Du kan även skicka brev till: Fråga Vibeke, Hemmets Journal, 205 07 Malmö
Eller maila till hj.experter@egmont.se
Skriv “Fråga Vibeke” i ämnesraden.
Alla frågor hanteras med sekretess.
Vibeke Dorph är intresserad av människor, relationer och varför vi hamnar i konflikt med varandra. Hon brinner för att kunna hjälpa oss att själva hantera jobbiga situationer. Läs mer om Vibeke här.
